FOTOGRAFER.

Nu för tiden är det visst viktigt att kunna skylla på andra. 

 Så då gör vi det.

På senare tid har jag blivit uppriktigt upprörd över bristen att kunna se sitt egna ansvar i de kniviga situationer hens barn (uppfostran) eller sig själv har hamnat i. Det skall skyllas på knark, uppväxt och framförallt samhället som inte finns där för dig.

Du skall bara ha-ha-ha inte ge-ge-ge.

Nu är jag ju skadad från jobbet där jag träffar så mycket sjuka människor som "i kampen för sina rättigheter har glömt bort sina skyldigheter" Så jag bittergnäller några rader till.

Cirka 50% av mitt liv består att träffa helt vanliga människor med lite otur och det är ju inget mer med det, men jag möter även stora delar av samhällets avskum. 

Samhällsaktuella människor. 

Vinklad miljö.

Jag ser ju bara skräpet.

Det var inte bättre förr, men det är helt klart sämre nu.

Äääähh jag veeet, nu är jag där själv.

Man skall inte skriva i affekt.

Nu har det gått över. 

Love. 

Man föds som en sosse sen förvandlas du av ditt sätt att leva och se på saker till en form av otrohet mot socialismen...

men när du dör har du förstått hur allt hänger ihop och till slut dör du som en äkta råsosse.

Nu skall jag skylla lite misstag på två oberoende Klantar som inte kan filma men båda säger "Ja, jag hajar."

Jag vet mycket väl att jag borde inte lita på att människor kan kameror. (Fast dom säger Jajemäään! )

Eller lita på folk överhuvudtaget.

Så det är ju i slutändan mitt eget fel.

Jaja! Då var det så att jag deltog lite grann i en armhävningsutmaning där man skulle gör 22 armhävningar och filma det. Vi ett tillfälle var jag i Danmark för att springa halvmaraton. Dagen innan racet hängde jag på en löparmässa. Vid en monter där man skulle göra något fysiskt - 

(typ 5 upphopp) - för att få en gåva bad jag en av personalen att filma mig när jag gjorde armhävningarna. 

Lite två (2) flugor i en smäll. Jag visade vilken knapp hon skulle trycka på när jag började armhäva och hon sa:

- inga problem!

När jag var klar fick jag en mobilväska och tackade för trevligt samarbete.

Visade sig att det blev ingen film. 

Hon tryckte på foto så jag hade två foton av mina 22 armhävningar. 

Nåja inte hela världen.

Jag köpte ett par salomonstrumpor (som tvättmaskinen har halverat antalet på vid ett ett senare tillfälle)

och gick till hotellet för att ladda.

Dagen efter satt jag på en gräsmatta vid startområdet för Köpenhamn halvmaraton. Bredvid mig satt det ett par engelsktalande manspersoner som såg rätt alerta ut.

Jag kände mig lite busig och chanstagande ut så jag förklarade anledningen och bad en av männen att filma mig när jag gjorde mina 22 pushups innan start.

Jag började förklara grundligt men halvvägs så sa han:

- "i got it , go ahead do your thing!"

Han filmade (INTE ALLS!) och när jag var klar fick jag tillbaka mobilen och männen drog vidare mot maratonstarten.

Där stod jag med ett Fotografi av mina 22 strickta armhävningar.

3 kort på 44 armhävningar av flera olika kameramänniskor under 2 dagar.

Vaffaaan....

Jag menar, säg inte bara random- Ja!

Fråga om jag är så talanglös att visa. vilket jag inte är. 

Alltså: TRYCK PÅ DEN KNAPPEN FÖR ATT FILMA.

Halvlätt kan man tycka.

OM det inte filmar... säg: 

Oj det filmar inte, vi måste starta om.

Det om detta. Naästa inlägg skall jag bland annat berätta vilken talanglös fotograf Diamond är.

Peace!