Lämnade ett gryningssoligt Stockholm och åkte till ett förmiddagsregnigt Polen för att... Vara ledig, Träna och chilla.
Utöva semester helt enkelt.
Semester = löpträning.
Således inleds idag årets första träningsläger.
Första kilometerna i La route de Paris Maraton 2018 är lagd till rullarna.
Det blir bra.
Andas normalt i masken.
På säkerhets-instruktions-presentationen innan flygstart idag (och alltid) säger dom att om situation uppstår så att maskerna frigörs så ta tag i en mask, sätt den mot munnen och andas normalt.
ANDAS NORMALT?
Hur jävla lätt tror dom att kommer att vara att andas normal när en situation har uppstått att det finns behov att släppa ned "maskerna"!
ANDAS NORMALT?
Hur jävla lätt tror dom att kommer att vara att andas normal när en situation har uppstått att det finns behov att släppa ned "maskerna"!
Tänk såhär...
Flygnosen pekar nedåt så endast bältet gör att du inte glider av stolen, maskerna hänger & dinglar från taket och hela flykroppen skakar så du får inte riktigt fatt på den jävuln till mask. Det susar och tjuter samtidigt som lamporna blinkar.
Flygnosen pekar nedåt så endast bältet gör att du inte glider av stolen, maskerna hänger & dinglar från taket och hela flykroppen skakar så du får inte riktigt fatt på den jävuln till mask. Det susar och tjuter samtidigt som lamporna blinkar.
Passagerarna tar massa egna beslut och rullar dom inte runt i gången i ett misslyckat försök att styra upp... Något...Så skriker dom i panik.
Hur jävla enkelt kommer det vara att andas normalt. Jag är nog glad att jag andas överhuvudtaget i den situationen.
Har redan landat, sovit middag och bloggat till tonerna av ett underbart ösregn mot ett hotelltak vid kusten. Nu skall jag ut och leva och andas löpning.
I'll be back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar