torsdag 9 februari 2017

Rambo och motiverande samtal.

 Idag hade jag en tung dag, kände mig trött och omotiverad. Jag hade tidigare under förmiddagen haft en överläggning med mig själv om träningens vara eller icke vara. 
Idag var det inte svårt att komma fram till att ibland måste man ta det lugnt också.
Jag har ju faktiskt tränat min korpulenta kropp 12 av senaste dom 14 dagarna. 
Vila är lika viktigt som själva fysen.
Det är vilodag idag -
också.
Känner mig rätt förkyld -
också.
Då jag skulle jobba natt i natt så låg jag och sov middag vid 14-snåret när telefonen ringde.
Coach Ekan ringde och stämde av hur många kilometer det blivit hittills idag.
- aaah men asså det har blivit noll...

 

Ooops, Fel svar!
 
Nu över till något helt annat en stund då.
Visste ni att den årliga procentuella förändringen över människor som snubblar i en pool och drunknar i USA nästan exakt överensstämmer med antalet filmer Nicolas Cage medverkar i?
Av detta kan man dra slutsatsen att det hade varit lämpligt för den amerikanska badsäkerheten att be honom gå i pension.
En bättre lösning hade kanske dock varit att inte dra någon slutsats alls.



Amerikanska forskare vid universitetssjukhuset för mental psykos i Iowa har spårat källan till en mängd psykiska och mentala problem hos deras patienter.
Undersökningar har visat att män som var i tonåren under 80-talet och ägde en så kallad "Rambokniv" har 373% (jo säkert) större chans än en normal(?) människa att lida av våldsamma mentala problem senare i livet. Dessa problem kan yttra sig på en mängd olika vis, i de mest extrema fallen har både mord och väpnade rån begåtts.

Tillbaka till samtalet.
Coach blev inte arg, eller så visade han inget av det i alla fall. Istället fick jag en lagom avvägd dos positiva fysiologiska fakta blandat med pepp, häckel, hån och uppmuntrande påhejade ord. 
Det är det som behövs ibland.


Jag klev omedelbart upp ur sängen och inmundigade en lättare lunch samt började ladda för att dra ut i spåret. Jag körde ett pass på 6 futtiga och jobbiga kilometer. 

6 kilometer utan att stanna är inte direkt något att hänga i julgranen men det var det bästa passet jag haft sedan 18 september 2016.
Tack för samtalet.
Tack för idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar