Träning

Idag är det Nationaldagen 🇸🇪 och det är ju trevligt. 💃

Jag hade en så kallad aktiv vilodag idag. Detta bland annat för att jag har haft nerkittlande ömhet i min vänstra vad.

De som är insatta i min fysik så är mina vader min akilleshäl. 😉
Då den har brustit tidigare har det blivit lång rehabilitering och som i Appalacherna en riktig humörsänkare.

Det om det.
Idag sprang jag ut på en löptur som var helt utan krav eller mål. Nåja man har ju alltid mål men det var skönt utan krav. Jag utövade ett sorts träningspass som heter Fartlek.
Fartlek som på Amerikanska heter ... fartlek...
Det är väl ett av dom 3 orden vi har bidragit till det internationella språket.

Fartlek, smorgasbord och Sauna.

Nähä sauna är finska säger du nu säkert.
Men det kan också vara Meänkieli

och det är en av Sveriges 5 minoritetsspråk. 😉
(Grattis Sverige förresten 🇸🇪 )

Jaja! Fartlek är ju som namnet antyder lite av en lek. Man gör lite som man känner för, för tillfället.

Idag så småjoggade jag någon km sedan drog jag på i mil-max-fart i en km och sen gick jag uppför en trappa sedan skrattjoggade jag en stund och sen spurtade jag uppför en backe.... Och så stannade jag och fotade Stockholm och så, Ja du fattar. Skönt.

Träningen går bra nu. Jag har kört väldigt hårt på sista tiden, mer om det i kommande inlägg men kort kan jag säga att jag börjar få tillbaka styrka och kondition igen.

Bra kondition eller ej – efter att ha tagit trapporna upp till kontoret måste de flesta hämta andan.

Många tror att detta indikerar dålig fysik, men nu uppger Psychology Today att fenomenet faktiskt inte har någonting med träning att göra. Det är nämligen din hjärna som är boven i dramat.

De allra flesta djur, vi människor inkluderat, slutar andas när vi koncentrerar oss på en kortsiktig uppgift, så som att trä en tråd genom en synål. Detta beror på att vi ska vara så stilla som möjligt. För människor kanske det inte är så viktigt, men för många djur kan stillheten betyda skillnad mellan liv och död.

I och med att vi slutar, eller åtminstone saktar ner andningen inför en uppgift som kräver koncentration, så reducerar vi kroppens rörelser och kan då utföra uppdraget med större precision.
Men när du återgår till ditt normalläge efter att ha tagit dig an situationen så noterar hjärnan den låga syrehalten i blodet, och signalerar därför att vi ska andas djupare och snabbare
– och du blir andfådd.

Väl mött nu blev jag skrivtrött.