Hej allihoooopa.

På sista tiden har jag mest känt mig som en Hobo men nu är  Jag är tillbaka på trailen.
Jag är en Nobo igen. (Northbounder)
Försiktig.
Hårt tejpad och utkörd till ett ställe bortanför berget jag skadade mig på.
På grund av skadan och att det skall vara thunderstorms närmaste dagarna har jag blivit avrådd, kan och törs inte börja med att klättra The whites Mountains.

Började med att i sakta mak halvhalta mig framåt mot ett vindskydd 4 miles (6 km).
Det tog 2.5 timme.
Normalt gör jag den distansen på  högst 1.5 h.
Siktar på 5-10 miles till idag.
I normala fall gör jag 20-27/dag
Det är blandade känslor.

1. Jag är glad att jag är tillbaka i naturen och får möjligheten att slutföra. Göra bokslut.

2.
Då jag är competitativ...
(finns det ordet på Svenska & stavas det så på Amerikanska?) så känns det jantelaguppväxt - misslyckat att ha varit av trailen en vecka och att jag missar sektionen jag skadade mig på.

Naturligtvis rullade det in en thunderstorm som efter kalla vindar övergick till en HAILSTORM.
Jag fryser som en hund.
Nice.
Survival mode on.
Fryser inte längre.

3.
I'm back - alive n' kicking.