Rest of the rest.

Autocorrectskärmdumparna

Tillsammans och i samförstånd med mig själv höll jag på att skratta så jag trilla av stoln när jag läste autocorrectskärmdumparna.

Efter USA-resan har det varit full rulle. Härligt och kul men verkligen ingen rast och ro på det sättet att man bara slappat i en solstol och läst bok.

Jag har också lunkat på med löpning några km hit och dit. Oftast grundtalet 10 och med ryggsäck. När man kör transportlöpning som jag ofta gör tjänar man mycket tid på att man har med sig det man behöver efter löpet men nackdelen är ju att det är aldrig superlätta pass. 

Inte än i alla fall. 

Ja jag blev lite sliten av hike-andet även detta år. 

Jag drog ett kort långpass på 17 km i förrgår och det var tuuungt från första steget, men jag höll i.

Kanske dumt.

När vet man det.

Mådde lite kass på kvällskvisten efter löpet men så är det ibland.

Vaknade igår med halsont.

What!

Halsont.

Ont i halsen hör ju till februari inte sommaren till.

Nåväl det är den så otroligt smarta maskinen, kroppen, som rättar till missförhållanden i apparaten.

Kroppen:

- Jag behöver vila.

☆ Det bästa sättet att stoppa Jimmie är att lägga in halsont.

Så blev det. 

Halsont. 

Vila.

It's good drink'n with descent, descent folks."

Hade ju spelat 1-1 på Island-Frankrike.
Gick sådär.
Men har nu stampub i NYC.
Direkt när jag kom in ställdes det fram en bira. 😂 Hade inte satt mig än.
- "GOOD LUCK BUDDY".
Bartendern är såå chef.
Är på min fjärde bira och har inte beställt in något än.
Just keep them comin' till annat sägs.
Kul grej.
Funkar inte där jag kommer ifrån.
Vid 4-0 sa hen:
- This is on the house buddy!
Hen är från Irland of course.
Varför jag fick en on the house?
Int fan vett ja.
Så gör dom i Irland ibland eller så var det att jag kollar fotboll engagerat och dricker mycket bärs...
Jag nickar uppskattande för varje öl som serveras like a en rysk hockeyspelare som nyss gjort mål på ett underbart pass 1983.
Sen är det tredje dagen jag tar en drink på stället så man är lite stammis. 

"It's good drink'n with descent, descent folks."

Första julli.

Määän så gullig!!!

Fredagen den första Juli.
Vaknade - öppnade och Lämnade min tillfälliga bostad i närheten av Stockholm Street, Brooklyn. 

På agendan stod att åka över till Queens och kolla in en ULTRA-Mara.



Det coola med den är ju att dom skall springa runt runt ett kvarter, en idrottsplats i 52 DAGAR!
Eller 3100 miles (500 miil!) så fort det går.



Förra året tog Ashprihanal Aalto världsrekordet. Så idag är det snabbaste man kan "springa" 500 mil runt ett kvarter: 

40 dagar och 9 timmar. 

Fy fan vad häftigt.

Ashprihanal är en Schuukt trevlig finländare och värdig rekordhållare. Han ba'

- åååh svärjäää, va roli att du komma hiiit å tiittar. vill do följa mä på ett varvi, kan vi snakka lite.

Ashprihanal pratade flytande svenska men jag tyckte det var mer levande att skriva med brytning. 

Jag 

Efter Brooklyn och Queens var det dax att kolla in grann-ön Manhattan. Hoppade av tåget på typ cirka 57:e gatan och gick in i centralparken i gällande stadsdel. Efter en kvarts flanerande blev jag inbjuden att lira lite boll, Fotboll.

Klart jag lirade. Bra.

90 min utan halvlek och farbror var svett och det var bara att knalla vidare 30 gator upp till Hostel-et.

Och tvätta.

Lördag 2/7
En av mina hikervänner kom till hostellet så vi drog ut på en löprunda lite hit och dit runt central park.



Om man hashtaggade en juicebutikjedja fick man en gratis juice (på varje ställe) så vi kutade till tre ställen runt Upper West Side också. Vi drack riktig kvalitéjuice för sammanlagt 30$ var.



Kände mig lite sliten i kroppen och jag tror att det var fotbollen igår som slet lite för hårt på mig så jag "vilar" i morgon.

Efter kutet var planen att:
●Gå till Barberare.
●Gå till sportbutik/Outfitter.
●Gå på Bio?!
●Gå och äta lunch.
●Gå och kolla att läget är lugnt på gator och torg.

Det jag gjorde var :
☆ Säkrade gator och torg.
☆ Åt vedervärdiga Pizza slice.
☆ Ramlade in på puben & kollade Tyskland spela foppboll.
☆ Gick "High Line"
☆ Köpte present-isch.
☆ stadsvandrade vidare.

I morgon är planen att: 
●Gå till Barberare.
●Gå till sportbutik/Outfitter.
●Gå på Bio?!
●Gå och äta lunch.

♧ Gå och kolla Island-Frankrike på puben ♧

One foot on the break.

And one on the gaaas!

Jag har lämnat Boston och är nu i Brooklyn, New York.
Det känns väldigt skönt att vara klar med den så fysiskt krävande vandringen meeen också vemodigt att lämna dom så fantastiska bergen och naturen i stort.
Sen är hikers ett otroligt trevligt folk också.
Även om huvudämnet oftast handlar om mat.

5,500
The number of calories required for a hiker* to maintain his or her body weight during a typical day of backpacking. In other words, a hiker could eat 11 Big Macs throughout the day and still be at an energy deficiency. Typically, after a few weeks on trail, many thru-hikers achieve the celebrated “hiker hunger,” a near-inability to be sated by any amount of food. Oftentimes, it’s a hiker’s budget, not appetite, that constrains their in-town binging.

*Assuming 8 hours of backpacking for a 25-year-old male hiker weighing 155 lbs.

Återger lite mina tankar från tidigare idag.

"Det är rätt så nice att sitta här på bussen och vara ren/nyduschad.
Nackdelen med att vara nyduschad är att då kliar myggbetten mer och så känns alla skavsår mycket svidigare.
Busstols-andraraden-grannen luktar kiss. Fan ännu en nackdel att duscha, man känner att andra luktar skit.
Ja, kiss i detta fallet dårå.
Annars så sitter jag vid en nödutgång på bussen.
Jomen ansvarsfullt skall det vara.
LarmChefen är på plats, ingen panik!"

Sen kan jag säga att det är stor skillnad på kvalite'n på bussbolagen och framförallt själva bussarna.
I New Hampshire är det egentligen bara ett bolag som heter Concord coach lines och dom är kanonbra.
Fräscha bussar som startar och anländer på minuten som dom utger att så skall vara.
Sen finns det dom mer landstäckande bolagen: 
Lucky Star och Greyhound bla. Och dom suger. Åkte till new york med Lycky star och förutom 30 mim sen start och sen då 60 min sen ankomst vibrerade och skakade bussen som ett gammaldags tåg. Fanns absolut ingen gyrostabilitet överhuvudtaget och det kändes som om den skulle välta i mellan åt. Varje spricka i asfalten small högt i bussen och all interiör var skamfilad.
Ja dåså.
Jag vet redan nu att Juli startade rätt lattjo. Återkommer om det...
Sooon!

Några random minnesanteckningar.

17/6 året 2016.

Hoppsan. Sitter på Cheers i Boston och barpratar med en snubbe. Jag beklagar mig att jag får kritik från mina vänner att jag lämnar Sverige och Europa precis exakt under EM.

Mmm klantigt.

Då berättar min bardiskgranne att han är här i Boston för Argentinas skull.
Jaamenvisst det är nämligen Copa Amerika här ⚽
Så istället för Albanien - Luxemburg kanske man skall kolla på Argentina.

* Jag kollade inte på matchen live eller på televisionsapparat för jag ville inte förstöra minnet från 1990 när jag såg Argentina -Israel i Tel Aviv och Maradona var rätt bra på dribbla.

Tisdagen den 28 juni.
Går längs US 16 på väg mot Gorham.
Det är bara 3.5 km dit men hade varit trevligt med att få lift.
Drog upp tummen mot en pickuptruck som kom låtandes. Föraren gjorde inte i närheten av ansats att plocka upp mig. När han brölande passerat mig såg jag att bredvid geväret i hyttfönstret  var det uppklistrat ett par gigantiska stickers:
KILL EM' ALL!
Och

Inga problem - Jag går.

Igår (29:e)
Anlände Boston. Massachusetts.
Säg gärna Massachusetts tre gånger.
Tack.
Gick från south station till min favoritdiner och käka brakfrulle /lunch.
Gick bra.
Det kom en ung ryggsäckskille som önskade en slant till mat.
-Sure man !
Gav honom 2. 

Då snackar vi dollars!
-Thanx brother!
Köpte mig en bror, yeah.

Jag knallade vidare in och igenom China town och kollade när farbröderna spelade ett brädspel.
Konstigt spel
Chinaschack säkert.
Fattade ingenting.
Men gubbarna skrattade och var vänner.

Snackade lite med en man och en kvinna som gillade islam, knark och kenyanska marathonlöpare.
På något sätt blev vi så bra vänner att jag helt naturligt gav kvinnan 1.5 $ till en matbit när hon behövde det som bäst.
Strollade vidare och in på ett torg stannade jag vid *JW.Org och undervisade två bedårande tanter om hur man hittar sig själv och det är viktigt för världens fortsatta existens att man behandlar andra som man vill bli behandlad själv.
Dom var djupt imponerade men tyckte ändå att jag skulle gå med i *Jehovas witness.

Nu har jag knallat ned till Boston Public-park och chillar.
Det är indeed bärsväder men jag har min löprunda kvar så det får vänta någon timmä.

Drog ut på en löptur runt lite av varje. Förbi MIT och Beacon Hill på strandesplanader sen naturlisch till stampuben cheers. 

Wildcat trail race 2016.

25/6 kväll.
Jag promenerade en mile från Pinkham Noch ned till skidanläggningen. Övernattade lite lätt dolt i absolut närhet till där tävlingen skulle genomföras.

07.00 26/6 ringde väckarklockan.
Ja normalt behövs det ingen väckning men jag ville vara säker.
Käkade lite frukost och knallade ned gör att anmäla mig till Wildcat mountain trail race. Hihihi. .. Kul!
För att göra berättelsen kortare så hoppar jag fram lite.
Starten gick och efter 500 meter gick dom flesta 😂 jag körde på rätt hårt men ändå kontrollerat.
Körde om många.  Yeaah!
Uppför Wildcat var ett ordentligt konditionspass och jag andades lungorna ut och in i ett försök att "springa" ofta. (Det var ju trots allt tävling) sedan bar det nedför.

Brant nedför.

Dålig teknik, Oron för min stukade fot (som visserligen var hårt tejpad) och den totala utmattning jag hade i låren redan efter ha hikat högt och hårt i fem dagar gjorde att jag tappade ett par placeringar för mycket för min stolthet.

Sista 500 meter var det hyfsat platt och O'boy,  jag flög fram och snodde tillbaka en 4-5 placeringar. Mmm bådar gott.
Måste lära mig att släppa på nedför lite bättre bara.

Jag kom i mål på någon sorts sjysst placering och väldigt lycklig.
Bondade med folk och sänkte två öl samt en gudomlig burgare.
Dom hade wifi så jag var ut och tittade till cybervärlden lite kort  en sista gång på ett par dagar.
Tror jag.

Kände mig helt oberörd i kroppen så jag drog ut på trailen igen efter ett par timmar.
Jaja... Lite tog racet iaf för det blev en tung vandring till första bästa tältplats bland bergen. 5 km.
Fixade lite käk och slog igång en eld. Myyys.
Blev trött.
Tidigt sängående får det bli.

Keep in touch.

AT-REPORT.

21/6
Dag 4. Tror jag.
Jotack dagen blev bra, sol och gaaanska lätt på slutet. Vyerna var långt ifrån lika häftiga som igår men helt ok förstås. Stannade i en typ toppstuga och åt lunch då fick jag nätmottagning och en del mess ramlade in men jag kunde inte skicka något för nätet försvann med vändande post. Imorgon blir hårt som attans igen för då blir det upp på något som heter Presidentials och är en ansenlig rad berg med presidentnamn.
Ett av problemen är att man måste planera dagen lite halvnoga  för har man väl kommit upp, måååste man ned. Det är olagligt att campa ovanför trädgränsen. Ja sen finns det ingen vatten heller.
Med tur kan jag komma åt å ladda mobilen annars kommer jag definitivt vara helt borta från etern i säkert tre dagar. 😢
Jag mår bra men musklerna värker rejält. jo men jädrar vad öm jag är i kroppen. Lite ovan.
Det är vandring from dusk to dawn nu men förhoppningsvis blir det betydligt mer soft och campingliv om tre - fyra dagar efter   presidentials.
Ooh lite trötttrög nu.
Måste sova.
Revelj 05.30 imorgon för att hinna med att göra dom miles som behövs imorgon.
--------
Onsdag 22/6
Startade med väldigt lätta 7 miles från våran
stealthcamping site.
Vi avverkade alltså 7 miles (12 km) innan 09.00 och liftade snabbt in till en väldigt liten byhåla. I det samhället fanns en liten kombinerad mataffär/alltiallobutik och mötesplats. Vi behövde lite resupply och ladda telefon/kamera.
Efter uträttat ärende inklusive
en ordentlig amerikansk frukost
liftade vi tillbaka till trailen med en riktig bondlurk.
Sedan började vandringen upp mot The Presidentials.
Bestigningen av multipla toppar på 15-1800 m hade bara påbörjas när det började tokregna. Uppe på och omkring topparna blåste det galet kallt och jag var tvungen att köra på hårt utan raster för att inte frysa ihjäl. På riktigt..
Människan mot naturen, härligt.
Som tur var hade jag ordentligt ombyte kläder att ta till när jag var klar för dagen annars hade det gått illa..
Det var riktigt hårt och kallt.
Trots regnet eller förmodligen tack vare regnet gick det undan. Spänningen att inte halka ned från bergen och att det var så kärvt gjorde att det blev den roligaste hikingdagen på denna resa.
Slutade med att jag spenderade natten på en Hut☆ och körde en så kallad work for stay. Det innebär att man sopar golvet och viker ihop filtar eller diskar. För detta får man övernatta inomhus  och rejäl frukost där.

 ☆ stuga för övernattning och så kan man köpa varm mat.

23/5

Förmiddagen
blev helt underbar med fantastiskt väder så trots att jag passerade 3 peaks innan lunchfinalen där Mt. Washington besegrades var humöret på topp. (Pun intended)
Mt. Washington är lite mytomspunnet då det alltid blåser hårda vindar.

Berget är känt för sina oförutsägbara väderomslag, och innehar rekordet för högsta vindhastighet som uppmätts på marknivå (372 km/t) som uppmättes 12 april 1934. Medeltemperaturen under året ligger på typ cirka ungefär +7.
Klättringen upp var superlätt
(hur lätt allt är sitter förstås i huvudet 😀)
och vädret var helt perfekt med sol och bara jättemycket blåst.
Eftermiddagen
Var lite mer av en pina. Jag vrickade foten och sen fortsatte jag med det 4 ggr till. Tröttheten smög på, 14 kg ryggsäck nedför  och smärtorna av att aldrig kunna ta ett platt steg dödade humöret.
Efter en second lunch bestående av 3 ibuprofen, kaffe och proteinbars tejpade ja ihop foten med silvertejp och det blev snudd på trevligt igen.

24/6
Var en ♡"Nero" och jag gjorde bara 10 km så skit i den dagen.
Eller jag gillade den, fast det hände inte så mycket coolt.

♤ Nero är en nästan zero. Dvs få mil avverkade. halvdag för bövelen. Zero är noll miles ju.)

25/6
Lördag.
ZERO DAY.
Idag hike-ade jag extremt lite.
Typ en km till Pinkham Noch visitor center och vinkade av mina Amerikanska vänner som tog bussen hem. Åt rejäl frukost på centret och bara chillade. Sedan gick jag tillbaka och organiserade utrustningen och tog hand om kroppen. När jag tyst som en puma småpromenerade i området stötte jag på en räv. Rävar är blyga så den drog iväg som dagens avlöning. Inget kortbevis att presentera alltså. Ja, jag hänger i PN nu för att ladda upp luren men snart skall jag dra vidare en mile (1.6km) till Wildcat ski resort och smygcampa.
Det ligger till så att varför jag vilat halva dagen i går och hela idag är för att jag tänker delta i en trail - tävling i morgon. Upp & ned för Wildcat Mountain. 7.5 km. 😂
Mer om det och så annan gång.
Hailstorm out!