söndag 29 mars 2015

Det skall göra lite ont att springa efter ett par timmar.


Om man ger upp kanske man är hur pigg och hel som helst dagen efter. Känslan av vekhet och svaghet infinner sig. Mycket troligt ångrar man sitt DNF.

Eller man kanske kör på.
Stolt och stark.
Tävlingsinstinkten gör att man vägrar DNF...
Till den punkt när man plötsligt:
Did not finish!

Då ångrar man det.

Mycket.

När vet man vad som är rätt beslut?

Försent kanske.

http://www.gd.se/sport/johan-sprang-tills-benet-gick-av

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar