lördag 8 oktober 2016

Ge mig ett Blogg... BLOGG!

Mnjo det är lite trixigt att blogga. Man gör ju det liksom för att man vill. Ungefär så här: "Jag känner för att blogga."
Det har inte varit så mycket sådan känsla på den fronten.
Säkert för att jag inte kan springa.
Nåväl jag skall blixtsnabbt och kort ta upp ett ämne.
Alkohol.

Det kommer en pressrelease senare angående Nikotin.

Jag har bestämt att jag skall inte ta starkt denna vecka.
Det låter väl bra.
Eller kanske egentligen lite, jaha, Vad är det med det då?
Jag hade sett till att vara obokad hela helgen för att bara chilla hemma bakom gardinerna.
Inte låtas ledas in till frestelser.

Så är det ju så att enligt alla jävla lagar rasar det ju då in erbjudanden om att gå på spelning, kalas, bjudmiddagar, fira, heja, träffas.... Ja du hajar.
Det dyker upp ett Thin Lizzy tributeband på nåt hak.
Bulldozer bjuder in på finöl och whiskeykväll.
Softy bjöd på samling med blandade vänner då hon fyller år på en lördag.
Samtidig är det grungekväll med värsta skitbraiga gänget på pub Anchor. Jag passerar Stefans "Jag fick jobbet sittning" med 5 meter ett par gånger under kvällen. Du fattar alla dessa (alternativ) innefattar alkohol ganska naturligt.
Med det sagt så fanns det inget som hindrade mig att ta ett par stark egentligen. Jag har/hade inget bindande nykterhetsavtal eller så med någon inklusive mig själv.
På en skala mellan 1 och 2 var det en stark 2:a på frestelser att ta en stark.
Bara därför gick jag på Kalas i IOGT-NTO's anda.
Nykter.
Bara för att jag kan och för att Testa kombinationen mig själv och dom på festen.

*kan jag vara odrucken på en fest och ha kul.
*kan jag vara nykter fast  jag "egentligen" inte måste.
*kan gästerna hålla sig från att tjata och nedvärdera.

Straight var jag också. Fint skall det vara.

måndag 19 september 2016

Im only human after all.



Det var skönt att komma tillbaka till fosterlandet & äta skånsk pizza och dricka äkta svenskt kaffe.


Men det höll på gå på stå i gränspasseringen. Jag blev lite kränkt i natt när jag var på väg hem till Sweden och tvungen att visa ID-kort.

Såg dom inte att det var jag direkt.

Varenda jävel kommer ju över bron men jag hade kunna bli kvar i Europa om jag inte hade haft mitt körkort med mig.
Jaja, det om detta.

Jag var ju på en joggingrunda igår. Lite av ett långpass.


Kort notis.
Det jag tycker är bra kan var dåligt för andra och det jag är missnöjd över kan vara helt perfekt för annan.
Jag återkommer i det ärendet i framtida inlägg.
Så tänk på det, vi gör vad vi gör utifrån där vi är idag. 

Springa på
Vädret och startområdet var kanonbra. Smidig inlämning av påsen med utrustning som inte behövde följa med på loppet och fina gräsytor att chilla på.
Vatten, vaselin och frukt fanns i överflöd att tillgå om man ville.
När tävlingsladdningen började infinna sig kände jag mig..
Jaaa, ganska stark.

STARTEN GICK och jag lunkade på. Kändes så i alla fall. Det är bra att starta lugnt för att kunna må bra så länge som möjligt och inte vägga.
Kilometer ett (1) klickade in:


Hehe... vafan!
Då tänkte jag helt emot mitt normala taktiktänk:
"Jaja... Jag ligger så här så länge det går och sen får jag bita i det sura äpplet och grina mig i mål".
Höll ca 10 km.
Alldeles för långt kvar för att vara trevligt. Jag fick slita riktigt ont och tappade ordentligt med tid. Jag låg länge på personligt rekord men kom i mål på en tid som var sämre än jag trodde även om det gick tungt.
Man är ju inget matematiskt geni när man har fullt upp med att bara kunna andas.

Nu har smärtorna släppt och jag tänker tillbaka med ett leende. 
Det var rätt lattjo ändå.
Utifrån min uppladdning och allmänna form så är jag riktigt nöjd.

Jag vet ju mycket väl att det är bättre att ligga i ett något lägre tempo, men sen hålla det under hela loppet. Speciellt nuförtiden när jag är off så har jag för lite distansuthållighet för att bara köra. Men - men, ibland får man vara lite tokig.
 
Finns inte så mycket att säga om resten förutom att det var noll njutning i stunden. Jag slet ont.



Jo förresten! Igår berättade jag för en vän att publiken var lite tråkig och det var inte lika bra drag som i Hamburg.
Det visade sig att det var jag som var inbunden, surtrött och tråkig.
TACK & Förlåt publiken.


Varje lopp är en lärdom.
Springa är livet och livet är en påse förkovran.
Man utvecklas så länge man lever men än är jag inte sugen att kuta Lidingöloppet nästa helg.
En mil mer än i går!
Efter loppet mötte jag upp en Malmöit och tog ett par AfterRun pilsner.
Det är som roligt att gå på AR.
Inget Run = Inget AfterRun,
Så tack för i år Köpenhamn Halvmaraton.

Top 3 resor.



Satt och dagdrömde tillsammans med en härlig människa och så drog jag någon anekdot om ungdomens glada dagar och blev nostalgisk. 
Med ett fånigt leende tänkte jag tillbaka och berättade när jag, Johan och Olle tågluffade igenom ett varmt Europa.
Vilken härlig sommar.
Tonåringar och vi ägde Rimini och Colosseum




Hamburg Paris Pisa.
Alla vägar ledde till Rom.

Amsterdam Korfu München.
Vi hade fantastiska 4 veckor.
Absolutimente!



Så då kom jag på att tänka: 
Vilka är dom topp tre resorna i livet?

Inte i rangordning om vilken som var bäst men.




1. TÅGLUFFEN. 
Första riktiga äventyret. Ferrari i Bologna, Eiffeltornet i Paris, Lutande tornet i Pisa och Colosseum i Rom är några kulturminnen att ta med. När många andra vänner hade pollenallergi och fiskade i Vitträsket satt jag med Campylobacter hos en läkare i Nice  När polarna i stan tog bussen till Luleå för att gå på Discothek drack vi utländska bärs i Zürich och blev jagad att kamphundar.
ok, fånigt att jämföra men vi hade en härlig resa.




2. ROAD TRIP.
Sammanlagt 1000 (987) mil och ett perfekt antal städer på USA`s östkust. 
Jag och Polaren Annsofie hyrde bil i New Jersey och körde från NJ upp till Canada och Niagara fallen. Sedan förbi in på härliga ställen på väg ned till Florida och Key West. Efter det bar det hemåt under någon vecka där vi hann med att glida förbi Nashville, Asheville och Memphis. 
5 veckor grymt bra semester. 
Av bara farten så visiterade vi bland annat Arlington i Washington, Takterrass-bar i New York, Calle 8 i Miami och Disney i Orlando. 
Kollade Basketmatch i Philadelphia och Amerikansk Fotboll i Baltimore.
Ja du hör!


3. APPALACHIAN TRAIL.
Glädje - Rädsla - Smärta. 
Lycka - Frihet - Trötthet.
Ensam - Tillsammans - Vackert.
Storstad - Småstad - Tält.
Björn - Skallerorm - Blommor.

Angående AT så läs bloggen Från April till September 2015.


söndag 18 september 2016

Fy faer helvete

Ont-ont-ont.....


Man är ju inte 45 längre.
Återkommer med en race-report senare
Om jag har lust. 

lördag 17 september 2016

Håll din keft.


Nu är jag i någon läskig tunnel mellan Fosterlandet och Danarnas land. Jag anländer Köpenhamn C inom 30 min och dagen kommer att bestå av att reka vägen till Halvmarastarten på söndag, undvika att dricka goda öl och hämta ut nummerlappen.
#8082



Jag tänker även glida omkring på löparmässan i godan ro och bara ha det småmysigt. Tidigare i år sprang jag ju Hamburg maraton och på deras mässa deltog jag i en tävling och dra på drissor jag vann ett pris. Och det är nu anledningen till att jag sitter här. Jag vann nämligen en startplats till KPH-Halvmaraton .
Start för mig ca 11.30.
Självklart kommer jag att vara med på en och annan tävling här också. (Förutom loppet alltså.) Så med tur kan jag tävla gratis både här och där i framtiden.
Det är en hel del utlänningar som deltar i morgondagens halvmara.
Mest svenskar kan jag tänka, men även några riktiga...
Världsklasslöpare!
Om man tar Bedan Karoki Muchiri som ett exempel så om jag skulle ha en dålig dag i morgon. (Vilket faktisk är ganska troligt) så skulle Bedan kunna:

☆ Vinna loppet. - Grattis grattis!

☆Springa ett segervarv.

ETT VARV TILL ALLTSÅ!

☆ Och sen hålla ett kort segertal.

Allt detta INNAN jag kommer i mål alltså.

Lattjo.
Danskarna dricker öl överallt.
På McDonalds & 7 eleven.
När dom knallar omkring på stan eller på tåget.
Fria folket.
Men nä... dom skall promt stå kvar och vänta vid övergångstället om det är rött.
Lattjo.

Nu har jag gjort bort allt jag skulle under dagen. 
Klockan drar iväg. 
Nu blir det sängen.
I'll Be Back!


fredag 16 september 2016

Ren jiddisch

Igelkotten är ett spännande urtidsdjur som har funnits i 65 miljoner år.

 
Igelkotten är ensamstående djur som vanligtvis bara samlas i par när de ska para sig. 
Igelkottens parning kan vara lång och bullrig ungefär som vi människor efter en krogkväll

På tal om krogkväll, Drick alltid med måtta för att "Den, som stormar på sin hälsa, förmår icke att uthärda ett fälttågs ansträngningar. Hans kroppskrafter minskas i förtid, och hans själsförmögenheter aftaga hastigt nog. För soldaten bör det vara en hederssak att afhålla sig från missbruket af starka drycker. Den, som på grund af onykterhet förlorar förmågan att tänka fullt redigt och klart eller mister det fullkomliga herraväldet öfver sin kropp, drager härmed skam icke blott öfver sig själf utan också övfer det regemente han tillhör. Han utsätter sig för bestraffning samt för sina förmäns och kamraters missaktning."

Stackars dom som jobbar måndag-fredag för att det är ju allmänt känt att dom två lediga dagarna lördag och söndag känns kortare än om man skulle vara ledig till ett exempel onsdag & torsdag.

Svenska anses som huvudspråk i Sverige.


Sen har du nationella minoritetsspråk som är Finska, meänkieli, samiska, romani och jiddisch.
Engelskan är det viktigaste främmande språket. 
Kom att tänka på att Zigenare även kallad Romer är kanske, om man tänker språkkunskaper, dom som är mest svenska i Sverige.  Dom talar 5 av Sveriges godkända eller accepterade språk. Svenska, Finska, Romani, Engelska och då ibland något som man kan tycka är ren jiddisch.


Ber om ursäkt om jag med föregående text kränkte någon minoritet framförallt någon som verkligen talar jiddisch. 
Antalet jiddischtalande i Sverige har aldrig varit så stort som i dag. Ett par tusen svenskar talar och förstår jiddisch i olika grad. År 2000 blev det ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.


onsdag 14 september 2016

På't igen

BACK ON TRACK

Efter två komma 5 veckors träningsfrånvaro var jag tillbaka ute i spåret igen. Jag drog ut på en 5.5 km joggingtur längds karlbergskanalen och så.
Passerade en del andra landmärken också men, Ja du vet.
Joggade helt utan förväntningar eller krav och det var skönt.
Maskineriet var väl inte helt i sin ordning men Skönt att kunna/få springa igen.



Igår körde jag ett långtidspass. Prioriteringen med det är att vara ute länge mer än att springa snabbt. Avverkade närmare 2 timmar ute och det var i efterhand ett bra pass. Just då när jag joggade omkring kändes det som om kommande uppdrag i Danmark kommer bli hååårt jobb.
Jag är lycklig att kunna springa (i någon form) i alla fall.



KÖPENHAMN HALVMARATON.

Missade Stockholm halvmaraton i lördags och det var ju synd men september är fullbokat med lopp så det är bara upp i sadeln igen. Stockholmshalvan verkar ha varit riktigt tung i år. Jag såg och hörde många ambulansutryckningar och 50% av mina vänner som sprang bröt loppet eller hade det riktigt motigt. Tur att jag inte chansade och sprang.
Nu gäller det att ladda för Köpenhamns halva.
Jag har cirka ungefär kanske tre-fyra träningspass (två stycken är redan lagda till handlingarna) på mig att komma i form till på söndag. Det kommer ju naturligtvis inte bli något personligt rekord pga att jag har inte varit i så dålig form inför ett lopp på 10 år. Men-men, det är ett jobb som skall göras och då är det bara att släppa bromsarna. Man får la chansa lite och köra så långt det räcker.


ANNARS DÅ?

Lyllo den som har semesterperiod fyra för det är *kanondagar* i september.



*För att en dag skall räknas som kanon bör det vara sol. Utöver det så kan vad som helst som man tycker är kanon vara kanon. Dock skall gärna kanondagar involvera någon form av sysselsättning. Kanske en lämplig vän-konstellation under kontrollerad eufori samt eget bedömt bra väder och ofta allmän jävla medgång.