Tchüss!

HAMBURG MARATHON.

Kroppen kändes bra. Vädret var perfekt. Solen innan start värmde lättklädda löpare. 8 grader och växlade molnighet när racet rullade igång. Svenskt lagom bra tempo, låg puls och lätt andning första 25 km. Dagen var min. Löpning är kul.

BANG!

Så kom klubban.
Ridå.
Dörren stängdes.
Väggen var tjock, bred och hög.
Ryggen krampade.
Lätt huvudvärk.
Orolig mage, Stumma ben och stötvis andning.
Inte så nice.

Vid 25 km springer Hannah lömskt upp och i kapp mig med orden:

- får du tjejstryk!

Jag grymtade med stirrig blick och spelad vänlighet:
-pssshhh. ..hrmpf...ääähh.
Och så var hon och Johan borta i horisonten.

Jag vet inte vad vanliga människor skulle ha gjort men det var en riktig mara att fullfölja med någon sorts heder i behåll. Jag fick gräva djupt efter någon sorts motivation.

Fullfölja en mara
- har jag redan gjort tidigare.✔
Ta personligt rekord
- Helt kört ✔
Springa Hamburg marathon
- done that before ✔
Slå Hannah, Johan eller Möller
- inte en chans ✔
Njuta av dagen
- stört omöjligt ✔

Jag informerade mig själv att ju mer och snabbare jag "springer", dess då snabbare kommer jag i mål. Där och då gick jag (sprang) från att le lyckligt och highfive-a åskådarbarnen till att slentrianhata alla människor och stönandas.

Angående tjejstryk...
Jag kanske förlorade men jag är inte besegrad.
Än.

Jag kom i mål. Förstås!
Tiden blev helt ok utifrån att jag väggade men inget jag skryter om.

Johan och Hannah väntade nöjda på förutbestämt plats och sen åkte vi till en bierstube för att återställa vätskebalansen och möta upp Möller med bihang.

Endorfinet började kicka in och ett glädjerus infann sig. Bra jobb. 

Ikväll är hela staden vår! 

Det är i motvind draken lyfter.

Efter några after run la vi i en välbehövlig vila ett par timmar. Till middag mötte vi upp mina goda vänner, Hamburgarna Millan och Tino på Hofbräu an den Alster. Vi blev till slut 10 personer till bords. Bra kväll.

- it´s nothing so good, as a good time.

You've got another thing comin'

Jaha, då blev det sämsta-värsta "mar"drömsuppladdningen för marathon loppet i helgen.Jag har nu varit sjuk en vecka.Matt, högt, Väldigt högt... blodtryck och irriterad hals.

Lägre tryck nu.

Tror och hoppas att det är en reaktion på att tandläkaren håller på jävlas i munnen.
Om inte. Då kan jag vara övertränad.
Ja på riktigt övertränad.
Grundar det på att sedan USA har jag fått rejäla bakslag så att kroppen på många sätt säger "tack men nej tack" så fort jag börjar köra hårt.

Jag kommer att vara redo på söndag.

Skrev ett kort testamente idag.
Skrev ett när jag åkte till USA också men det försvann när gamla pc'n brakade ihop.

Jaaa... men det är bra att ha något skrivet för att underlätta för beslutsfattarna som inte kan fråga om man vill ha en skitsnygg kista och sånt. Finns på skrivbordet i min datamaskin.
Läskigt att läsa detta va.
Äsch inge fara jag är bara förutseende, i fall att. Man måste ju skriva sådant här NÅGON GÅNG och det blev nu. Ett kort bara.

Tänkte på en grej jag hörde. Det har ju blivit lagligt att spontandansa på stan och det känns ju.... internationellt.

Jag vill med det sagt lägga in en varning om att det kan ta ett tag innan lagen få ordentlig förankring i samhället, så var lite försiktig med spontandansande nu första tiden.

Mitt under författandet av testamentet  lyssnade jag på musik och då kom låten The Rose som även spelades på en barndomväns begravning för 30 år sedan. Hoppla!

Nåja nog om det.
Jag kan få tjejstryk på söndag.
Jag menar av en jag känner alltså.
Damvinnaren lär ju vara för mig också. 1.5 timmar före.
Helt rätt i tid.
Tjejer är bra... På kuta.

Sitter i flygmaskinen mot Hamburg, Germany och är laddad.
Det känns helt ok i kroppen men är tveksam på formen.
Marathon är en jobbig distans. Jobbig tävling.
Det är relativt långt och man måste pina på hela tiden.
Jaga en tid. 

Då är ultralopp bättre även om dom är längre. På Ultror och speciellt trail kan man lixom kuta sakta, gå eller till och med ta en vila.
Jag har haft en riktigt kass uppladdning men på den positiva sidan ligger det att jag har stor erfarenhet av katastrofdåliga generalrepetitioner men det har ändock gått bra på racet.
Hoppas.
Stoldansar lite nu när vi kommit in på tyskt luftrum. Bra övning inför sommaren. Då skall de banne mig dansas här och där.

- The, kaffe, parfym eller choklad?

- Kaffe Tack!

Ålright Tack för nu då. Återkommer efter loppet.

Part of The story.

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

Jag blir uppriktigt ledsen och förbannad att denna okända människa skall behöva känna obehag att jag går bakom henne. 

Jag ser att hon sneglar bakåt och tänker:
(det vet väl inte jag vad hon tänker men hon så ut att tycka att det var jobbigt)
"Varför går han samma väg som mig."

Jag hatar de som har gjort att jag måste vika av och gå en annan väg hem eller frenetiskt låtsas läsa i mobilen eller på distans gå om henne för att inte skrämmas mer och vara ett potentiellt hot mot en medmänniska.

EN DAG ALLDELES NYLIGEN.

Har sprungit 20 km idag. 

Ooohh härligt att ha gjort det men frustrerande att jag har försatt mig i den positionen att jag känner stolthet för det. 13-20 km var ett standardpass för ett år sedan. Och en förelunchsträcka för 6 månader sedan.

Nå! Jag är glad idag.

Hamnade på en pub på hemvägen.

Också bra.

UNGEFÄR I FÖRRGÅR

Jag hade en tung 23 km-are idag. Väggade vid 17 km. Önskar ingen oerfaren detta. Jag startade första milen i nååågra sekunder för högt tempo och då kommer det surt efter. Klubban slog till och jag fick gräva djupt efter kraft. 

Det tog hårt på egot med gav mycket för psyket.

Bra pass.

Everybody feels blue sometimes

You gotta keep your head up, and keep on tryin'

I DAG

Jag måste dammsuga lite. Äter frukost. Kaffe dårå, ingen cigg till kaffet men smörgås. Abisko-mjukbröd byggt av surdeg. Grisröv som pålägg men inge smör. Hade inget smör hemma. Annars har jag börjat gilla smör ganska mycket på smörgåsar. Det hör man ju på namnet att det visst skall vara smör på dom mackorna. Nu har jag dammsugit färdigt.✌ har ju en sådandär stav/handdammsugare eller vad det heter. Det är i alla fall snabb att hölstra av och slå igång och rensa upp lite skräp.

Nu en lugn jogg runt någon stadsdel nära mig. Eller city-trail som det heter i tidningarna.

Don't you bring your sadness down on me when peace is free.

Run Hailstorm, Run!

Marathon om två veckor.

Har kört mycket city-trail sista veckorna. För otränad för att njuta, men stan är vacker det vet jag innerst inne.

Jag är ju definitivt inte i form för ett marathon.

Träningen har ju gått på tomgång sedan augusti och fram till förra månaden. Jag har bara inte orkat. Först var det förslitningsskador och sviter efter USA. Sedan kom det psykologiska. Ingen motivation att lida-bli trött. Sedan kom jag igång men så fort jag ökade antalet kilometer blev jag sjuk.

Övertränad.

Så!

Jag blev dekadent och har fått börja om på noll.

Nu har jag dock börjat träna igen och sakta ökat träningsdosen från 7 km/v i januari till denna veckas 65 km.
Crescendot blir nästa vecka med ett par långpass och några kortare i överfart och minst 75 km/v.

Efter den "toppningen" blir det 20 km sista veckan inklusive vila, köra kolhydratnollning ett tag och sen bunkra sista dagarna innan race day.

För marathon. För lite. För sent.

Nääämeeen. ..

Om du vore jag och lyssnade på "Princess of the night" med Saxon skulle du rockhöftdansa i sängen. (om du låg i sängen det vill säga)

Kom hem efter jobbet-ramlade ihop som en hösäck i sängen- övertalade mig själv lite lömskt att det är jätteviktig att vila - fick sms om att en vän gjort ett bra träningspass idag.

Jag har för fan vilat sedan augusti.

And time passes by
Gathering thoughts of the past
And maybe he'll cry.

Sprang ut och sprang.

Lycklig.

Imorgon tandläkaren 3-4 timmar. Förmodlisch sätta dit många "riktiga" tänder. Snart kan jag både nysa och äta Gott & Blandat utan att vara rädd att bli tandlös. Chip chip!

Jag är inte rädd- jag törs gapa.
Jag är inte rädd.
Jo, Jag har helt plötsligt efter 10 stycken 3-timmarssittningar på två månader, blivit livrädd för bedövningen som består av 800 000 sprutor. Du hörde rätt. Rädd.

I asked him, How can a man be brave if he's afraid? That is the only time a man can be brave, he told me.

Musiken till blogginlägget är ett mästerverk.

Hörde du vad jag sa, mästerverk! 

https://open.spotify.com/track/6l8EbYRtQMgKOyc1gcDHF9

Lyssna på instrumenten runt om sången. Crescendot. Pianot, trummor... sången, bakgrunden. Alla ljud. Ja du vet.

Nu kööör vi.

Stay safe-sök lyckan.

Heppåre! 

Humans

Att vara människa är svårt.

Rätt intressant dock.

You´ve got to know when to hold ´em know when to fold ´em

know when to walk away and know when to run

 Det talas om olika sorters parallella universum. Till exempel tolkas kvantfysikens genuina slump som att varje möjlig slumpmässig utgång av en händelse förverkligas i var sitt universum. Men sådana parallella världar går inte att påvisa, så de förblir ren spekulation.

You only hate the road when you're missing home

Only know you love her when you let her go.

Råkade surfa på spotify och kom in på BSC liveskiva från förra året. 
Goddamn vad bra !
Check it out MF!
Black Stone Cherry Thank you - livin´Live. Birmingham

På väg till jobbet en morgon såg jag en kollega som hade med sig vad jag misstänkte var frukost till jobbet, 7 ägg och en burk kvarg. Bra så,
men var tog dom gamla hederliga frukostarna såsom en kopp kaffe, minttuggummi och en cigg vägen?
:)

På min födelsedag vaknade jag upp ute i skogarna på Ingarö.

Ja det var inte så att jag råkade vakna upp där. Jag hade förstås full koll att jag befann mig i skogen och visste vart jag lagt mig redan innan... naturligtvis!

Natten hade varit... intressant.

Jag märkte att vid -6 bör jag ha tillgång till något varmare liggunderlag. Jag har bra utrustning. Tältet är second to none.  Sovsäcken är grymt skön varm och bra men då den är gjord för att vara minimalistisk i storlek och vikt har "dom" tullat något på isoleringen på ryggen. Detta gör att om jag skall göra natt i under -6-isch och frosen ground bör jag ha ett bättre liggunderlag. Senare på natten var det - 10. 
Tufft. 

Vid lunchtid av min bemärkelsedag smög jag in till civilisationen och till mina vänner i Långvik. Ingen var för tillfället hemma så jag klurade ut ett sätt att ta mig in i huset och softade lite i soffan.

Värmde på lite gokaffe och blev varm. Så blev jag plötsligt ohejdbart fikasugen och letade febrilt efter födelsedagstårta. Näj. Trots att jag till och med letade i torkskåpet men det fanns ingen tårta att finna. Efter flera timmar letande satte jag mig vid vad jag tyckte hade tendenser till att se ut som en fiskdamm och började fiska och hoppas.

Nä!

Noll godispåse eller småpresenter.

Inte ett napp.

Hohohoh... det var mest på skoj jag det senaste. Naturligtvis.
framåt eftermiddagen drog jag och Ekan ut på en löpningsträningspassrunda.  Passet var tyngre än en kemilektion så jag tror att jag är på väg att bli sjuk. (Jobbat lite mycket kanske) 
Det om jogg. Skriver mer om träning och äventyr senare.

Kvällen blev helt fantastisk med underbar mat godricka och superfina presenter, tack för det!

Till nästa gång:

Nu du då.

Var på ett fik idag.
Av någon anledning började jag i förtäckta ordalag argumentera om att mackan jag beställt var alldeles för dyr. När jag fått mackan och vi talat klart fattade nog ingen av oss vad som sagts. Kaffeägaren förstod inte att jag hade varit elak och arrogant eftersom jag sa allt med ett leende och jag själv fattade egentligen inte varför jag gnällt. Det är bara att jag ger fan i att köpa mackan om jag inte vill betala kafe´priser.

Jädrar vilken klassisk bra hårdrocksröst Jorn har.
Nåja det är ändå bara en kopia av Däjvid Koverdäjl.

Jaja, ekonomibetänkligetsdagen tog inte slut efter fikabesöket. Jag halkade ned till mitt lokala ICA och kompletteringshandlade på mig lite sjyssta varor så här i löningstider.

Kassabruttan (KB) sa: 252 kronor.

Jag (J) sa: jajemän. (Och började packa ned mina saker i plastpåsen jag bifogat som en del av mina varor.)

Nu lägger en väldigt pensionäraktig tant sig i affären.

Tanten (T) sa:
Deeet däringa smörpaketet är nog allt mitt.

J: Jahajaja.
KB: Får jag paketet så skannar jag av det och så får du tillbaka pengar.
J: äsch det är lugnt, jag bjubbar damen på smöret.

T: Den där osten är också min...

Här ser jag att jag har fått betala för tantens ost, smör och en burk med något vitt. (Säkert kvarg. alla käkar ju kvarg nuförtiden och visst, det är säkert svinbra med protte i det.)

Då blir jag helt plötsligt sådär kafeobstinatunderfundig och säger:

J: Nja rent tekniskt så är det nog MIN ost då jag för samhällets bästa jobbat hårt  för att tjäna in den ganska ansenliga summa som jag just nu betalt för denna ost.

Här blir det nu tyst i hela kön. Man kan nog säga hela ICA stannade upp. Jag kan inte med säkerhet säga det men jag misstänker att delar av Kungsholmen blev som ett vacuum i väntan på eventuell kommande batalj.

Då säger tanten.
T: Förlåt vad sa ni, jag hör så dåligt.

Och här tar jag beslutet att nollställa alla dom ekonomiska betänkligheterna.
J: Ja skanna tillbaka alla hennes varor dårå.

Och jag fick åttiotvå kronor tillbaka.