I brist på egna nya revolutionerande händelser och kreativitet så delar jag med mig av två korta och finurliga berättelser.
Citat från en gammal FN-kollegas FB.
"Min farfar Nils-Joel gick bort sommaren 1995 när jag var i Bosnien. En härlig människa med glimten i ögat och ett hjärta av guld. Han kom från den lilla byn Vittjärv i Norrbotten. Sin värnplikt gjorde han på elitförbandet Skidlöparebataljonen I19 som sedermera blev Arméns jägarskola/ Lapplands jägarregemente I22. Som skidåkare tog han tre guld och totalt sju medaljer i VM och OS var därmed vår framgångsrikaste längdlöpare på 1930-talet. Han var också känd för sin stora slagfärdighet och humoristiska framtoning. En gång satt han tillsammans med några ledare och journalister som berättade skidminnen för varandra.
– Ni sitter här och snackar om att åka fort. Då skulle ni ha varit med en gång i Rovaniemi. Finnarna åkte som jag aldrig sett dem åka förr. Pekka Niemi var i ett otroligt slag. Han kom som en blixt över slätterna och sprang som en älg uppför backarna. Jag har aldrig sett något liknande. Det var nästan spöklikt att se honom fara fram.
Då blev det tyst en stund, innan någon sa:
– Åh fan, han måste ha vunnit med mycket?
– I helvete, sa farfar. Han blev tvåa efter mig."
---------------------------------------------------------------
Tillsammans med legendarer som Torbjörn Nilsson och Gunnar Gren tillhör Bebben* de riktigt stora inom Göteborgsfotbollen.
Det sas bl.a. att Bebben var så teknisk så: Han kunde dribbla av fem man i en telefonkiosk.
Under en match mot Helsingborg 1965 blev en blåvit-spelare fälld innanför straffområdet, men domaren drog ut bollen till frispark. IFK-spelarna protesterade högljutt. Alla utom Bebben som ropade:
- "Va f.. bråkar ni om gubbar? De spelar la ingen roll var bollen ligger?"
Varpå han skruvade in bollen i krysset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar