Hailstorms ladder.

Körde ett snabbt efternätterna pass idag.
Det är ju för härligt att trena varje dag.
Även idag så hade jag T-tröja och shorts men till skillnad från igår så var det brrrrraaaa kallt, framför allt första tre kilometrarna. Jag kör ju ofta på känsla och infall och så även idag. Började med ambitionen att köra något som mina Amerikanska Ultralöparvänner kallar för "Fartlek" men ganska omedelbart beslutade jag att köra lite mer organiserat och dammar av Hailstorms Ladder.

HL är en kollapsande pyramid med Amerikanska influenser såsom att den innehåller en och eller annan MILE.
Idag såg den ut så här:

2 km - 1 Mile - 1 km -

1 km - 2 km.

Denna gång med ett intervallsnitt på 4.55/km. 

Sådana här långa intervaller kan vara fruktansvärda men på grund av min dåliga form så höll jag farten på en någorlunda stabil nivå. Alltså, jag tog inte i så att det började sticka i fingrarna och jag stumnade helt, utan jag valde en fart så att jag precis orkade köra alla intervaller på samma min/km - tid och pinas lagom. 

Det blev jämt och fint men mycket jobbig så det var ett riktigt bra upplagt pass.
Att ha tur är skickligt.

Grattis grabben!










För några dagar sedan var jag och sänkte ett par goda öl med en god vän.
Vi käkade Österrikiskt husmanskost och skrattade skrockande åt gamla minnen från förr. Det började tränga på i kisseriet så jag sökte upp resturangens vattenklosettområde. Det var upptaget på toaletten som hade en mansperson avbildan som en sorts logo på dörren. Efter tio minuter väntan (90 sekunder) tog jag beslutet att det är ju (o)nödigt att jag står här som ett fån när det finns en WC som ingen brukar. Jag gick då således in på damernas toalett och gjorde det jag hade för avsikt att göra.
Kissa lite.
När jag var klar och öppnade dörren så stod det en kvinnoliknande människa utanför och såg lite förvånad ut.
Jag hinner knapp ut igenom dörren när hon klämmer sig in i dörröppningen och armbågar mig lite sådär knuffigt när hon surt påpekar:

- Detta är faktiskt en damtoalett, du har inget här att göra!

Sant eller Ej.
Jag tackar omedelbart dagens sillmjölkesamhälle i tanken och utbrister snabbt som en pisksnart:

- Vem är du, och vad ger dig rätten att sätta en etikett på min könstillhörighet!

Jag flickfnittrar tyst när jag bredbent går därifrån och till baren där jag beställer ännu en omgång kalla öl till Danne och mig.

Inte bara klara... någon skall jag försöka vara.

Jag kommer att springa hela Appalachian Trail under våren 2015. Leden går igenom, och längs med bergskedjan Appalacherna. Distansen jag kommer att avverka är 2170 miles (ca 350 mil) och sträcker sig mellan delstaterna Georgia och Maine. 

        (Springer Mountain & Mount Kathadin). 

Naturligtvis går det inte att springa hela tiden men mitt mål är att hålla löpningen igång och göra en ”Self supported, Fast thru hike”. Detta betyder att jag har som mål att klara av 350 mil på mindre än 100 dagar och att jag skall vara ”Self supported” dvs. att jag kommer proviantera under vägen och bära med mig all utrustning och mat jag kommer att behöva för att överleva under äventyret. 

Jag åker till Atlanta 17 april och siktar på att starta på Springer Mountains topp (Atlanta, Georgia) 19 april och då förhoppningsvis vara i mål innan augusti. Den första månaden kommer att bli extra tuff med stora temperaturskillnader med alltifrån 0° till +17grader. Jag kommer antagligen få möta både regn och snö. Då regnmolnen ofta fastnar på bergskedjan kan det regna kopiösa mängder även följande månader men jag hoppas dock att jag kommer jag få uppleva i alla fall två månader av skönt sommarklimat. Målet är toppen av Mount Katahdin (Baxter state park, Maine) där jag beräknar anlända runt första augusti.

Målet med äventyret. 

Tankarna att springa leden startade i december 2012 när jag var på en roadtrip i USA och körde på Blue Ridge Highway längs bergskedjan Appalacherna. Jag tyckte redan då att det skulle vara en otroligt vacker och rolig upplevelse att springa på Appalachian Trail. 

När jag kom hem till Sverige låg tankarna kvar och en plan började gro. Nu är jag fast besluten att genomföra planen som till och med har blivit ett kall. Jag kommer att se denna resa som en pilgrimsresa, lite ” Hitta mig själv”, och testa mina gränser. I och med att tankarna och planerna har fått fäste, och att jag har läst på om upplevelser och rekord, har det även blivit en kamp mot klockan för att ta mig igenom leden på snabbast möjliga tid. 

Det är en mycket tuff trail. 350 mil är en högst respektabel distans, i höjdmeter bestiger man som ett exempel Mount Everest ca: 19 gånger och endast 20 % av de som startar fullföljer hela sträckan. Jag kommer förmodligen inte ta något världsrekord på sträckan (Matt Kirk set the Self-supported, thru hiker style, AT, 58d9h40m, June - August 7, 2013.) men utifrån den information jag har införskaffat så kommer jag ta ett (mycket) inofficiellt Svenskt rekord, FKT, om jag klarar hela leden inom 100 dagar.

• Jennifer Pharr-Davis has the overall AT speed record, 46d11h10m (supported), from June 15 to July 31, 2011 (Maine to Georgia).

• Andrew Thompson holds the men's AT record at 47d13h31m (supported), set in 2005.

• Matt Kirk set the self-supported (thru hiker style) AT FKT, 58d9h40m, June - August 7, 2013.

• FKT, Fasted Known Time.