Letter 2 my self

För något år sedan fick Eric Clapton frågan:

- Hur känns det att vara världens bästa gitarrist?

Varpå Eric svarade:

- Hur skall jag veta det?
- fråga Prince!

Jag fick ett mail häromsistens.

"Hej Jimmie
Har blivit en plats ledig, är du intresserad så hör av dig snabbt.
Hälsningar
Roland Engström"

Jag som knappt orkade kuta Paris Marathon övervägde förfrågan några minuter och det självklara svaret är ju nej tack, jag är för fet!

Jag hade dagarna innan.
Ja faktiskt dagen innan berättat för en kollega att jag skall visst inte springa några fler lopp och absolut inte längre än 21 km innan jag är i toppform.
Det tog 24 timmar innan jag reviderade den åsikten.

24 timmar är lämpligt nog den tid detta loppet kommer att ta för mig.
När jag läst och förstått mailet väcktes krigaren. 🙈

Ego is the anesthesia that deadens the pain of stupidity

Jag tackade ja. Nu har jag helt plötsligt vääldigt bråttom att komma i form för om 2 månader måste jag vara urstark.

Vad snackar jag om?

Egentligen det dummaste jag sagt ja till men....Jag skall till Nikkaluokta OCH:

Hahahah!! 

Vi talar nu alltså om en löpartävling som går mellan Nikkaluokta och Abisko. Nästa 11 mil i fjällmiljö och helt självförsörjande. Det finns inga checkpoints eller så för det går inte att gena. 

Det går förresten inte att ge upp, sluta eller bli skadad heller för då blir du kvar i vildmarken. 

Spännande.

"There are people Out There TRYING to quit, but can't find their way back. Even quitting at SAU is difficult."

Hur vet man att en tupp är korkad ? 

Den har lågt kuckel-iq 🐔

Vaknade en morgon.

Vaknade en morgon av att jag fick ett mail.
Vaknade en morgon och antog utmaningen.
Vaknade en morgon och undrade vad fan jag har gett mig in på.
Vaknade denna morgonen och längtade efter att få starta loppet någongång.

Vaknade.

Vaknade och Väckte kamplusten.

Sen Paris Marathon rapport.

Det var ett Sargat gäng som lämnade Stockholm för att kuta Paris Marathon.

En lider för tillfället av så högt blodtryck att farbror doktorn avrådde hen att springa.
☆ Hen sprang ändå men med 25 minuter sämre slutresultat än Personbästa.

En har lite problem med en för bland annat löpning viktig kroppsdel och fick avbryta senaste loppet efter 3.5 mil. 

☆Hen klarade sig igenom utan större problem, meen eller så.

En annan har och haft svåra magsmärtor under en veckas tid innan loppet.
☆Hen ställde in loppet i sista stund. Klokaste draget av hen sedan kiropraktorutbildningen. 

En fjärde blev precis av med långvarig förkylning och halsont men levererade och hämtade hem sällskapssilvret.

Och jag var i min sämsta form någonsin...  På ett maraton.

Vi klarade oss runt men alla fick sin sämsta tid på ett maraton.

Nä faktiskt inte alla! Madam A gjorde sitt första rena maraton (hon tävlar oftast i ultramaraton) och på så sätt tog personligt rekord på sträckan.
Grattis till perset.

Jag skall inte bli långrandig angående loppet men trots avsaknaden av backar och sådant strul så var det ett allmänt jobbigt lopp. Kan ju naturligtvis bero på värmen och brist på träning. Men det var otroligt många som svimmade och raglade omkring längds banan. 

Ambulansen körde skytteltrafik men det var vackert veeeder. 25° 🌞
Måhända att det inte var % mer sjukdomsfall än i Stockholm för Paris är ett lopp med 55000 löpare så det är klart att ett rejält antal runners klappar ihop.

Ääh det om det.
You loose a few, and you looose a few... but The fight for peace and freedom must go on!

Nåjo en sista kommentar angående maran. Som jag i tidigare blogginlägg skrev angående "bara klara" så tycker jag inte om det.
Även om jag var på gränsen till gråtglad att komma i mål så fastställde jag att det blir inga mer maraton....Aldrig mer....

Paris har ett härligt Expo och under några timmar på lördagen  (dagen innan maran) Deltog jag i diverse tävlingar för att vinna startplats till allsköns tävlingar.

När jag mötte upp övriga gänget efter målgång och sköljt strupen lite kom lejonet tillbaka.

-♧
Vinner jag startplats till Diagonal de fous måste jag kanske satsa 🙈
-♤

"As long as you keep your head up and keep pushing onward towards your truth, towards your belief in who you can be, you will learn to enjoy and cherish the journey, to find positives where others only see negatives"

Att dra en mara igenom en stad är ju bästa sättet att få en gedigen sightseeingtur.🏃 Gör det någon gång. Meeen...Träna gärna innan för bästa upplevelse.

En annan grej jag kom på. Jag uppfann ett namn på ett fönsterstaket.
På hotellen.. Ja i rummet vårat hade vi ett fönster som gick hela vägen ned till golvet. För att man inte skulle ramla ut och ned på någon gångare nedanför så hade dom skruvat dit ett staket som nådde midjehöjd. Eftersom vi var i Paris som tillhör Frankrike kallade jag fönstret lite skämtsamt.
Fransk balkong.
Smaka på ordet, Fransk balkong.
Ligger bra i munnen va!

Och döm av min förvåning efter jag sagt det så kallar alla jag känner ett sådant fönster för Fransk balkong ✌

Förkyld idag

En vecka till då jag, nära & kära och mitt gäng Långviks löparsällskap skall kuta Europas största maraton, Paris Maraton...
och jag har förkylningskänningar.
Katastrofkaos på jobbet.
Fullmåne med kass sömn i natt.
Attans också.
Nåja det skall nog bli bra.

(Ja nu är ju inte Långviks löparsällskap just mitt gäng. Jag är inte ordförande eller så men innehar dock en väldigt hög post. Slut om det.)

Förkylningen går över tid nog. Jag skall inte gnälla... Forskare har nämligen upptäckt att gnöl och negativitet faktiskt kan skada nervceller i hjärnan som styr känslor, förnimmelser och minne. Negativt ältande sätter nämligen i gång en stressreaktion som leder till ökad utsöndring av stresshormonet kortisol. 

Och ju mer kortisol som frigörs genom negativa tankar och upplevelser, desto svårare blir det för hjärna att bilda nya, positiva minnen. Kortisolet bryter nämligen ner hippocampus som bland annat spelar en viktig roll för minne, känslor och inlärning.

Sådetså.

Nu är det så att igenom åren har jag noterat att jag alltid blir sjuk/får sjukkänslor veckan innan ett stort lopp. Jag har oftast ingen nervositetkänsla förrän kanske timmarna före loppet men det lär ju vara någon sorts spänning eller förhoppningsvis laddning som dyker upp redan veckan innan och skapar denna känsla. Hoppas att det är samma denna gång för då går det över dagen innan loppet. 

Så istället för gnälla är det bara att skratta åt fenomenet.

"Ett gott skratt kan allt från att minska stress och oro i kroppen till att stärka immunsystemet."

Sa jag att:

- Jag fick post från ADHD-föreningen igår. 

- Det bara damp ned i brevlådan!

Edit: 1-2. Barkley, Paris, annat och sjuk..intyg

Gary Robbins skall snart försöka vinn... Klara av loppet Barkley Maraton. 

(Lite dunkelt. Googla vettja, men 1 April kan loppet gå av stapeln) 

Edit: Barkley Maraton 2018 startar nu!

Dvs 14.33 idag 24/3 och håller på för den som eventuellt vinner i högst 60 timmar. (Det är inte varje år någon vinner.)

Gary har försökt 2 ggr tidigare men fallit på målsnöret (↩ bra jävla länk) kan man säga. I år skall det vara dags att klara hela kabraket.

Vad som både underlättar och försvårar loppet i år är att det är fullt med snö i terränglådan. Bra för att det är en varvbana med orienteringsinslag och dåligt för att det är snö. Snö är ju jättejobbigt att kuta i under ungefär 5x35km.

EDIT 2: BARKLEY MARATONS är över.

Ingen vann!

40 startade och Svenske Johan steene var bland dom tre sista kvar i loppet när han var tvungen att ge upp efter 2.5 varv av 5. Gary och en fransman klarade 3 men fick inte starta på 4:e då tiden för att få göra det gått ut.(36 timmar) 

Galet.

Jag då? 

Barkley får vänta lite.

Jag skall dock kuta Paris maraton om cirka 2 v. Min träning går segt-sakta framåt.
För sakta.
Jag är inte redo för ett maraton ännu...Nu heller. Med det sagt så skall det bli ofantligt trevligt och kul att kuta omkring och hänga i Paris ett par dagar med nära och kära.

Det var nämligen samma visa i Barcelona förra året. 

Maratonlopp utan rätt förutsättningar menar jag.Tråkigt då jag inte tycker om att springa maraton när jag inte är redo. Det är för kort att "försöka klara av" och alldeles för långt att "bara klara av" då man inte är klar.

Maraton is not that far but Hard as hell anyway.

Mmm... Jag skall tillbaka till den form och känslan när distansen inte var något att bry sig om. 5-10-50 miles var inga problem. Frågan var bara hur mycket tid har jag på mig.
Inte där nu, men snart släpper det hoppas jag. 🤔

Jag har fixat sjukintyg (det man måste ha på Paris maraton🏃) så nu är jag good to go på den biten✌ men jag börjar känna mig förkyld 😣 nåja, det är väl bra att det kommer nu som man brukar säga. 

Jag har ett helt och fullt äkta sjukintyg men jag kan tänka mig att om någon nitisk "kontrollant" börjar tokläsa och analysera texten kan det bli... trovärdighetskomplext.
Tant Doktorn heter exakt samma som jag. Ja kvinnliga versionen dårå. Hon heter bland annat Hellström.😆 (me to, Hellström alltså.)

Har du tänkt på att reklamen för Telia internet är lite... skum.
Den sänds på någon kanal som jag inte kommer ihåg. 

Det är en middagssittning med hela familjen och dottern i huset har sin pojkvän på middag. Då han verkar teknisk lagd får han erbjudande av föräldrarna att sova över. Detta så att han kanske skulle kunna fixa deras wifi som inte funkar.
Ok! TELIA gör alltså reklam för sitt internet som strular!!??? Wierd.

Minen när man får veta att Anna aldrig har sett en Star wars film.

Söndagsjogg.

Var ute på promenad med hunden och snön reflexbländade solens ljusstrålar. (Hmm egentligen är det väl kanske bara en bautastor stråle som träffar tellus.) Nåväl det var mycket folk ute och flanerade här och där.

Det som dock gav mig en mysig kompott av känslor var alla (och det var många) löpare som sprätte omkring med småbenen hit och dit. Jag kände glädje, samhörighet och avundsjuka. Där och då visste jag att jag är på väg att bli löpare igen.

Lämnade av Sergio i hanses hem och tog på mig ett par sexiga tights och en tajt tröja. Detta döljde jag naturligtvis med ett par töntcoola shorts & ändamålsenlig jacka. Lunkade iväg med Hellasgården som mål.

Tips:A&O är att ha mål.

Nja skall inte påstå att det  bara var njutning, lätt eller snabbt men jämrans så gött 🏃. 

It's a long way to the top If you gonna run n' roll.

Skall dock inte klaga att det går sakta att komma tillbaka i form igen...

 Så här ser kilian Jornet's ben ut idag. 🙈

Som avslutning skall jag presentera ett snyggt skivomslag. 

Blackfoots senaste album. Har inte lyssnat igenom den så detta blir ingen musikrecension utan mer bildligt.

Håll tillgodo. 

🔊 Möts i löparspåret medborgare!

Jag finner ingen harmoni att blogga.

Jag har åkt mycket tåg sista månaden och näst sista resan för denna månad gick jag in i resturangvagnen och skulle ta en kaffe. När jag kom in i vagnen var den proppfull med högljudda, glada partyprissar som skrattade och hade feeeling som man säger.
Då jag var lite... spänd... inför begravningscermoni för far var jag inte på humör för varken öl eller skratt så jag vände på klacken och gick och la mig i min ensamhet kupén.

På vägen hem tänkte jag att nu skall jag gå till restaurangvagnen och show force. Visa upp mig ta en kaffe eller till och med vara lite social och klippa en kalljävlaöl och insupa glädjen bland passagerarna  som var uppfyllda av resans eufori.
När jag anlände vagnen var den tom, tyst & tyken. Nja kanske inte direkt tyken utan egentligen mer mysig men nu var det ju draget jag ville åt. Satt en stund och tog det lugnt och så gick jag mot kupén ännu en gång.
Döm av min förvåning när jag stöter på lite drag här och där på vägen...

Man får vara glad för det lilla och
man vet aldrig när det kan uppstå ett sjysst drag!

Är man alltid säker på sin sak så misstar man sig i regel.

Återkommer inom kort med fler blogginlägg och då med fördel om löpning och sådant.