BOSTON MARATON

Hängde med en snubbe (Brady) under två dagar på trailen. Han var något snabbare än mig så vi träffades först vid Big Bald Shelter och småsnackade lite om mat, smärtor, väder och hur långt vi går/dag.
Ja det vanliga.
Han gör 25 miles/dag.
Det är skitlångt. 40 km.
När jag frågade:
Hur kan du?
Svarade han:
- Jag är härifrån North Carolina och brukar vandra här samt att jag springer en hel del.
Och jag:
- Ok du är van vid att vandra här men jag lubbar rätt mycket trail också.

Blev inte så mycket snack om det den dan.

Men så senare.
Dagen efter tältade vi bredvid varandra utanför Erwin. Sent på kvällen låg vi i gräset, kollade på stjärnorna och käkade varsin eftermiddagensnack. Då kom vi in på trailsnack och började prata löpning.
Jag berättade att jag minsann har kutat Ultror och sånt.

Körde min standardreplik,
-"I can run like forever, but i can't hike the AT fast"
och då sa han.
(urskuldrande och med ödmjukhet):
- Jo men jag springer 100 miles lopp.
Vi pratade lite mer runt om det.

Och till slut kom det:
-Fast jag är bättre på marathon.
Jag:
- coolt!
Han:
- Jo jag har kvalat in till Boston Marathon, om du kollar på TV nästa gång så ser du mig.
Jag:
-haha.. jag lovar att jag skall kolla efter dig.
Då sa Brady:
- Det är lätt! Jag persar 2.20, förväntas bli starkare löpare efter detta, kommer att starta i första ledet och siktar på bättre placering än top 30!

Högre klass på dom Amerikanska löparna än dom svenska löparna på trailen.