Pass 1 Raindance.

Störtregnet ville aldrig ge sig så det öppnade upp för en middagslur. Sömnbehovet var markant då klockan hade ringt 03.30 i morse. Regnsmattret och  ett ofantligt skönt täcke gjorde Klockan hann slå 18 innan vi drog iväg på lägrets första pass. Är det semester då drar man på löparturen när fan man vill.
18.00 ville vi.

Regnet låg fortfarande uppfriskande i och havet brölade aktivt 15m från strandpromenaden som vi joggade oss varma på. Brölade? Brusade högljutt heter det nog allt.

Vi betade av en 7-8 km i en löpvänlig park innan kosan styrdes hemåt i stadsjoggmiljö.
Regndroppsfrekvensen ökade markant i symbios med mörkrets infall. Regnjackan som plagg, vän och livräddare etablerade en status bortom Kung Sigismund i Sverige, Gdansk, världen å' så.

Ungefär halvvägs märkte jag att både Garminklockan och STRAVA hade GPS-Problem så min dokumentation av löpet, 500 m på 40 minuter kändes inte helt ackurat.

På tal om kändes så kändes löpasset superbra. Bra andning och lätta ben. Jag älskar att lubba i regn.

 Efter en sista 2 km jogg i mörker igenom parken kom vi hem till hotellet

lätt frusna och dyngsura* (blöta!) 

12 kilometer regnjogg i blandad stad (3km) och parkmiljö (9km) med följade varm dusch, mjuka kläder och mumsig öl på rummet gör väl alla glada*.

Fick tag på en GPS-KARTA tillslut. 

Träningsläger

Lämnade ett gryningssoligt Stockholm och åkte till ett förmiddagsregnigt  Polen för att... Vara ledig, Träna och chilla.
Utöva semester helt enkelt.
Semester = löpträning.
Således inleds idag årets första  träningsläger.

Första kilometerna i La route de Paris Maraton 2018 är lagd till  rullarna.

Det blir bra.

Andas normalt i masken.

På säkerhets-instruktions-presentationen innan flygstart idag (och alltid) säger dom att om situation uppstår så att maskerna frigörs så ta tag i en mask, sätt den mot munnen och andas normalt.
ANDAS NORMALT?
Hur jävla lätt tror dom att kommer att vara att andas normal när en situation har uppstått att det finns behov att släppa ned "maskerna"!

Tänk såhär...
Flygnosen pekar nedåt så endast bältet gör att du inte glider av stolen, maskerna hänger & dinglar från taket och hela flykroppen skakar så du får inte riktigt fatt på den jävuln till mask. Det susar och tjuter samtidigt som lamporna blinkar.

Passagerarna tar massa egna beslut och rullar dom inte runt i gången i ett misslyckat försök att styra upp... Något...Så skriker dom i panik.

Hur jävla enkelt kommer det vara att andas normalt. Jag är nog glad att jag andas överhuvudtaget i den situationen.

Har redan landat, sovit middag och bloggat till tonerna av ett underbart ösregn mot ett hotelltak vid kusten. Nu skall jag ut och leva och andas löpning.

I'll be back.

Internetshopping är bästa medicinen för en sliten kropp.

Hej - Hopp - Hurra, nu går det riktigt bra.

Verkar som om träningen funkar igen. Happy-happy på det.

Det var roligt att köra igenom Stockholm halvmaraton även om tidsresultatet var utanför ramarna av "helt ok". 

Nåväl jag var inte där för att göra tidsresultat egentligen utan mest för att igenomföra racet och få ett litet avstamp till nya tag mot nya mål.

Det tyckte jag var bra sagt det. 😋

När jag är på löparevent, såsom Marathonlopp i främmande länder 

(well both domestic expo and abroad) tycker jag väldigt mycket om att gå omkring  och kolla på racets Expo. Detta gör man då med fördel dagen innan loppet.

Jag vill gå runt och strosa, känna och klämma. Brukar även stanna och småprata tillsammans och i samråd med dom olika aktörerna. 

Bygger broar helt enkelt.

Det är väl för gött att få lite gratisprover med sportdrycker/prottebar, mobilväska eller någon antiskavsårssmörja att leka med på hotellrummet under kvällen innan maran.

Man upptäcker även nya strumpor, skomodeller och/eller framförallt ryggsäckar. 

Jag ÄLSKAR Ryggsäckar. 

Nu heter det väl inte så ofta ryggsäckar när det handlar om löpning utan mer väst då för det så skall ju vara så minimalistiskt som möjligt.

Gillar båda varianterna.

Mina vänner brukar oftast göra narr av mig för för att jag fastnar, analyserar och utvärderar dom olika produkterna. 

Detta stando gör att jag ofta försvinner från mitt gäng.

I realiteten är det ju mitt sällskap försvinner och lämnar mig.

 Det brukar lösa sig att med att vi hittar tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Vi är ju trots allt så kallade, vuxna människor. 

Med det sagt så, för att glädja alla inblandade lär vi väl utföra The Expowalk individuellt, efterhand och i egen takt nästa gång. 🐜 🌞

Kan väl göra en mer utförlig recension av dom olika expon jag har bevistat annan gång. Jag älskar ryggsäckar så jag kommer nog inom kort skriva lite om det också. 

Baj de wej så fick jag precis just idag en västleverans. Visar mer senare.

 Ryggsäckar och Expo'n, det är väl härliga fetischer 😂 

Nu är inlägget slut förutom att en sak kan jag avslöja redan nu och det är att Sthlm halvmaratons expo är (framförallt i år) helt värdelöst.

Skitkass helt enkelt.

Drömmar

Så här dagen efter halvmaran känns det helt ok. Det kändes helt ok första 13 km också men sen slog bommen igen. Jag började lufttrampa och frusta. Trycket i pupporna försvann helt och tiden rullade på snabbt som en semesterdag.

Kom i mål på typ cirka 2.02 så det sög ju. Egentligen är jag ju glad att jag kan springa och att jag är på väg tillbaka i hyfsad form så jag kunde igenomföra loppet men målbilden under 2 h fallerade och det är inte ok. 😉

Jag hade ju alltså några flytande mål med dagen och jag skall nu ta och kolla av hur det gick med det.

1. Springa avslappnat och teknikskolas så länge som möjligt.
✔ Joo men det funkade.

2. I mål på färre än 120 minuter.
❌ Känns som om det blev FAIL på det.

3. Avsluta sista milen snabbare än första.
❌ Känns som om det blev FAIL på det.

4. Skratta hela vägen.
❌ 🚩 Känns som om det blev Halv-FAIL på det.

En sak lyckades jag i alla fall med och det var med denna förespåelsen:
"Trots min så kallade rutin vet jag att jag kommer att kuta stabilt men aningen för snabbt.

Jag kommer således tugga mjölksyra från 12 km"
(Missade med 1 km men yäääh)

Sammantaget så är jag en nöjd kille idag. Halvmaran kan man se som en lite kick off inför ökad träning nya planer och härliga drömmar . ⬅ det är en länk till en bra filmsnutt ju.

Jag skall kuta Stockholm Halvmaraton i morgon

Jag är glad. Peppar, peppar ta i trä men nu verkar det så som att jag äntligen är på väg tillbaka. Har nämligen tränat ok till uppskattningsvis relativt bra i sju veckor nu.

 

Att jag kört på bra i sju veckor är helt underbart och gör mig lycklig. Jag är fortfarande pretty fucking far from i form men jag är i sakta mak på väg att kunna njuta av vissa pass
Taktiken jag använder mig av är bland annat att jag lägger in extra mycket vila.
Devisen hellre 2-3 dagar extrainlagd vila än 7 påtvingade noll-dagar på grund av sjukdom.
Jag tränar inte mellan arbetspassen då jag jobbar natt.
En nyckel är att så fort jag kört två bra pass i rad och allt känns som jag bara vill ut i spåret igen och nöta mil efter mil eller köra dubbelpass flera dagar i rad, DÅ tar jag en vilodag.

Hårdkörningen kommer senare.

Att jag nu är igång med kontinuerlig löpning har gjort att jag belönat mig själv med att beställa en ryggsäck. Jag älskar ju ryggsäckar.

Mer om det senare i kommande blogginlägg. :)

Vad som är mest aktuellt nu är att jag skall kuta Stockholm Halvmaraton i morgon, Lördag 9/9.

Denna gång blir det endast för att ha lite kul. Min form räcker inte till att kuta en halva utan jag ligger på "Nivå att kunna jogga milen".
Någon jakt på personliga rekordtider, chansa på övertempo redan från start eller försöka "vinna" mot mina vänner i loppet kommer inte att genomföras.

Men med det sagt kommer jag förmodligen ändå lägga in någon målbild.
Har inte bestämt mig än men:

1. Springa avslappnat och teknikskolas så länge som möjligt.
2. I mål på färre än 120 minuter
3. Avsluta sista milen snabbare än första.
4. Skratta hela vägen.

Namn	Jimmie Hellström (SWE)
Förening/Ort/Land	Stockholm
Åldersklasser	M45+
Startnummer	7037
Kön	Män
Län	Stockholms län

Hailstorm is back.

And i wasn't forgotten.

Anders "Majoren" Henriksson (som förövrigt fyllde år igår, Ha den äran!) Påtalade att nu är det dags att sluta gömma mig å börja blogga.

Ja då är det väl bara att börja blogga igen dårå.

Jag minns med glädje tillbaka till den tiden när jag joggade mellan Huddinge och Handen på Sörmlandsleden med 4 kg ryggsäck. 30 km njutning bara för att reka nya löpvägar. Mmm och träna låglångintensitet förstås. 

På den tiden var aldrig distansen (⬅ det är en länk till en bra filmsnutt ju.) något problem utan det som var gränssättande var hur mycket tid jag hade till förfogande.

Vill tillbaka.
Skall tillbaka.

På tal om Huddinge-Handen så har jag av en händelse en anekdot från cyberlivet. Från idag.

Fick av proffsbloggare, http://petramanstrom.se, frågan om jag:

- Brukar låtsas vara någon annan när jag springtränar? 

Det naturliga svaret från en sådan hård person som jag borde ju vara: 

- Näää-hehehe!

Men så är icke fallet, jag är allroundhårdare än så.
Detta var mitt svar:

Snusförnuftigt ja!

Men ändå icke dess då mindre, 

min sanning. 

Snus.

335 dagar sedan.

Slut för idag men återkommer och surrar träning och ....tadaaaa!

 Tävling! 

snart.

Mycket snart.

Tror jag att jag vet.

AT Smärta övergår, äran består.

Trötthet är en fas. Smärta övergår, äran består⛺🌄👊

Two years ago today i completed The greatest adventure of my life. I hiked 2.000 miles through 14 states to end up at this very spot.