NOVEMBER RAIN.

 

- I vilket land gör man lumpen flest gånger?
 

-  ? ? ?
 

- Armen-igen!

Lite mellansnack:

Jag har ålagt mig själv lite bärsrestriktioner.

Av kaloritekniskaskäl så dricker jag inte bira när andan faller på utan endast vid, som det heter, speciella tillfällen.

 

Titta så kul det blir då. ☆

 

 😂 Visste du att äldre kinesiska singlar får inte längre söka kärleken på Ikea.

 

 

 

Jo, Det var nämligen så att ett av Ikeas varuhus i Shanghai har två gånger i veckan utsatts för dejtande pensionärer.

De köper en kaffe på restaurangen och "tillbringar en hel dag med att bara konversera med andra", rapporterar kinesiska CCTV enligt BBC. Ikea svarar nu med en skylt: "Ingen mat – ingen sittplats".

Dejtingklubben är "olaglig" och anklagas för "ociviliserat beteende"

Tokigt.

 

 

 

 

 

Drillchill

Jag tränar på men är fortfarande inte tillbaka till någon acceptabel nivå. Har klivit tillbaka lite och kör kortare pass och målet är att köra det ofta. D.v.s. jag siktar på att leverera ett pass på 6-10 km varje dag istället för som förr 3 sådana & 2 pass på 15-21 km varav minst hälften av passen i terräng.

Nu vet jag faktiskt inte om den skillnaden spelar så stor roll.

Eller JA! jag vet till och med att det första upplägget är bättre för leder, styrka och syre.Den långvariga belastningen på kroppen stärker hållfastheten i muskler, senor, ledbrosk och ligament. Uthålligheten förbättras naturligvis bäst genomför långa träningspass under, ja säg två gånger i veckan. Sedan behövs det, framförallt nuförtiden några så kallade återhämtningspass i ungefär tre dagar mellan varje långpass för att träningsstimulansen ska bli optimal.

upplägget jag hade tidigare hade ju alltså en tydligare träningspulsering (variation 😉) Med det sagt så har jag... ☆ börjat träna lite alternativ träning. Jag kör lite benstyrka, roddmaskin och kortpass 4k med milöverfart på löpband.

Tanken med nuvarande upplägg att endast kuta kortare pass men ofta är att jag skall "finna lyckan i löpet", ha mycket vila (inte bli så trött efter varje pass) men få kontinuerligt arbete i och med att jag kör varje dag samt att inslagen av alternativ träning stimulerar muskelgrupper jag inte kommer åt lika lätt i det vanliga löpet.

Det som dock förväntas ge bäst resultat så småningom är att jag kör benstyrka en gång i veckan.

Den absolut bästa övningen för bland annat/eller framförallt:) rumpan är utan att överdriva Borzovgång!

Det är som ett utfallssteg men med större belastning. Du tar ett stort kliv fram så stort att du kan sätta fingertopparna i marken. Låt det bakre benet vara lite böjt och utan att sätta knän i marken ska du pressa dig upp med hjälp endast av det främre benet. Ta direkt ett stort kliv fram med ditt bakre ben så att övningen flyter.

Namnet Borzov kommer från Friidrottaren Valerij Borzov från Ukraina, med sina framgångar och medaljer så fick han också denna underbara övning uppkallad efter sig.

För böveln, det här med bodybuilding och benstyrka var det inte igår jag körde sist!

Jag kör än så länge endast en gång i veckan för jag borde nog smyga igång med benträningen annars lär jag väl bli sängliggande och oförmögen att gå i veckor.

 

 

Planen är dock att jag skall köra 2 benpass/v inom kort. 

Vintermånaderna ger utmärkta möjligheter att bygga upp den viktiga uthållighetsförmågan i lugn och ro men jag kommer självklart inte vänta till vårmånaderna innan jag lägger in långpass igen.

Nu kööör vi !!

Säkert och bra bostadsområde.

BEGYNNANDE FRAMTIDSTRO.

Östbergaborna klagar på det dåliga ryktet deras område börjar få.

Min mening var från början att skämta om hur jävligt fel det blev när en säger motsvarande: 

Jaaa några bilbränder här och där stör ju lite men det är en fin mix av människor här.

Här tänker man till, vi går till tidningen och berätta hur fint det är här hemma. 

Dom tycker alltså att det är kanonfint.

 

Allt är förstås politikerna och samhällets fel som svikit individer.

Eller något annat.

 Detta något har helt raderat vanligt folkvett och höjt nivån av hot, våld, hänsynslöshet och empatibristbeteende.

Det har gått så långt att vanligt folk inte ens anser att rädsla att vara ute i mörker och några bilbränder då och då är helt åt helvete.

Vi bor i ett bra område.

Jag ironiserar och gör mig lustig över texten men jag får fan i mig magknip när det anses att bilbränder är normalt men onödigt.

Och detta i ett område som inte räknas till fulländat getto - no go zone.

Texten består i stort av:

Man kan inte vara på torget när man vill och bilen kan brinna upp när som helst

Ovanför det innehållet sätter man rubriken 

BEGYNNANDE FRAMTIDSTRO.

Jag känner mig sjuk.

Nja inte just nu i och för sig.

Om du skulle fråga ordförande i löparsällskapet skulle en säga att jag är sjuk jämt.

 

Anyhow, ibland när jag tar en vilodag är det för att jag känner mig sjuk. På senare år har jag blivit förståndig eller rädd så jag sjukar mig från träningen lite då och då när jag känner mig låg. 

Känner efter så att säga.
Jag brukar säga:

-  "Jag känner mig svag", som att jag har feber. 

Det kan också vara:

-  "Jag tror att jag har ont i halsen".
Tror alltså.  :)

Känslan beskrivs föredömligt av superMatte så här:

  .... ont i halsen. Eller, egentligen inte ont. Mer den där diffusa känslan av att man hela tiden känner att man har – en hals ?

Ni vet. Som att man plötsligt blir konstant medveten om kroppsdelen mellan huvudet & axlarna & att den har ett innanmäte…

Värsta passet ever

Först å främst:

☆ Vad gör en tandläkare på lunchen?

♡ ......?

☆ Käkar

Jag snörde på mig skorna, knäppte igång GPS'en och började småjogga. Det var riktigt skönt att andas in höstluften och skogsatmosfären.

Den ro(t)fyllda och lövbeklädda stigen var välkomnande.

Efter ett par minuter så började jag halka omkring lite lätt på dom blöta stenhällarna. 

Erfarenheten sa att jag skulle söka fäste på växtligheten men den lerbaserade mossan släppte obönhörligen och utan avbrott åt alla håll. 

I det läget var det ett rent under att jag inte vred höftbenet ur led eller utvecklade smärtsamma ljumskblödningar.

Jag vek av och sprang ut i lingonriset. Bättre fäste absolut men betydligt jobbigare då riset slingrade sig skräckfilmsliknande runt mina fotleder.

Stundom kom jag ut på en ridled och jag kunde ta ut steget lite....
Där och då sjönk jag ned till knäna i en lönngrop av träsklera.

Det är visserligen sådant som sker på trailrundor men det är alltid nog så irriterande samt nedkylande.

Obehagligt några sekunder.

Ganska omedelbart efter igenomtrampet kom jag till kvällens första rejäla motlut och då utvecklades leden till en mindre bäck. Perfektomente! tänkte jag då.  Jag var redan var blöt om fötterna, & skorna tvättades rena från leran och kommande sump-lukt eliminerades.

Men man skall inte ropa hej i onödan.
Uppe på platån var stigen bra muddig igen, och Bang! så slog jag emot en rot och hittade mig själv raklång.
lera igen.
Inga skrapsår i alla fall.

Skymningen gled in som ett brev på posten (man sa så förr) och trailen försvann i ett gråsvart dunkel.
Som något skumögd gjorde detta att jag borde bli lite orolig.
meeen i motgången lyfter draken tänkte jag hurtigt.
Och.
Rutinerad som jag har turen att vara så hade jag en pannlampa i västen.
En plockade fram pannlampan och joggade oförtrutet vidare.
Bra gung en stund.
Nu kändes det som om motgångarna släppt greppet om mig och jag njöt några minuter av att se munröken ånga fram i pannlampsljuset.

Löpglädjen pirrade i kroppen, jag tog en mental kompassriktning och vek av offtrail om än ofta på rådjursstigar.

Å´ där kom regnet!



Ett sådant där uppiggande blomspruteduschdis-regn så det var rätt härligt uppfriskande.

Ett tag.

I en svacka halkar jag till och stukar foten.
Men GUUUUUföbannat!
*Lite mycket* motflyt nurå.   (*oxymoron)

Jag hade precis blivit återställd efter förra månadens stukning.
En vanlig människa hade förmodligen suttit i skiten där...
Hen hade nog fått panikkänslor eller i alla fall blivit ordentligt orolig för sitt välbefinnande beträffande den betydligt försämrade förmågan att förflytta sig, kyla, mörkaskogen och regn.
Jag i min tur har varit i denna sits mången gång. 

På sant.  

Nåja det var således bara att omstrukturera det mentala. 

Sätta upp kortsiktiga mål och tänka bort den värsta svagheten.

Smärtan, den låga hastigheten och den heltäckande luftfuktigheten igenom blomspruteduschdisregnet skapade en obehaglig känsla av kyla. Jag frös in i märgen som man lite slarvigt brukar uttrycka sig.

Med en portion tur och en knippe skicklighet kom jag relativt snabbt ut till en civilisation och kunde på ett enklare sätt halta mig fram på asfaltsväg mot min Bas.

Det var fan ett riktigt skitpass.

Träligt under tiden men så här efteråt så:

I Love It!

På tal om Bas: