Sen Paris Marathon rapport.

Det var ett Sargat gäng som lämnade Stockholm för att kuta Paris Marathon.

En lider för tillfället av så högt blodtryck att farbror doktorn avrådde hen att springa.
☆ Hen sprang ändå men med 25 minuter sämre slutresultat än Personbästa.

En har lite problem med en för bland annat löpning viktig kroppsdel och fick avbryta senaste loppet efter 3.5 mil. 

☆Hen klarade sig igenom utan större problem, meen eller så.

En annan har och haft svåra magsmärtor under en veckas tid innan loppet.
☆Hen ställde in loppet i sista stund. Klokaste draget av hen sedan kiropraktorutbildningen. 

En fjärde blev precis av med långvarig förkylning och halsont men levererade och hämtade hem sällskapssilvret.

Och jag var i min sämsta form någonsin...  På ett maraton.

Vi klarade oss runt men alla fick sin sämsta tid på ett maraton.

Nä faktiskt inte alla! Madam A gjorde sitt första rena maraton (hon tävlar oftast i ultramaraton) och på så sätt tog personligt rekord på sträckan.
Grattis till perset.

Jag skall inte bli långrandig angående loppet men trots avsaknaden av backar och sådant strul så var det ett allmänt jobbigt lopp. Kan ju naturligtvis bero på värmen och brist på träning. Men det var otroligt många som svimmade och raglade omkring längds banan. 

Ambulansen körde skytteltrafik men det var vackert veeeder. 25° 🌞
Måhända att det inte var % mer sjukdomsfall än i Stockholm för Paris är ett lopp med 55000 löpare så det är klart att ett rejält antal runners klappar ihop.

Ääh det om det.
You loose a few, and you looose a few... but The fight for peace and freedom must go on!

Nåjo en sista kommentar angående maran. Som jag i tidigare blogginlägg skrev angående "bara klara" så tycker jag inte om det.
Även om jag var på gränsen till gråtglad att komma i mål så fastställde jag att det blir inga mer maraton....Aldrig mer....

Paris har ett härligt Expo och under några timmar på lördagen  (dagen innan maran) Deltog jag i diverse tävlingar för att vinna startplats till allsköns tävlingar.

När jag mötte upp övriga gänget efter målgång och sköljt strupen lite kom lejonet tillbaka.

-♧
Vinner jag startplats till Diagonal de fous måste jag kanske satsa 🙈
-♤

"As long as you keep your head up and keep pushing onward towards your truth, towards your belief in who you can be, you will learn to enjoy and cherish the journey, to find positives where others only see negatives"

Att dra en mara igenom en stad är ju bästa sättet att få en gedigen sightseeingtur.🏃 Gör det någon gång. Meeen...Träna gärna innan för bästa upplevelse.

En annan grej jag kom på. Jag uppfann ett namn på ett fönsterstaket.
På hotellen.. Ja i rummet vårat hade vi ett fönster som gick hela vägen ned till golvet. För att man inte skulle ramla ut och ned på någon gångare nedanför så hade dom skruvat dit ett staket som nådde midjehöjd. Eftersom vi var i Paris som tillhör Frankrike kallade jag fönstret lite skämtsamt.
Fransk balkong.
Smaka på ordet, Fransk balkong.
Ligger bra i munnen va!

Och döm av min förvåning efter jag sagt det så kallar alla jag känner ett sådant fönster för Fransk balkong ✌

Förkyld idag

En vecka till då jag, nära & kära och mitt gäng Långviks löparsällskap skall kuta Europas största maraton, Paris Maraton...
och jag har förkylningskänningar.
Katastrofkaos på jobbet.
Fullmåne med kass sömn i natt.
Attans också.
Nåja det skall nog bli bra.

(Ja nu är ju inte Långviks löparsällskap just mitt gäng. Jag är inte ordförande eller så men innehar dock en väldigt hög post. Slut om det.)

Förkylningen går över tid nog. Jag skall inte gnälla... Forskare har nämligen upptäckt att gnöl och negativitet faktiskt kan skada nervceller i hjärnan som styr känslor, förnimmelser och minne. Negativt ältande sätter nämligen i gång en stressreaktion som leder till ökad utsöndring av stresshormonet kortisol. 

Och ju mer kortisol som frigörs genom negativa tankar och upplevelser, desto svårare blir det för hjärna att bilda nya, positiva minnen. Kortisolet bryter nämligen ner hippocampus som bland annat spelar en viktig roll för minne, känslor och inlärning.

Sådetså.

Nu är det så att igenom åren har jag noterat att jag alltid blir sjuk/får sjukkänslor veckan innan ett stort lopp. Jag har oftast ingen nervositetkänsla förrän kanske timmarna före loppet men det lär ju vara någon sorts spänning eller förhoppningsvis laddning som dyker upp redan veckan innan och skapar denna känsla. Hoppas att det är samma denna gång för då går det över dagen innan loppet. 

Så istället för gnälla är det bara att skratta åt fenomenet.

"Ett gott skratt kan allt från att minska stress och oro i kroppen till att stärka immunsystemet."

Sa jag att:

- Jag fick post från ADHD-föreningen igår. 

- Det bara damp ned i brevlådan!