Dagbok. Blogg Träningsdagbok, Minnesanteckningar. Elektronisk filofax.

 

I ett tidigare blogginlägg avslöjade jag att jag håller på med träningsdagbok också. Det är kanske lite sisådär att erkänna att man skriver dagbok. Dagbok låter ju lite tonår och flicka. Blogg är ett mycket mer modernare namn och har något mer vuxen klang. Faktum är att bloggen är mer dagbok än träningsdagboken. Den sistnämnda benämningen  kan man kalla träningspassminnesanteckningar. Fast det är alldeles för långt ord så det får heta träningsdagbok. 

Överens?

Det är rätt inne att käka tillskott när man tränar hårt. Det är alldeles förträffligt för då behöver man inte äta så mycket mat att man blir spyfärdig.

Jag har aldrig haft problem med själva ätandet men kanske har jag tullat lite för mycket på kvalitén på det jag äter.

I USA åt jag konstant något men som tidigare sagt var maten ganska enkelspårig och bestod till största delen av kolhydrater så den fysiska aktiviteten i kombinationen med ogenomtänkt käk blev otroligt muskelnedbrytande.

Nu i efterhand vet jag att jag borde ha haft med mig proteinpulver i fält. Jag har aldrig riktigt behövt tillföra protein men där och då var kraftansträngningen så överjävulsk hård och långvarig att det var ett måste. Tillslut brast muskler.

Vet det nu. Bättre sent än aldrig. 

Idag var jag ute på ett lugnt distans pass och efter 12 km fick jag "slut" på den snabba energin och började bli... Skall vi säga, seg.

Till saken hör ju att på sådan kort pass som jag körde idag så behövs det egentligen ingen extratillförd energi eller vatten för den delen, men det är fan så nice. 😀

Rutinerad som jag är så hade jag några dextrosol-liknande tabletter i västen.

Nu var det förvisso lättja för att slippa känna svagheten, istället för att att rida ut stormen och lära kroppen att använda fett som gjorde att jag knaprade i mig en sockertablett. Jag känner ju naturligtvis till vad sockerenergi gör med motivation och ork men icke dess då mindre gav det häpnadsväckande resultat. 

Hel del placebo också, yes! 

Den känslan när det strålar ut energi i kroppen och framförallt att det klickar till i huvudet och livet leker igen, priceless!

I rätt dos är socker the shit.

Körde 4 km till, lätt.

Klart man kan missbruka socker.

Måtta med allt.

Det jag skulle säga egentligen är kanske en självklarhet. Alla vet att det är att rekommendera att du får i dig något i hyfsat anslutning till ett ansträngande fyspass. Förutom klassikern banan så är ju till ett exempel en tetra Gainomax lätt snabbt och gott.

Lite dyrt dock.

Det går lika bra med hemmagjord drickchoklad.

Så, ett billigare men lika bra alternativ efter passet är:

Köp mjölk och Oboy, blanda en drink hemma eller fyll på i en flaska du tar med dig på löpet eller gymmet så är du smart. Gott!  

Erfarenhet kommer av erfarenhet när man har fått lite erfarenhet

Är det inte härligt när barnet bär din gamla Saxontröja.

Varför är alla experter på andras förhållande men aldrig sitt eget.

Varför kommer aldrig Tracy Chapman till stan igen.

Varför är en del människor så härliga.

Man är ju inte längre "farsan" eller kan lite busigt kalla sig "farbror". Man är ju för bövelen snart i åldern  "farfar".
Lattjo.

Erfarenhet kommer av erfarenhet när man har fått lite erfarenhet.

Ibland tycker jag att "Tender is the night" med Jackson Brown är bästa låten i världen.
Det är ett bevis på att vara människa, Ibland är man smart och klok.
Ibland inte.

Yxor är underbara. Yxor kan ta hänsyn. Yxor väljer sina strider (läs gnäll) i samhället.

Fantastiskt, varje dag är en ny dag.
Igår ville jag ta hela världen i famn. Ja skydda jordens befolkning. Idag smyger jag bakom gardinerna.  Duckar för min spegelbild.
Klokhet kan vara relativt och färskvara.

Barn, Lamzac och Selfies

Åkte buss nyligen.

Bussen var full med sådana barn. Barn är ibland som riktiga människor. Fast mindre. Barnen hängde ihop i grupp och pratade högt (som fotbollsfans från Stockholm) och hade svårt att sitta still i stolarna. Ingen surfade på Facebook som anständigt folk. Jag pratade inte med barnen. Jag bara noterade och kom ihåg… vartenda ansikte. Nää.. Dom skötte ju sig egentligen. Dom var jättebabbliga fast ändock så uppförde dom sig inom ramarna för: Hellströms skala av folkvett.

När jag ändå har er på tråden måste jag erkänna att jag gillade dom. Dom var levande men inte hänsynslösa. Yes!

Köpte sommarens innegrej för en månad sedan. Lamzac Hangout,  värsta mysiga prylen. Till saken hör att den är pretty fucking far from lika lätt att fylla med luft som reklamen visar. Jag tyckte faktiskt att den var rent kass när jag fick den på posten för ett par veckor sedan. 

Hur Goddamn svårt att fylla den var det då? Jo serru om vi tar en skala på 1-5 där 1 är jättesvårt,var den 1 när jag fick den. 

Det gick banne mig inte att fylla den tillräckligt för att kunna sitta eller ligga behagligt. Eller överhuvudtaget.

. 

Men skam den som ger sig och jag fortsatte att öva att få i okej med luft så jag kunde chilla lite i alla fall. 

Och se! Sen fick den 2 i betyg som övergick till 3 efter någon dag.

Men det behövs övning och jag fick jobba hårt på att fylla den med luft även idag eftersom det var herjössesvindstilla.

I stort så funkar det bättre att fylla den med luft och den har blivit succé bland olika testobjekt. 

Bland vanligt folk är den bland annat galet bra för att läsa bok i. Man får lixom armbågsstöd. Naturligtvis utomordentlig att dricka rose'n i å. Yes!

Tekniken springer iväg från våran generation så det är nog bäst att hålla sig till kontanter och toppluva. Med det sagt och trots allt, så fixade jag sent omsider* Swish.
Swish är ju värsta grejen, man kan ju skicka pengar hit och dit i real time så alla mina unga kollegovänner slipper besväret gå till minuten (läs Bankomat) när affärer skall slutföras.

Nu är ju detta en alldeles utomordentlig selfie men läste att dom som tar många selfies tror att dom blir snyggare än dom egentligen är.

Om man skall analysera det lite djupare så är det fel, man väl egentligen så snygg som man själv tycker. 



Lite
Avslutningsvis så påminner jag om att Idag lördag firar vi veteranafton, imorgon söndag veterandagen och på måndag tar vi det lugnt på annandag veteran.


* Kan översättas som: med tiden, äntligen, till sist, i sista stund eller till slut.
Omsider kommer från det äldre uttrycket omsider afton, (på andra sidan aftonen) d.v.s. sent om aftonen

10 km/h

Lite kort kan jag gå in på att jag har genomfört den viktigaste miltävlingen förutom Kalmarmilen i år med blandad resultatbedömning.
Kort va?
Mer om det senare.





Löpträningen har ju som tidigare sagt kommit igång bra och jag har betat av dom två tävlingarna och närliggande målen jag sedan tidigare förutbestämt.
För ett par veckor sedan var ju ute med min coach på en terrängrunda på
Värmdöleden i närheten av Gustavsberg. När vi värmt upp ett par km i modest tempo började vi ta ut stegen lite grann. I en övergång mellan någon spontan stig och Värmdöleden passerade vi igenom ett litet villakvarter.
Glädjeruset att kunna löpa på utan att känna sig tung och sjuk smolkades lite av noteringen att vi med viss otur hade kunnat bli stoppade av polismakten pga att vi helt enkelt bröt mot lagen.
Det visade sig alltså att vi överskred  hastighetsbegränsningen på den gata vi framryckte på.
Löpandes!
Det var skyltat till 10 km/ h och vid det tillfället löpte vi på i 11.5 km/h







Vi saktade ju naturligtvis ned enligt gällande lagar och förordningar.

På tal om springa för fort så tänkte jag delge dagens underbara pass och min text från träningsdagboken.



"Nära perfekt löprunda. Ambitionen var att dra ut på en runda utan tid eller resultatkrav. Jag jobbade på i ett behagligt standardtempo för att lägga ett kortdistanspass till handlingarna. Men...
Dess då längre passet fortskred noterade jag att tidsrapporterna visade ett tempo som jag tidigare endast hållit under tävling. Likväl körde jag fortfarande på utan att försöka prestera. Vid  8-9 km sackade jag lite och först då kollade jag upp eventuell sluttid. Det såg intressant ut så då löpte jag på lite extra för första gången. Bra pass!"

Då jag jobbar 68 timmar denna vecka och är lite sliten av olika anledningar så blir detta det för det, den här gången.S som i ses!

OCKHAMS RAKKNIV

Jotack, det tar sig med träningen. Jag har haft ett par riktigt bra pass sista veckorna och konditionen börjar visa sig från sin något bättre sida. Långt ifrån förra årets styrka och jag är fortfarande ljusår från 2014´s Lidingöloppform men den skall jag nog ha fixat på plats till årets lopp i september.

Min plan för året var att jag skulle börja tänka mer på att springa snabbare än att ha den långdistansuthålligheten som var nödvändig inför Appalachian Trail men det har tyvärr gått i stå fram till nu. Har tidigare skrivit om att jag blir sjuk så fort jag tränar hårt och varit orolig för att jag är övertränad eller liknande, men nu tillvänder jag mig till Ockhams rakkniv* och väljer att tro på Laktos intor.... nä jag har nog allt Pollen-allergi.

 Skall inte fördjupa mig om dessa lopp såå mycket men till saken är att jag vann startplatsen till Köpenhamn Halvmaraton när jag deltog i en tävling under Hamburg Maraton-helgen.

Där och då uppstod ett litet delikat problem. Visserligen "tjänade jag" 500 spänn på deltagaravgiften men det tillkom vissa andra utgifter såsom Fly/Tåg till och från KPH, en hotellnatt i nämnda stad och tre semesterdagar. Jamenvisst, jag jobbar hela den helgen

En natt på hotell och tre semesterdagar låter kanske lite mattematiskt finurligt men det har med att natten till tävlingen måste jag vara i stan, medans den andra natten kan jag bo hos en vän i Malmö.
Jobbigast är nog allt att jag måste ta tre semesterdagar. 

Och hela flyktingkrisen på det.

OCKHAMS RAKKNIV
Om flera olika förklaringar till ett fenomen föreligger, så bör man välja den enklaste av dem.



EXEMPEL: Om ett träd visar sig ha fallit ned och ingen har sett det ske skall man föredra förklaringen att "en storm blåste omkull trädet", framför andra möjliga förklaringar såsom "en elefant knuffade omkull trädet", eller "trädet rycktes upp med roten av 200 meter höga rymdvarelser",

Som det oftast uttrycks: krångla inte till saker i onödan.
Entia non sunt multiplicanda praeter necessitatem.

Exakt i helgen har jag en av årets viktigaste miltävlingar, Långviks Öppna 10 K.
LÖ10K är en relativt liten (15-20 deltagare) tävling deltagarmässigt men oerhört prestigefull. Denna milbana har den tyngsta bansträckningen på milen jag sprungit, men jag har trots det tagit mina topp 3 personbästa på den på grund av/tack vare att loppet tar fram det bästa ur en.

Jag nosade lite tidigare i texten om lopptember.
September är helt fullbokat med härliga lopp.

1. Det blir Sthlm Halvmara 11 sept.
2. Köpenhamn Halvmara 18 sept. 
3. Och då Lidingöloppet 26 Sept. 

väl mött nu blev jag skrivtrött

Brottstycken ur en vecka

Sprang tre km träningsmiltempo och sen tre kilometer tillbaka (samma väg dårå) i ett så kallat överfart på milen tempo idag. Avslutade med 500 meter spurt i backe. damn nice!
Jobbar ju natt så har ju inte hunnit med något annat idag.

Ja hösten kom tidigt i år.
Nää... det vänder igen men förra veckan blev det lite kärvare ett tag.

Jag stack iväg ut i skogen för lite tältande för några dagar sedan. Efter ha haft nästan en vecka med högsommardagar i city fick jag nu ligga i tältet och småmysa till kaosvindar och katastrofregn. 

Härlig men samtidigt lite pissigt att inte kunna sitta på en stubbe och elda eld utan att bli regnattackerad.
Tälthäng i storm är härligt och samtidigt skrämmande. Man känner sig levande när man hör blåsten slita i tältduken och träden utanför.
(Ja jag skrev skrämmande för jag kan tänka mig att många människor kan uppleva blåsten lite skrämmande) 

Vet dock av erfarenheter från "tha wild" in US of A, att träd kan blåsa ned över diverse saker.
(Bland annat tält )

Baksidan med att vara lite av en periodbohemisk friluftsmänniska i alla väder är sen kommer man hem och skall packa upp rättsåblöta saker och jobba natt.


På tal om US  så har dom verkligen skitmycke osis i USA angående katastrofer och allmänna monster. 😵😡😃  Med tanke på filmer, så är det ju i Nordamerika alla katastrofer sker:
zoombies, apokalypser, istid, vulkanutbrott, stormar och farao och hans moster.

Hade... eller mera, deltog i en personalfest under kvällen och natten från fredagen den trettonde.

När jag vaknade dagen efter åt jag säkert någon frukostliknande, tog det lugnt men sov inte middag... Eller jag vet inte. Kanske.

Jag brukar annars vara bra på sova middagar.

Var lite för mycket bakis att jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde under dagen.

Såg någon halvskräck/thriller film i alla fall.

10 cloverfield lane heter den.

Den var sådär bra - rätt dålig. Jag var nog inte i balans för att bedöma rättvist hursomhelst.
Dumt att kombinera hårdträning och personalfesta, man blir skitdålig på recensera filmer.

Senare under veckan var jag ut och genomförde de intervaller som blev lite lätt framflyttade efter bakisdagen. Kanonpass!
Jag hade planer på att köra 1 km snabbare än tävlingstempo sedan gå ned till tävlingstempo eller något lägre i 1 km och sen öka till överfart igen och så vidare. Det gick dock så bra så jag låg i överfart i 6 km sedan aktiv vila (gång ) i tre minuter när tiderna började bli "dåliga" efter det körde jag 2 km tävlingsfart. 

Bra pass.

Eftersom jag är trygg i min sexualitet körde jag simultant tvätt samtidigt som löparpasset genomfördes. 

När en familjemedlem går till frisören i Vårberg, sitter resten av familjen och ser på när "den utvalda" familjemedlemmen blir klippt..
Tokigt. Fast rätt mycket gemenskapligt också.

Som om jag sagt det själv.

Land mammal said.

"One year ago" marked the beginning of my thru-hike of the Appalachian Trail. I reached the northern terminus just shy of 7 months ago and not a day has gone by that I haven’t found myself reminiscing. The AT is so much more than a long walk in the woods, it’s a community founded upon random acts of kindness, generosity between strangers, and the pursuit of a common goal.

Nowhere else will you meet aerospace engineers and high-school dropouts, retirees and veterans all thrown together on level ground; laughing around the same campfire or huddling from the cold in the same shelter. Because the Appalachian Trail will do that to you, she beats the hell out of you every day until your ego is sufficiently stripped, then teaches you that you are entitled to nothing and better than no one.

I miss the feeling of watching the sun go down from a ridgeline not knowing where to spend the night. I miss the “fuck it” feeling when you’re 10 miles from the next shelter, stuck in a downpour and soaked to the bone. I miss the taste of instant rice cooked over a beer can after a 25-mile day. Most of all though, I miss my Hickers.

Thank you to everyone who made walking 2,189.2 miles a reality. You know who you are. I may have hiked solo but I was never alone."