fredag 25 september 2015

Satt framför lägerelden för länge sedan

Vid lägerelden och i bastun är vi alla lika.
He is down by the riverside
Late one night
He's tryin' to count the stars
In each of the signs
All alone by the riverside.
Time passes by
Gathering thoughts of the past
And maybe he'll cry.
Satt vid eldstaden en kväll, mörkret omfamnade New Hampshieres landsbygd. Elden hade lagt sig och det var sådan där perfekt glöd om man vill ha värme, laga mat eller bara kolla på perfekt glöd.
Jag och "No rush" en 60 årig man från Chicago satt och samtalade om bland annat rasbiologi och politik. 
Jag som inte ens brukar diskutera politik.
Intressant och trevligt.
Jag mådde så bra. Alla borde få må så bra ibland.
På trailen och framför allt vid elden är vi alla avslappnande och lika oavsett bakrund eller klass.
You can live without clothes on top of a hill
Don't care about money and do what you will
Or live in a castle, diamonds and gold
You still won't be happy if you can't find love.
Det om detta.
Denna avslutning har ingen direkt anknytning till lägereldsinlägget, politisk syn eller något annat aktuellt men nu när jag är hemma slänger jag bara ur mig.
Jag kräver respekt!
Alltså, jag saknar respekten i samhället.
Inte herren på täppan respekt, utan vanlig jävla allmän 1900-tals respekt för andra människor och sin egendom.
Klart slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar