Du har 100 mil kvar.

Träningen rullar på bra. Sedan jag påbörjade hårdträningen har jag egentligen bara fått en dipp.
Den kom under 3 dagar förra veckan då jag inte hade lust att träna, inte tyckt att jag orkar.

Då jag bara ville sova.

En sådan där dipp som jag haft någon gång i månaden senaste två åren då jag har känt mig sådär diffust lam, nästan som febersvag men som på sista tiden lyst med sin frånvaro.

 

Naturligtvis vek jag inte ned mig och nollade dom dagarna utan jag sprang ut ändå även om passen i anslutning till dessa dagar genomfördes någon mer lågintensivt och lyhört på eventuella hjärtrusningar eller vadbristningar.

 

Jag kör alltid med ryggsäck och sista tiden har jag lastat på med några extra kilon.
Jag har inte kört några pass som skulle gå in i kategorin  riktiga LÅNGpass förutom förrförra veckan då jag och Anna drog 4 timmars runda på sörmlandsleden/småstigar.

Dock har jag försökt passera så många höjder som möjligt längs min löprunda så det i kombination  med löpning varje dag & tung ryggsäck har gjort att jag nog kan räkna många av passen som kvalitetspass.

 

"Är man alltid säker på sin sak så misstar man sig i regel."

 

Jag är säker att jag kommer att klara detta lopp.

 

Mycket för att jag har tänkt göra det.
Det är ju hela idén.
Att klara det.
Men också det faktum att jag har ju inget val.

Hahaha... Det går ju inte att lägga av.
Då blir man kvar där ute.
 

Kom att tänka på lite vackörtt jag skrev 2015 när jag var ensam i Appalacherna.
 

 

Spelar ingen roll om du är smal kvinna eller man.

 

Stark eller fet.

 

Detta är det enda du kan.

 

Det enda som du vet.

 

Du frågar efter svar.

 

viljan är det du fortfarande har.

 

Det finns inga andra alternativ.

 

Du har 100 mil kvar.

 

Vilket underbart liv.



 

Du får vila i fjällen.

Minns nu en historia som min vän Bulldozer har hört i en bastu i Vemdalen.

Det var en sådan där stor bastu för en 15-20 personer av blandad könstillhörighet.

Där satt en lätt berusad man och skröt och skrävlade över att han åkt vasaloppet 5 gånger och senaste gången åkte han, om han får säga det själv, riktigt bra.

Han berättade tiden och framhävde att det krävs både bra teknik och erfarenhet för att lyckas med det.
Efter att alla övriga i bastun hade suttit tysta en bra stund och lyssnat på kaxpellen tog...

En tunn farbror längst in i bastun till orda och sa:
- "Jag har också kört vasaloppet"

Varpå skrytpellen frågade:
- "Jaha! hur många gånger då?"

Farbrorn blottade sig själv :
- "Bara en gång."

Och skrytpellen utbrast:
- "Hehe, hur gick det då?"

Farbror la korten på bordet och erkände:
- " Jag vann!"
- "Jag delade vinsten med min bror."

 

 

Samma kompis till mig tog nyligen och helt emot vad han brukar göra, upp en manlig liftare på väg till Örebro.

 

 

 

 

När han släppt in mannen, som i fortsättningen kommer kallas "liftaren", satte sig liftaren i passargerarsätet och sa:

- Hur tordes du ta upp mig?

-Jag kan ju vara en seriemördare!

 

Min vän sa då:

Jag gjorde en översiktsberäkning och sannolikheten att det skall sitta två seriemördare i samma bil till Örebro är inte livsfarligt stor så jag tog chansen.
Liftaren sa inget mer under dom tio milen till Örebro.



Jag? Ja! Jag springer på.
Jag har dubblat mina mil/månad och springer alltid med några kilo i ryggsäcken så jag är bra slut i benen.  Men man skall inte sätta sig till rätta och slå sig för bröstet. Det fick jag bittert erfara när jag fick detta korta mailet nedan från coachen.

 " Du måste börja träna ordentligt, inga jävla fisjoggar på 29km en ledig dag eller 10km före natt. Nu är smekmånaden över, du måste dubbla km per vecka, miiiinst 150 men satsa på 220, det är tre veckor kvar! "

Denna veckas träningsprogram var  alltså inga krusiduller.
Hahaha... Inget, du måste göra 15 x 175 m i backe och sen 5 x 2000 m med 5 kg ryggsäck på måndag. Utan Gör, bara gör. Spring så in i helvete kommande veckor så får du vila i fjällen.
Underbart.

 

 

 

Uppladdning

Nu har jag tagit ett sista avsked av far min. Det var en så kallad urnsättning. En kort och enkel tillställning med ett långt debriefing- fika på det.
 

Olyckliga omständigheter men det var trevligt att träffa släkt man inte har sett på många år.

 

Uppladdning.

Då jag fortfarande är i en hård träningsperiod sprang jag ut på ett utmärkt träningspass upp på delar av Bodens fästning igår.

 

 

Bland annat fick det mytomspunna Degerbergsfortet ett besök. 

 

 

Jag sprang på både ammunition & Swedish Alpine Ultra-anpassad stenskravel.

 

 

Samt mystiska trappor mitt ute i terränglådan.

 

 

En annan sak:
 

Angående det där med att du får skadliga biverkningar av lightläsk stämmer till viss del.

 

Men inte som du tror.

 

En översiktsartikel av EFSA nämner att den egentliga mängden aspartam där man kan börja misstänka skadliga effekter ligger på doser motsvarande runt 90 liter lightläsk per dag, och då dör man av vattenförgiftning långt innan man kan få i sig så mycket, även om man skulle göra ett tappert försök.

 

Tillbaka till träningen. 

 

Jag har som sagt kört hårt som attan sista 5 veckorna.

Trots eller tack vare att jag är konstant trött i benen så kommer formen antågande i bra fart.
Mest efter dom få vilodagarna men även dagen efter ett lättare pass.

 

Även om själva löpandet ligger helt på mig själv så får jag ett enormt stöd från mitt crew.

Jag focuserar lite på träningsproggrammen i detta inlägg,

Jag får veckovis handledning och olika avancerade träningsprogram av Coach Oak inför varje ny vecka.

 

I de nämnda programmen kan det vara en vecka som inkluderar dagar som är mer detaljstyrda, och ibland en vecka som är skapad utefter min aktuella form och arbetssituation. Det innehåller då sköna inslag med frihet under ansvar.

 

 

Vecka 4 är ett exempel som består(od) av mycket enkla instruktioner men som efter de tidigare veckornas hårdkörning krävde mycket av mig. Denna vecka gav mig styrka, träningsvärk och levnadsmod.

Jag är väldigt tacksam att jag får veckoprogrammen. Det är och har varit en viktig kugge i att klara detta lopp och det är en skön känsla att kunna skylla på någon annan då det kommer hårda veckor. (Varje vecka) 

Man är ju ingen självplågare 😂

 

En annan sak till.

 

Efter Bodenresan landade jag säkert och medels Arlanda express tåget anlände jag blixtsnabbt Stockholm city. 

 

Det gick jättesmidigt.

 

På Stockholm central stannade jag till på pressbyrån och köpte en körv. Efter första tuggan tänkte jag; ojojoj detta gick ju snabbt och smidigt.

 

Liiite för smidigt kanske 😣

 

Vilken jävla jubelidiot jag är 😭

 

Jag glömde att hämta ut bagaget!!! 

Det man inte kommer ihåg, minns man inte.

 

Ja! Så  det var bara att göra som i gamla polisfilmer, slänga donut-utten (korven) i papperskorgen och i brådrasket åka tillbaka till Arlanda för att hämta väskan.
 

 

 

 

Tusan också det var nästan tendens till klantigt.
 

När jag kom fram till Arlanda låg väskan kvar på bandet. Det var bara att plocka upp den och ta vändande tåg hem igen.

Smidigt.

Tackar för det.
 

♬♪Always look att the bright side of life  🎼

 

 

Träning

Idag är det Nationaldagen 🇸🇪 och det är ju trevligt. 💃

Jag hade en så kallad aktiv vilodag idag. Detta bland annat för att jag har haft nerkittlande ömhet i min vänstra vad.

De som är insatta i min fysik så är mina vader min akilleshäl. 😉
Då den har brustit tidigare har det blivit lång rehabilitering och som i Appalacherna en riktig humörsänkare.

Det om det.
Idag sprang jag ut på en löptur som var helt utan krav eller mål. Nåja man har ju alltid mål men det var skönt utan krav. Jag utövade ett sorts träningspass som heter Fartlek.
Fartlek som på Amerikanska heter ... fartlek...
Det är väl ett av dom 3 orden vi har bidragit till det internationella språket.

Fartlek, smorgasbord och Sauna.

Nähä sauna är finska säger du nu säkert.
Men det kan också vara Meänkieli

och det är en av Sveriges 5 minoritetsspråk. 😉
(Grattis Sverige förresten 🇸🇪 )

Jaja! Fartlek är ju som namnet antyder lite av en lek. Man gör lite som man känner för, för tillfället.

Idag så småjoggade jag någon km sedan drog jag på i mil-max-fart i en km och sen gick jag uppför en trappa sedan skrattjoggade jag en stund och sen spurtade jag uppför en backe.... Och så stannade jag och fotade Stockholm och så, Ja du fattar. Skönt.

Träningen går bra nu. Jag har kört väldigt hårt på sista tiden, mer om det i kommande inlägg men kort kan jag säga att jag börjar få tillbaka styrka och kondition igen.

Bra kondition eller ej – efter att ha tagit trapporna upp till kontoret måste de flesta hämta andan.

Många tror att detta indikerar dålig fysik, men nu uppger Psychology Today att fenomenet faktiskt inte har någonting med träning att göra. Det är nämligen din hjärna som är boven i dramat.

De allra flesta djur, vi människor inkluderat, slutar andas när vi koncentrerar oss på en kortsiktig uppgift, så som att trä en tråd genom en synål. Detta beror på att vi ska vara så stilla som möjligt. För människor kanske det inte är så viktigt, men för många djur kan stillheten betyda skillnad mellan liv och död.

I och med att vi slutar, eller åtminstone saktar ner andningen inför en uppgift som kräver koncentration, så reducerar vi kroppens rörelser och kan då utföra uppdraget med större precision.
Men när du återgår till ditt normalläge efter att ha tagit dig an situationen så noterar hjärnan den låga syrehalten i blodet, och signalerar därför att vi ska andas djupare och snabbare
– och du blir andfådd.

Väl mött nu blev jag skrivtrött.

Letter 2 my self

För något år sedan fick Eric Clapton frågan:

- Hur känns det att vara världens bästa gitarrist?

Varpå Eric svarade:

- Hur skall jag veta det?
- fråga Prince!

Jag fick ett mail häromsistens.

"Hej Jimmie
Har blivit en plats ledig, är du intresserad så hör av dig snabbt.
Hälsningar
Roland Engström"

Jag som knappt orkade kuta Paris Marathon övervägde förfrågan några minuter och det självklara svaret är ju nej tack, jag är för fet!

Jag hade dagarna innan.
Ja faktiskt dagen innan berättat för en kollega att jag skall visst inte springa några fler lopp och absolut inte längre än 21 km innan jag är i toppform.
Det tog 24 timmar innan jag reviderade den åsikten.

24 timmar är lämpligt nog den tid detta loppet kommer att ta för mig.
När jag läst och förstått mailet väcktes krigaren. 🙈

Ego is the anesthesia that deadens the pain of stupidity

Jag tackade ja. Nu har jag helt plötsligt vääldigt bråttom att komma i form för om 2 månader måste jag vara urstark.

Vad snackar jag om?

Egentligen det dummaste jag sagt ja till men....Jag skall till Nikkaluokta OCH:

Hahahah!! 

Vi talar nu alltså om en löpartävling som går mellan Nikkaluokta och Abisko. Nästa 11 mil i fjällmiljö och helt självförsörjande. Det finns inga checkpoints eller så för det går inte att gena. 

Det går förresten inte att ge upp, sluta eller bli skadad heller för då blir du kvar i vildmarken. 

Spännande.

"There are people Out There TRYING to quit, but can't find their way back. Even quitting at SAU is difficult."

Hur vet man att en tupp är korkad ? 

Den har lågt kuckel-iq 🐔