To old to die young.

VARNING!
Lättkränkta och känsliga människor ombedes sluta leesa. (man uttalar det så på schtockholmska)
Följande text kan upplevas onödigt dramatiskt, Oroande eller...
Äh läs! Du är ju ändå här.
Allt är sant men det är en blogg och blogg är konst.

Jag lurade döden igen.
Närmast döden i år var jag nog 18 september.
Jag sprang Köpenhamn halvmaraton och jag sprang hårt. Det var tungt, fruktansvärt jobbigt sista milen. En vägg av sirapskrytonit faceplantade mig med auktoritet redan efter 10 löpkilometer. Jag fullföljde...bet ihop.. jobbade på, Det är ju det jag gör.
Efter loppet var jag förstörd i kroppen. Jag hade ont i... överallt.  Men kände mig levande.
Slagen men levande.
Visste inte då hur relevant känslan levande var.

Har inte orkat träna något efter det.
Jag har inte orkat.
Sämre form än en vanlig människa.

Visade sig vara bra att jag softat en hel del.

Tant Doktorn, Dr Hellström väckte mig idag. Hon ringde för resultaten av några av dom tester jag gjort nyligen hade anlänt och hon kände att det vore på sin plats att meddela mig skyndsamt.

Den observanta  Bloggläsaren har ju redan börjat processa sina kunskaper.
- Hmmm Hailstorm tog ju nyligen allergi-test och... Och... HIV!!! Hepatits och massa annat.
Varför ringer hon nu?
Varför så brådskande?
Va fan vill hon?

Hon berättade.

Jag har Twar.

Twar, Du vet det där som (inte alla av dom visade det sig) en massa orienterare och en o annan fotbollspelare dog av på 1900-talet.

Oavsett så är det braaa onödigt att kuta hårda lopp med Twar. 
Man kan dö.
Jag gjorde inte det.
Bra så, nu är det nya tag.
Börjar med att ta en vilodag till och knappra lite medicinium.