Halvfrusen

Den 28/11 stack jag och Coach Johan ut på en joggingtur längs blå leden. Det var igen slump att vi valde att köra sträckan mellan Dommarudden och Vaxholm eftersom Johan skall kuta loppet Blåfrusen som går fram och tillbaka längds den sträckan den 13/12.

Våra små ryggsäckar innehöll varsin reservtröja, 1,5 liter vatten och ett par goda powerbars att knapra på. i sakta mak och med tillhörande småprat hade vi en riktigt vacker och supertrevlig löparupplevelse...

första två timmarna alltså.

Ja, missförstå mig rätt som det heter, Klart att 35 km terräng med Johan alltid är trevligt men på grund av att jag varit sjuk under nästan 10 dagar innan blev jag ganska trött i buggarna och fick väldigt löparknäont så det blev inte bara njutning för mig kan man säga.

Efter cirka 30 km tröttnade jag på smärtan och vek ned mig av leda och självbevaresedrift. Jag bytte tröja och satte mig i en busskur för att rehabilitera mig ett tag. Planen var att jag skulle fortsätta efter en liten stund men istället gena lite och ta landvägen sista 4 km till vaxholm. Då Johan skulle springa Blåfrusen två veckor senare var det ju betydligt viktigare för honom att reka banan än för mig att fullfölja hela leden så vi delade på oss. Blåfrusen är samma sträcka som vi sprungit (Johan alltså) fast när man kommer till Vaxholm springer man samma väg tillbaka. Fyy f-n för det.

Johan sprang alltså vidare och nu med bonusmålet att försökta hinna till vaxholm innan mig så att han kunde hämta bilen och sen plocka upp mig på vägen. Trots en felspringning i mörkret lyckades han med sitt mål och vi båda kunde åka hem trötta, hungriga och lätt frusna.

Starkt som tusan av honom men lite slött av mig va?

Då jag inte hade något att vinna på att pina mig igenom med stora smärtor denna gång tycker jag faktiskt inte själv det var slött utan förståndigt och jag är ändå ganska nöjd med löpturen.