LEAVING NEW YORK
Jag är ju Inte känslouttryckens mästare men när jag vrickar foten far jävulen i mig. Blandningen av överraskningsrädsla-smärta och oro för den situation jag kan och plötsligt hamnat i gör att jag beter mig som människor med defekt impulskontroll gör.
Samtidigt som fotleden smärtar, fylls med blod och blir kokande varm brister det oftast också i huvudet för mig.
Som minst spänner jag alla muskler i överkroppen och i en krabbliknande pose utstöter jag ett avgrundsvrål i ursinne. Är det på slutet av dagen kan jag veva vilt med stavarna mot buskar och små träd och svära högljutt på Norrbottniska.
Som minst spänner jag alla muskler i överkroppen och i en krabbliknande pose utstöter jag ett avgrundsvrål i ursinne. Är det på slutet av dagen kan jag veva vilt med stavarna mot buskar och små träd och svära högljutt på Norrbottniska.
I dag kom jag in i Kent.
En mycket mysig liten stad i Connecticut. Varför jag hamnade här var för att jag hade ett paket med snuuus som Nina hade skickat till mig och för att Hylla Kent.
Tackar Nina!
Idag tog Scott Jurek det nya rekordet på Appalachian trail.
46 dagar!
(8 timmar och 20 minuter)
Jag har nästan 46 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar