Efter 6

Jag var ute och sprang lite efter jobbet idag.

Jag sprang inte långt.
Jag sprang inte länge.
Jag sprang inte snabbt.
Jag sprang dock snyggt.

Jag sprang jävligt snyggt idag!

Rast och vila.

Jag har haft lite osis på jobbet.

Under en arbetsrelaterad övning krasade det till i armbågen och jag har varit smärtpåverkad där i två veckor.

Under en inomhusfotbollsträning förra veckan (på fritiden men fortfarande i jobbets lokaler) stukade jag foten ganska rejält.

Jag är van att stuka till och vrida ur foten rätt frekvent. Till ett exempel så stukade jag foten (alltid höger) i snitt varannan dag på Appalachian trail.

Denna "stukning" var mer... 

Inte brutal men något utöver smärta under endast ett par timmar.

Jag joggade tack och lov lite redan efter 3 dagar.

Jag jobbar ju naturligtvis på eftersom man är ju lite halvhård.

Om jag får säga det själv.

Det sagt, så långt.

Inte nog med dessa föregående skador, under ett så kallat bryt i måndags fick jag en bristning i min vänstra vad.

Dessa skador har lite blandat med varandra att göra.

(vaden kan ha blivit störd av andra benets fotledshaltande)

Men tyvärr är kombinationen allt högre ålder för varje år och att min fysikaliska status har regredierat sista tiden, mycket med saken att göra.

Jahapp detta var bara ett snabbt ytligt inforamationsblogginlägg.

Jag kommer att repa mig, smyga mig i form och sedan komma tillbaka till min ungdoms (45) prime.

Som jag sa till min coach:

Milen kommer göras.

Och ganska snart. 😉

Alla vill till himmelen men ingen vill vara snäll.

Nuförtin skall allt vara så jävla speciellt och eget.

Uppmärksamhet och påtvingad respekt går före omtanke och sunt förnuft.

DET ÄR INTE DÄRFÖR VI ÄR HÄR.
Tänkte gnälltaupp ett fenomen.

"Heteroflexibilitet brukar liknas med bi-nyfikenhet, men att vara "flexibel" kan särskiljas med att inte nödvändigtvis vilja experimentera med sin sexualitet som vanligtvis definierar egenskaperna i bi-nyfikenhet".

Alltså vaffaaan...  Heteroflexibilitet betyder alltså att du är helt vanlig och tänker tankar. Detta skall du nu ha en speciell benämning på att du är.
Lite såhär kanske.

Viktig att vara någon men inte ha en etikett. Alla skall anpassa sig efter dig för du bryr dig om alla och ingen är lika så var inget någon annan är. svaghet är starkt och svagt men du är minsann inget av nåt.
Mest skall du känna något starkt fast lite sällan jämt och svagt. Oftast samt icke frekvent  skall du inte agera gärna någon men viktigt att applicera en etikett. Känslor är viktiga dock absolut inte eller kanske ändå för något eller någon nu levande eller död.

Jag vet att jag talar emot mig själv när jag säger.
Du är unik och alldeles speciell. 😉

Men det är du också.

Och du!

Du är speciell & unik men inte ensam. Var bara speciell och inte så jävla speciell då.

Jag vet att alla är inte lika lyckosamma som jag och alla vill vara någon och ha en egen identitet men kan man inte bara Gilla det man tycker om, och kan man inte bara vara det man är utan att spela så jävla märkvärdig med något hittepå.
Hmm.... Det är väl att sätta en etikett också kan jag tänka.

Äääh ja håll käften å drar ut å spring.

DANZIG och Brotorp

Träningslägret i Danzig gick alldeles förträffligt.
Harmoni mängd och miljö gjorde kilometrarna lättjoggade.
Det blev 55 km polsk njutning.

Polen-delen av lägret avslutades med en Bankett i Gdansk's gamla stan.
Eller Gdansk och Gdansk, för en annan som är född på 60-talet så snackar man ju gammelsvenska och då heter ju staden Danzig.
Bra mycket coolare.

Nåja det om det.

Bankett var väl å ta i men avslutningsmiddagen på gågatan satt som en keps.

 
Porkloin With Mushroom Sauce
Served With Boiled Potatoes Dumplings And Blanched Vegetables. 

Beställdes in och efter första klunken go-jävla-polackbärsen började jag analysera.
Faaan...Porkloin (fläskkarré) är det fläskkotlett? 

Fruktan 😆  som uppstod bestod i att jag vill ha köttet rent och fint, dvs inga ben svål eller senor. Moi tycker alltså inte om att behöva tranchera maten, det kan dom göra i köket... och Inte i min mun.

Tillbaka till tallriken då.
Mina farhågor besannades icke. Precis lagom till mumsbärs nummer två fick jag in två härliga köttbitar, underbar potatis och suveränt krispiga grönsaker. Allt detta kompanjerat av den svapfylliga såsen.

Svingott som vi säger i Sverige.
Kycklingen var också god sägs det.

Bra avslutningskväll med kanonkäk och strosa runt i Gamla stan, Danzig, Polen.  

Vila och hemresa lördag för att omedelbart ladda om till avslutningen.

BROTORP TRAIL RUN 26 km.

Jag mötte upp Ekan med fru å granne för ett snabbt, Hello!
Och sen gick starten.
Jag lunkade på. Kände redan efter 3 km att detta blir en tung dag. Stockarna var trötta efter så många mil tidigare i veckan och leran sög musten ur en.
Det alldeles strålade vädret gjorde glädjen över att få delta i ett härligt trailrace och att få vara hel och frisk hölls sig längre än förväntat efter första insikten.

Skall göra rapporten kort så:
Vid 15km slog bommen igen. Jag var helt slutkörd i kropp och själ. Jag joggick och längtade till uppförsbackar för att få ett legitimt skäl att gå. 😉

När det var 3 km (upplevdes som 7 km av fler än mig) kvar var jag som en begagnad disktrasa och lejonet hade lämnat mig. Jag vandrade även på dom lättaste stigpartierna.

DÄR & DÅ möter jag två kärringar. Du vet sådana där klassiska som jämt sitter vid köksbordet med permanentrullar i håret. Till frukost röker di Blå Blend, tuggar tuggummi och dricker kaffe.

Ok till kränkningen.
Mötet.
(och vad tusan dom då gjorde där)

Precis då jag passerar tanterna 
frågar en av dom om det är någon sorts tävling vi håller på med,
och jag svarade:

- jo.

Varpå hon säger:

- Är det meningen att man egentligen skall springa?

Ridå.

Vet inte vad som var otäckast.
Att jag verkligen gick/promenerade  på banans lättaste parti och endast 1.5 km innan mål.

ELLER...

Bilden jag fick av att jag slet ut ryggraden på henne igenom munnen och lämnade kvar en hög av slajm.
Fult slajm.
Tyst slajm.

Tillslut var lägret var över och jag fick i efterhand, några timmar efter målgång en härlig lyckokänsla. Jag på gång. 

Jag har nu tagit tre vilodagar för man är ju inte 45 och supertränad längre. Med tålamod kommer framgången nuförtiden.
Har fler race på g men återkommer om det.
Hejpåre!

Pass 3 "Trailday"

Mina vänner tycker att jag skall bli sommerlier men jag är inte säker på att jag chablis det.

Efter att under gårdagen smygrekat och kartshoppat var vi idag (20/9) redo för ett sjysst trailpass. Planen var att jogga cirka 4 km till ett naturreservat och där medels leder dra en runda på ca 12 km och senare några växelkilometer tillbaka till civilisationen.

Sagt och gjort så packades det ned frukoststulna croissanter och affärsköpta bananer tillsammans med regnjacka och vatten.

Efter transportsträckan som förvisso var trivsam tornade naturreservatet med dess böljliga (läs det högt många gånger😁) landskap upp.

Det var fina trailtrails i underbart vacker natur så det utmynnade sig till en relativt lättjoggad förmiddag trots några gastkramande backar och felspringningar som krävde kartläsning.

Riktigt härligt att kuta på i Polsk vild (mark) - svinsbökad skog och höstsol. 

Jag är definitivt ingen svampkille så jag har inte noterat så många ätbara svampar i min karriär, men enligt uppgift så stötte vi på en riktigt guldgruva med mängder av sådana här svarta trumpetsvampar.

Då det är tävling på söndag kan det hända att det inte blir så många fler långa eller tuffa pass under resten av veckan. 

Vi får se. 

Återkommer i ärendet.

Pass 2 och erfarenheter.

Pass 2:1 Blev åt motsatta hållet och under andra förutsättningar än dagen innan.
Igår styrdes kosan mot Gdansk men idag blev det Sopot.
Joggen längs strandpromenaden var lite stel och flåsig men väldigt upplyftande & gläd-givade så det blev 9 km nöje.
Till skillnad från dag ett (som visserligen var härlig också) blev denna dag solig och vacker. Allt var öppet och hela Sopot levde upp. Stranden visade sig från sin bästa sida och det kändes verkligen som om man var på någon mer exotisk plats.

Sorry Polen, men du vet vad jag menar.

Ok när vi ändå tar upp ämnet Polen lär jag väl dela med mig av en bunt brutna fördomar. Då man inte kan vara rasistisk mot en Polack 🤔 så måste man väl vara fördomsfull.

Och fördomsfull är man nog lite till hens men snipp snap slut så tänkte jag krossa... eller kanske bygga på några fördomar ut. 

Detta är nog mest en hyllning till Polen och folket i Gdansk/Sopot-området.

Polacker är glada. 

Bland annat så:

1. Det finns byggarbetare kvar i landet och dom har säkerhetslinor och så.

2. Många ser ju faktiskt skitsura ut men dom hälsar glatt och är väldigt hjälpsamma.

3. Det är ett aktivt folk. Det joggas, Cyklas och promeneras i ur & skur. Polacken plockar svamp, åker rullskridskor och rastar hundar.

4. Dom pratar utländska så man fattar inte ett jota men Int en jävel sitter och super i parken eller på bänk. Å inte fan röker dom heller. 

5. Det finns allmänna toaletter frekvent-ofta-jämt och det är klapp-rent på gatan. Sopkorgar på strategiska ställen och plockare som tar upp resterna.

Det om detta.

Pass 2:2. 

På kvällen avverkades ett litet kompletteringspass på 5 mörkerkilometer. En lätt kylig cirkulationsjogg som gjorde gott inför vad som skulle komma dagen efter.

Framåt senkvällen frös jag som en borstbindare* så bubbelpoolmyset satt som en basebollkeps... perfekt alltså.

DAGEN EFTER... Kommer snart.

*Borstbindare fryser inte, dom röker... Skitmycke. 

Pass 1 Raindance.

Störtregnet ville aldrig ge sig så det öppnade upp för en middagslur. Sömnbehovet var markant då klockan hade ringt 03.30 i morse. Regnsmattret och  ett ofantligt skönt täcke gjorde Klockan hann slå 18 innan vi drog iväg på lägrets första pass. Är det semester då drar man på löparturen när fan man vill.
18.00 ville vi.

Regnet låg fortfarande uppfriskande i och havet brölade aktivt 15m från strandpromenaden som vi joggade oss varma på. Brölade? Brusade högljutt heter det nog allt.

Vi betade av en 7-8 km i en löpvänlig park innan kosan styrdes hemåt i stadsjoggmiljö.
Regndroppsfrekvensen ökade markant i symbios med mörkrets infall. Regnjackan som plagg, vän och livräddare etablerade en status bortom Kung Sigismund i Sverige, Gdansk, världen å' så.

Ungefär halvvägs märkte jag att både Garminklockan och STRAVA hade GPS-Problem så min dokumentation av löpet, 500 m på 40 minuter kändes inte helt ackurat.

På tal om kändes så kändes löpasset superbra. Bra andning och lätta ben. Jag älskar att lubba i regn.

 Efter en sista 2 km jogg i mörker igenom parken kom vi hem till hotellet

lätt frusna och dyngsura* (blöta!) 

12 kilometer regnjogg i blandad stad (3km) och parkmiljö (9km) med följade varm dusch, mjuka kläder och mumsig öl på rummet gör väl alla glada*.

Fick tag på en GPS-KARTA tillslut.