Sqwörrell

Appalachian sqwörrell är en rädd jäkel. Inte som våra söta nyfikna ekorrar i swittserland. Jaa... det är ju Cherokee-område så dom är väl rädda för att få en pil i benet. Eller ännu värre, i bröstkrogen.
Sen verkar dom vara asgamla för dom är gråhåriga på hela kroppen.

Dom där springomkringpåmarkenfåglarna och ekorrarna gör ju att jag stannar till och kollar om det är nåt coolt som lubbar omkring.
å varje gång är det dom där rackarna.
Andra har sett björnbarn och stora salamandrar men jag...jag jag har sett en babymus.

Frustrerande.

28:e
Jag startade tidigt från NOC för  att kunna avverka många Km fast sakta. Dagen började i vanlig ordning bra men så kom knäsmärtorna som ett brev på posten. (vid lunch alltså)
På grund av att jag kompencerar mycket började vänster löparknä höra av sig också men det fick jag snabbt bort med Bauerfiends knäskydd.

Körde på några km till med stora smärtor för att komma till vatten. Ý

Det blev resans kortaste sträcka. <16km.

Det skall nog bli bra med knät men uppenbarligen behöver jag vila.
Svårt.

FRUSTRERANDE
Jag känner mig fruktansvärt stark.
Det är så oerhört vackert och kul att vara här och springåjogga och så kan jag inte njuta fullt ut för jag måste tänka på nästa steg.

visserligen är det ett svaghetstecken att knäsmärtorna uppståt men jag blir inte det minsta trött.

DET  är frustrerande.

Från den positiva synvinkeln så kommer det bli lätt att klippa 20+ miles när jag blir hel.

Black flies.

LÅNGLUNCH/Xtravila pga knäsmärtor.
12:27 April 28.

Det finns Black flies här. Ja som knott ungefär. Än så länge stör det inte mig. Har man varit runt Kebne/Nikkaluokta blir man inte störd av flygfän i North Carolina.

På tal om flygfän så verkar fåglarna här i Appalacherna mest smyga om kring på marken och gömma sig.
Fånigt.
Alla vet att fåglar skall sitta på grenar i träd.

Snabbis

https://youtu.be/IUBUcTwOqSk

2015-04-28.

Klockan  är nu 06.14 och jag drar ut på trailen igen. Få ser hur det går nu om jag har vilat och vårdat mina skador för kort tid men jag skall ta det lugnt och känna efter.
Tycker också att Jose' Monteiro tog det rätta beslutet och lämnade Bajen och gick till Asedo
Kallt.
Ömt.
Ensam.
Mörkt.
Sakta.

Här kan man hänga.

Hade bara någon kört runt mig i rullstol så vore detta paradiset.
Jag är bättre i kroppen men kan ändå inte gå utan att folk tror att jag har dubbla benproteser och har... ned mig.
Beslutet om en "day off" för att läka lite STÅR KVAR!

Efter ett besök på outfittern så ringde dom en medical school för att kolla på mina fötter.
Grattis! 

Gratis.

Dock så sågade dom mina skor angånde en sådan lång färd.

"This is exelent shoe. Böööht it is a racing shoe, what you need is a more stabil kind of footwear"

"Doc" sa att det inte såg så bra ut och att jag behövde några dagar vila & vård.
Så får det bli.
kind of 😎
Har fått mycket vårdutrustning och tips.

En sista middag och så drar jag tidigt imorgon.
Sakta.

ZERO DAY NEEDED.

God morgon världen.

Dagen började helt underbart.

Hade satt upp tältet på en perfekt plats nära toppen av.. ja någon av bergen. Sol och dimma gjorde landskapet trollskt.
(sagan om ringenskt)

Då jag bara hade 12 miles på agendan idag packade jag ihop i lugn och ro och började vandra. Jag tog det superlugnt och hann med att se både blommor och smådjur.

Fotsulorna var glada.

Bra dag.

När jag kommit 6 miles (typ en mil) började vänster knä att smärta.

Mer och mer.
Sista fem miles var nedför.
Nedför för h-vete!!!

Orkar inte skriva om den upplevelsen men jag gjorde 8 km på 2.5 timmar.

Tillslut kom jag fram till Natahala outdoor center där det finns "bunks" att sova i, resturang, outfitter och en sjysst affär.

Jag har problem.

Tar en Zero day i morgon.

Årets julklapp 2009

Vaknade 06.
Tokregn.
Måste pissa.

Kunde bara inte sätta igång med något.

06.30 nöden har inte skavanker så jag fick på mig regnponchon och drog ut för att hämta maten och kissa dårå.

Frukost: gröt, nutellawrap och lite summer s-age...Korv.
Packade  och gjorde alla förberedelser inne i tältet.
För att jag skulle få en bra (torr) kommande natt kopplade jag loss innertältet så att yttern skulle blöta ned.
Coolt va!

08.30 second breakfast. Två påsar pulverchocklad och en enhet pulverkaffe.
9.00 tog trailen till sig och traskade iväg med stor smärta i regnet.

Det var en väldigt jobbig dag.
Höften och hälsenan hade jag vårdat bra kvällen innan och under färden kompenserade jag bort den smärtan. Vad som verkar genomgående är att det gör ondast på, olika ställen varje dag.
Idag började mitt gigantiska skavsår på vänstern göra sig till känna och så sprack fotsuleblåsan på högern.

Visst gör det ont när blåsor brister.

Visst gör det ont när motivationen tryter.

Tre gånger bestämde jag mig att vid nästa Väg-Gap liftar jag till Franklin och rehabiliterar.
Icke!
Här skall inte liftas.
(Kom ingen bil heller)
Är man i stan avverkas inga miles så Jag fortsatte till nästa shelter. Klockan blev 15.30 å' 22 km noterades.
Vid sheltret åt jag golunch och torkade tältet.

16.40 hade jag vunnit kraft så jag matade på 4 miles till nästa shelter. ( blir 6.5 km Kortare väg till Natahala outdoor center i morgon)
Framme 18.30. Kommer inte ihåg något av naturen.

Vadå årets julklapp?
Jo då jag hade ont i båda fötterna så tog jag mer än
30 000 steg som kändes som att man gick barfota på en sådan där spikmatta som var så populär för något år sedan... hmm fast värre!

En dag.

15-04-24

Kan kanske vara av intresse att veta lite hur en dag ser ut för mig.

Ja det är väldigt hårt jobb och jag hinner tyvärr ännu inte mys-njuta något.

Cirka:
06.00 ringer väckarklocka.

6-7.00 hämta motivation att lämna sovsäcken (några mornar/morgonar har det varit bra kallt också) och försöker få igång kroppen.

7-8.00 frukost, packa ihop, toalettbestyr och dra.

8-13.00  mata på.
3 till 4.6 km/h !
Det är bara upp... och ned.
Sen upp.
Småäta, dricka vatten, minutsnabba stopp för att kolla vyerna , internet 😊 och djur
Lunch 15 minuter.

Vi säger 13.15-17 isch.
Se förmiddagen.

17-20.30 hitta sovplats, äta, ta hand om skadorna och planera morgondagen. Sova

Snabb tanke. 25/4

Klockan är sex & tjugotre.
Det regnar.
Jag har ont.
Det är kallt.

Märkte precis att jag började frysa så fort jag släckte pannlampan.

Sitter du i ett tält fryser och känner dig allmänt vek. Tänd det RÖDA LJUSET på pannlampan så blir du varmare i kropp och själ.

Varschego!

Vilodag 23/4

Idag var planen att ta det ganska lugnt och spara lite kraft för morgondagen då det skall bli en 20+ miler.

Ryggan vägde in på 40 pounds med all mat och obligatoriska vattnet.
Asså nu snackar vi 20 kg.😂

Fördelen med detta är att när jag fått hikerlegs och sen dumpar lite prylar kommer det gå undan. 😎

Jag bodde i närheten av ett hiker hostel och köpte frukost där då kom en snubbe som visade sig vara en Army Ranger (en sorts militär) och berömde mitt tält.
It's like a fort!

Jag klippte 16 miles (25.5 km) i sakta mak idag och benen kändes starka å' bra.

Nu är det ju det här med  skador. Min högra höft smärtade så där brännande mer än vanligt vilket gjorde min aktiv-vila-dag jobbig trots allt.

Såg inga coola djur trots att jag hade mer tid att se mig omkring men denna snubbe såg jag i morse.

Kallt & högt

Dag... ja 5 eller nåt.
24 april.
Vaknar upp på Standing Indian Mountain och det är kalllt. Säkee för att kroppen är lite trött och det ändå är rätt högt upp, 1500 m typ.
Värsta katastrofen är nog att Nutellan har kallstelnat så jag kan inte smörja ut den på torrillabrödet. 😢
Idag är målet att ta mig från ringen till pennspetsen.
Coolt.
Standing Indian till Rock Gap!

GA/NC

Goodbye Georgia.
Hello sweet North Carolina.

One down thirteen to go.

Happy trail

Snabbt minutfärskt inlägg från toppen av... nån jobbig topp.
Detta ääär svinkul men ingen vila. Antingen så går det eller ned. Nice!
Kommer inte till civilisationen på 4 dagar så jag bär galet tungt.

Food

Food, Miles, Great views and Pain

 

Är det som gäller.

4.

Det var mycket svårt att komma upp ur sovsäcken idag. Klockan ringde 06.30 och det var kallt på Blue Mountain. Kroppen värkte frukosten hängde 50 m bort samt det faktum att dagen skulle bli lång och hårt men många rejäla stigningar. (För att inte snacka om när man skall ned)

Kom iväg 08.30 !

Gick fint till 16 km in då Tray Mountain skulle toppas. 

Jag höll i stort sett på svimma så jag fick lägga mig ned en kvart, svepa en liter gatorade och  trycka in en snickers.
Good to go! 

Ost och korv är bra.

Underbart väder gjorde att jag solbrände mig.

Hela tiden... Salt n' peppa.
Heaven  n' hell.

Rocky Mountain , Tray M och Kelly knob dödade mina ben men 21 miles till handlingarna. 

31 km.

Tältar brevid hostel, Top of Georgia så jag har tvagat mig och liftat till Hiawassee för lite supply.
(Köpte två bärs fast det inte är tillåtet, yeah! )

Tack för kaffet.

3

Startade 09.00 från Neels Gap.
I mål vid Blue Mountain 15.30.

Hikade ensam i fantastiskt väder.
Underbara vyer.
Korv och ost som trailfood.
Numba one!
Träffade Chief och gubben fr HH.

Hoppade lunchen och åt i farten. Bra elr anus  mmm... vette tusan, snabb hike men mycket trött sista 5 km.

Kunde springa hyfsat mer idag. Men många branta toppar som stoppade.

18 miles är PB på the AT.

Lite v knä men inge höftsmärta.
Bra rygg.
Behinnor och fotdynor ömmar. Trötta vader.

Trailday two

Efter en dag och natt med blixtar, tokregn och dunder var morgonen lite besvärlig.
Lera och vatten på allt som inte legat i innertältet och inte använts dagen innan.

Men det gick bra bara man fick lite varm frulle.

Dagen bestod av ännu fler hårda bestigningar och avslutades med Blood Mountain. Ena staven gick av det första som hände efter starten så med ett par redan mörbultade stockar och rygg fick jag en tuff dag.
Tack vare fantastiskt natur
jävlar anamma så gick det rätt bra ändå. (toppen på Blood mountain är gudomlig)
Det blev 25 km till och än så länge är det nära gränsen vad ja förmår.
Jag öm i hela kroppen. Sköönt öm om jag ligger.
Och det gör jag.
Ligger nu och på ett hostel  i Neels Gap.

Neels Gap är där 20% ger upp efter 3 dagar av hiking.

Hmm... för mig tog det 2 dagar hit så man får kanske inte hoppa av. 

Eight miles twice.

Dag 1 var omtumlande på många sätt. Helt plötsligt så stod jag vid starten av Appalachian Trail och dimman var tät. Ganska omgående anlände de väntade " thunderstorms"

Äsch så farligt var det inte. 

Då det var första dagen var väl egentligen  det bara coolt.

Jag startade samtidigt med min nyvunna ultrarunnervän och vi satt upp ett skapligt tempo i leran och dom braaa jobbiga up 'n downs.
8 miles gick på adrenalinet  och att beskåda den vackra omgivningen men följade 8 var det något mer puls, stirra rakt ned på trailen och kämpa.

Det är otroligt häftigt och vackert att gå på Appalachian trail men regnet gjorde att dom redan innan otroligt jobbiga nedförsbackarna och bergsbestigningarna tog musten ur mig.

25 km får jag vara bra nöjd med för det är väldigt jobbigt nu i början... också.

Btw. Bättre bilder kommer senare det var svårt att ta kort under regnet.

Materiallirare

Fattar inte.. ryggan bara väger mer och mer. Nu har jag ätit en måltid och skickat hem en underställtröja från utrustningen men den väger ända in på 17 kg.

Jag har pratat och försökt hänga med i olika  sådana där Amerikanska dialekter i 12 timmar nu.

Dom är sååå jävla sociala.

Huvudvärk.

Men satan vad trevliga alla hikersarna är.

Är fortfarande på hiker hostel i Dahlonega. Det var mycket varm och fuktigt i dag och jag inser att värmen kommer kräva mycket vatten.

På tal om vatten så "it gonna be a ruff day tomorrow with severe thunderstorms all day"

Nåja. snubben som kom till North springs för pickup samtidigt som mig är en ultrarunner med många 100 milers bakom sig. Inte världsklass eller topp USA men ändå. Marathon på 2.40

Vi  startar samtidigt, har samma mål men han har Superlätt packning....

Let the race begin 😂

Sponsorer, vänner och stöd.

Det ena utesluter inte det andra och alla runt om i min "circle of trust"  har bidagit till där jag är nu på sitt sätt. Det är familj/flickvän, goda vänner, kollegor och så många fler som bidragit med ett fantastiskt stöd till att detta skall gå bra. Jag tackar för det och ett par av er tar jag lätt diskret upp idag och andra får sitt senare.

Det finns ett gäng som har gått in som ovärderliga sponsorer. Det är alltifrån uppmuntran, känslomässigt stöd, ekonomisk sponsring till utrustningsdetaljer av världsklass.



vissa gör det för att dom tycker att det är en så cool grej jag gör och andra av liknande anledningar, men också för att dom helt enkelt är barndomsvänner. Några har igenom sitt företag kunnat ge mig den bästa sponsringen samt uppbackningen man kan behöva. Ett par underbara personer har kravlöst gått in ekonomiskt  för att jag skall kunna starta detta äventyr med riktigt bra utrustning och på ett smidigare sätt skall kunna genomföra detta.

Jag har inte förväntat mig något men har haft viss vetskap vilka som skulle hjälpa till och stödja. Under många situationer på slutet har jag blivit överraskad att stort stöd har kommit från även ganska oväntade håll.

I detta inlägg finns ingen rangordning eller individuella namn. JAG vet vilka ni ALLA är och just DU vet att du gjort mig ödmjuk.

Ni är många, ni är bra, ni är starka...

TACK!

Fördomsfull humanist

Jag jobbar med människor och det  har gjort mig till en sämre människa.
Jag är fortfarande mycket bra människa men kantstött.

Alla är vi lika-alla är vi olika

Idag (blir ju igår nu) på stan upplevde jag blandade känslor angående människor
En Eu medborgare satt i ett gathörn och tiggde pengar. Jag passerar stressat med en "kaffe on the run". 
Två damer passerar.
Säkert gamla vänner.
Ena damen tappar sin fina handske och medborgaren ropar för att uppmärksamma att så var fallet.
Ingen notis.
Jag plockar upp handsken och springer efter damerna in på en bar där dom säkert skulle beställa en drink. När jag ger henne handsken mumlar hon tack utan att se mig och går till baren. Jag följer efter och kände att jag borde säga att det inte var jag utan "den där tiggaren" som uppmärksammade fadäsen.
Damerna står vid baren och jag säger:
"Ja, det var inte jag som först såg att du tappade handsken  utan det var snubben på hörnet."
Ingen reaktion alls.

Då går jag tät intill och repeterar informationen.

När jag tillslut får kontakt vänder sig damen om och än en gång, utan att titta på mig lägger hon en femkrona i min halvfulla kaffekopp och säger
-vad bra!

Jag måste klippa mig.

Jag jobbade bort mina tankar på misshandel och gick ut till tiggaren, bondade lite, gav honom en tjuga + tantens femma och sa på halvtaskig kontinentiska att
-det där gjorde vi bra.

Å kände mig duktig. 😊

Jag kände mig kränkt, besviken, stolt och glad
Människor är människor. Alla kan ha en bra eller dålig dag och bollen är rund.

Nu drar jag ensam ut i vildmarken.

See ya!

Hej dagboken.

Vad är intressant i en blogg. Asså jag tycker ju att allt jag skriver är relevant i och för min blogg.

Enkelt.

Jajemän...  det är också  ett bra sätt att skriva dagbok under resan, och så kan nån annan samtidigt se hur i allsindar det går för mig egentligen.
Nu är det få dagar kvar och fortfarande en del småsaker att ordna upp så tankarna är överallt och ingenstans. Bloggen kommer igång på riktigt om bara några dagar.

Prediction: Pain n' pleasure.

Jag tror, att jag vet, att inlägg som innehåller statistik kanske inte är det intressantaste att läsa om men känslor det är det vi vill ha.

Jag kan lova att det kommer känslor, Så...

Bara för att vara punk, lägger jag upp en löpenergistatistikbild nu.

Husman-lig

Farbror är lite nervös.
2-3 dagar kvar till avfärd och jag tycker aldrig att jag är helt klar. Har lite att fixa med. Ta avsked, ordna och bara samla mig.

Vart är passet?
Äsch skoja ba', det är under kontroll. 
Men jag kan förvarna att jag snart kommer att ta upp lite gadget och utrustnings ämnen.
Jag kommer också snart ta upp lite om ämnet sponsring som är både främmande och supertrevligt.

Några av mina mera tävlingsinriktade träningspass.

2014	Sörmland Ultra Marathon...	05:36:00
2014	Lidingöloppet Bestämde...	02:46:38
2014	DN Stockholm Halvmaraton	01:50:45
2014	Skövde 12-Timmars. Fy ...	12:00:00
2014	Kalmarmilen. Kalmar o...	00:47:26
2014	Långviks Öppna PB så ...	00:46:58
2014	Haspa Marathon Hamburg...	04:02:40

7 dagar.

Det är 20-25 mil i Amerika men dock bara en väntan i svedala.

Jag har inget vettigt att komma med så jag hör av mig lite kort med ett kort.

Ryggsäck - sovsäck - kopp.

https://youtu.be/s02mqjBZsro

Uppladdingen och förberedelserna fortsätter utan ett löpsteg. 

Idag har jag planerat och omplacerat utrustningen i ryggsäcken.

Förflyttat tältet några gånger, ätit lunch njutit av vinden mot tältduken och deklarerat...

Det vanliga i vildmarken.

Våren är här/på bättringsvägen

Våren kom när jag blev friskare. Eller om det nu var så att jag blev bättre tack vare att våren ringde på.

Vilket som, så känns det bra. Avrundat till jämna tiotal så är det bara 10 dagar kvar (11) till jag drar mot Nordamerika. Denna vecka hade jag planerat in att löpa långt och tungt samt sova skog varje natt. Men se... så blev det ikke! 

Nu är jag bara normalt förkyld med hosta och så men träningen får ligga bi till framåt helgen.

Jag skall visserligen ut och tälta, finjustera och göra dom sista kontrollerna av utrustningen denna vecka men utan löpningen räknas det nog som en misslyckad generalrepetition. Perfekt!

Men tränar jag nått nuförtiden?

Nä!

Har drabbats av världens hencold! Skulle kunna gnälla över den och följade oro eller icke oro i timmar men jag släpper den detaljen nu.

Det närmaste träning jag har varit senaste 2 veckorna var när jag flyttade och så här kul var det.

Lite längre

Då jag pga sjukdom inte har några färska pass att skriva om lägger jag upp (igen) ett gammalt opublicerat pass.

"Igår" drog jag ut på ännu en liten löptur i naturen. Denna gång valde jag att springa Sörmlandsleden från Huddinge till Handen. Jag hade talat med Coach Johan innan och han tyckte att det lät som en synnerligen god ide´ men kommenterade det hela med att: 

- "Det är nog säkert närmare 2 mil" 

Varpå jag sa: 

- "joo det kan nog till och med vara lite längre"

Och det var det.

Jag tog i vanlig ordning på mig ryggsäcken som för dagen innehöll några energibars, ett klädombyte, mobil/nycklar samt annat krimskrams, och så 1.5 liter vatten för viktens skull och för att jag älskar att dricka vatten lite då och då när jag kutar. Vikten på ryggan slutade på behagliga 4.5 kg. Suunto j-vulen vägrade starta så för att ha lite koll på tid och rum laddade jag ned en sån där löpar-app. Första 6 km var lätt som en plätt men trots det tog jag fram stavarna för att ha som backup ifall jag skulle snubbla eller trampa snett. Det var också ett tjock bra tillfälle att mumsa i mig lite energi och vatten. Stark som en björn matade jag på bra i uppförsbackarna. Vid 15 km började energin tryta litegrann igen så jag tog en bar till och det sista vattnet. Fint som snus. (På tal om snus så snusade jag ingenting på hela löpturen). Leden blev väldigt snygg och lättlöpt ett par km så jag kände mig som Emilie Forsberg för en stund. 

En väldigt kort stund. När jag efter 19 km kom fram till ett vindskydd med tillhörande informationstavla fick jag den (o)trevliga upplysningen att det var 13 Km! kvar till Handen. Sorgligt att erkänna detta, då jag brukar vara mer mentalt starkare än så på mina långturer, men den vetskapen gjorde att jag började känna trötthet på riktigt för första gången. Tack och lov så passerade jag några fina sjöar och mysiga tältplatser att drömma om. Jag älskar att tälta. Där försvann en hel del löpmeter under filosofiska tankar. Sista 5 var jag riktigt hungrig så jag sprang mest och snubblade på elaka stenar, spottade och svor. Precis när jag desperat började längta efter pizza och öl kom jag ut ur skogen och 

Rudans-gård/Handen uppenbarade sig. Trevligt, trevligt... Så var 31 kilometer med blöta fötter, tunga motlut och miljarders rötter över. Det var helt enkelt en underbar runda på lite mer än 2 mil :)