Fysionomi

Det är lika bra att sluta drömma, 

Det går åt helvete i alla fall.

För om man drömmer om Paris 

hamnar man på något vis

likt förbannat i Hudiksvall.

.................................................................

Nja nu är det inte så illa. 

Jag visste ju mycket väl att tre veckor träningsförberedelser efter träningsstopp sedan september inte skulle räcka till något annat än att jag eventuellt skulle överleva Barcelona vistelsen.

Nu ligger jag med stela ben, äter SKINK-Chips?! och tänker tillbaka på helgens eskapader.

Ja, då var Barcelona Maraton avklarat.  Avklarat är nog rätt ord för det skulle inte vara helt korrekt att säga att jag har sprungit, och i alla fall inte hela tiden.

Jag startade i väldigt lugnt tempo och första timmen var en trevlig sightseeing som inkluderade bla Camp nou och Sagrada Familia.

Det gick faktiskt rätt bra första 15000 m. Bra precis då vid 15 km blev jag omsprungen av Hannah...Det hände även i Hamburg förra året men i år gjorde det inget. 

Helt enligt förväntningarna.
Efter det kom en 12 km lång transportsträcka med diverse up n' down och allmänt hårt löparjobb. Ungefär cirka där började jag tappa intresset för omgivningen så jag slog på musik och gick in i mig själv.

Då jag inte längre har grundträningen att luta mig mot blev sista 15 km bland det jobbigaste jag har gjort på en "löparbana". Min fysiologi singnalerade smärta och jag tog nog en 7- 8 minutlånga gångpausar utöver vätskestationerna.

Men till vad nytta, Bara svammel.

  

Musiken i min noggrant utvalda spellista var... Blev  (du fattar) urdålig och ofantligt störande, Benen vägde 7.8 ton och jag hatade palmerna och solen. Ont i ryggen och kramp i magen, Skrik-andades stötvis & synen var suddig. Då kommer sista 2 km... 

OCH DET ÄR UPPFÖR!

Vem fan lägger en Marathonbana där sista 2 km är uppförsbacke? 

(Ja 2.5 km faktiskt) 

Jag tror jag lubbade på i ren förbannade trots samt spottade halvhögt ut svador värre än Petter Nilsson gjorde när Luleå hockey blev utslagna. 

Men så kom jag trots allt i mål. 

Jag haltade till restaurang Tapa Tapa där resten av gänget satt.

Och allt var förlåtet.