We count the days.

We count the days.

We trace the steps.

But still we're raceing to tomorrow.

RACE REPORT.

Jag har slutat med Ultralöpning.

Ja, jag har faktiskt i stort sätt slutat träna på riktigt. I alla fall om man jämför med dom tidigare 45 åren. 

Jag rör på på mig lite då och då och i olika former såsom löpning vandring/promenader och cykling så helt stillasittande är jag inte. men det händer ingenting. Jag får inte den minsta känslan att... 

Jo! det går lite lättare än förra veckan.

.

Varför händer det ingenting, varför tränar jag inte mer ?!

Nja jag skall inte gå in på det. Tänker i alla fall inte starta en harang om covid, fetma eller kronisk hjärtsjukdom och varför. 

Utan jag tänkte leverera en

SEMESTERRAPPORT.

Min lilla alternativa 

RACE REPORT.

Lite brett uttryckt så älskar jag att hänga i Alperna. Senast gångerna har jag och Anna haft Chamonix - Mont Blanc och dess närområden som bas. 

Så underbart vackert.

Men ungefär så här tänkte jag denna gång.

Efter lite funderingar och planering så kom jag fram till att jag vill utforska yttre närområden och vandra fyra dagar runt Mont Blanc massivet. Åt det motsatta hållet från det jag känner till. (TDS) Mycket och mest därför att jag är nyfiken på hur det verkligen ser ut på den sidan (UTMB/CCC/Italien/Schweiz) och att det skulle vara utmanade och spännande. Samt då aningen underförstått nyttja äventyrslyst- naden som ett lågintensivt men hårt träningsläger.

Det var naturligtvis skitjobbigt.

Det var underbart. 

Det var i augusti.

När detta publiceras är det senhöst och början av november. Jag har joggat på lite frekvent senaste månaden men kan fortfarande inte löpa 10 km rakt av utan att stanna.

Jamen då är jag väl redo....

Ja!

Jag har tänkt att det kan väl inte vara fel "springa" Kullamannen 57 km på lördag den 2/11 då.

if your goals don't scare you, they're not big enough!

Jaja det var det. 🤘🥷

Jag är ju lite onödigt intresserad av ryggsäckar men måste nog säga att jag har bredd. 

Man vet till ett exempel att man är nörd när man skickar till polarna detta.

- Oooff 😮 kolla vad fin!

Dom svarar.

- Nja hon är nog rätt så medelsöt osv.

Och jag...

- va?...Jackan för fan! 

Kolla vad jävla nice jackan ser ut att vara!?!

Återkommer hur det gick på KULLAMANNEN 57 km.

IDAG för mer än tre år sedan tog karriären slut.

TDS -2021. 

Det var det sista loppet då jag hade huvudet och kroppen med mig för sådana här äventyr. 

Och så fick jag inte ens försöka fullt ut. 

Kanske är det därför (förutom covidlunga och hjärtinfarkt) som jag idag inte kan springa tre km utan att bli trött och ta några promenadsteg.

TDS tog lejonet ur mig.

Det kommer inte vara någon betygsättning eller redovisningsplikt men samlas i grupper om tre och tre och diskutera ämnet.

Jag pensionerar mig från ultralöpning.

Mein hertz brent

För tillfället.

Här kommer en relativt intetsägande inlägg. 

Detta är ett utkast som inte blev slutfört, publicerat eller fick någon punch line så det blev liggande ett år eller så (2)

Nu släpper jag ut det i etern mest för att bli av med det. 

....................................

Jag är i en djup svacka då jag inte inte har fysiken eller psyket för att bli stark. 

För att genomföra längre lopp.

Faktum är att jag har inte Slutfört något lopp alls på snart 3.5 år*!

*Editerat.

Det finns ursäkter och bortförklaringar... 

Eller ja det finns det allt. 

Åtminstone två förklaringar. 

Well, if it wasn't for bad luck, I wouldn't have no luck at all.

1. Jag har inte uppnått acceptabel FYSIK efter några kroppsliga funktionsvariationer och kanske framförallt roten till allt ont, efter covid i januari 2022. 

2. Och sedan den andra och kanske största. 

Jag vill springa. Jag vill att det skall vara njutbart.

Men jag har tappat tigern i mig. 

Jag har inte rätta viljan att bita ihop. Jag orkar inte.

Och fysiken finns inte där som stöd.

Jag har tagit kål på min vilja av stål.

Efter TDS 2021 då jag var stark, och jag är övertygad att jag hade slutfört om inte arrangörerna stoppat loppet på grund av dödlig olycka. 

Efter TDS21 så har jag inte haft något att ge. (Även om det kan vara svammel så skyller jag på Covid januari 22)

Jag gav allt jag hade på Kullamannen 100km. 4/11-2022.

Jag hade också bestämt mig att detta skall jag slutföra. Det är viktigt.

 Men trots suveränt stöd av Ekan och att jag använde mig av all den bästa energi och olika trix för pepp föll jag till korta. Under en period körde jag till och med sådant där som andra har tipsat om. 

(Man  kan göra det. Lyssna på andras tips, Egen rutin och tjurskallighet är inte alltid bäst)

 

Så-så på slutet använde jag mig av fasta tider för löpning och gång. 

Detta för att spara kraft och behålla disciplin i framåtrörelse. Vad fan snackar jag om, Jo, Ja, såsom 15 minuter löpning och 5 min hike. Tillslut var jag nere på 3-1 !! 

En bra grej om man väggar eller bara inte har fysiken i sig.

Funkade, jovisst!

Men inte tillräckligt.

Skall inte avrapportera någon race report om detta utan konstaterar bara att efter 8.5 mil varav kanske sista 4 milen bestod av frustration och smärta var hela kroppen slut. 

Pulsen gick inte ned och andningen låg på toppfrekvens oavsett belastning. Magmusklerna och ryggen i sin tur orkade inte hålla upp stativet.

Jag blev lite rädd (hjärtat du vet) och då jag insåg att jag verkligen inte skulle hinna slutföra innan tidsfristen för att få kvalifikations"poäng" till UTMB, blev jag förståndig och bröt loppet.

Jag slutade med ultralöpning där och då. 

Och det gäller även nu två år senare. 🥹

We were speeding together

Down the dark avenues

But besides all the stardom

All we got was blues.

Det är jobbigt att vara en vanlig människa. Andfådd i trappor och att känna att jogga längre än tre km är vansinnigt. 

Det är inte jag.

Såååå... 

Jag har lite andra fysiologiska farthinder just nu men självklart skall jag upp på hästen igen och komma tillbaka till löpningen igen. 

Det är mitt liv. 

Min identitet. 

Men kravlöst utan några Ultraplaner.

Till att börja med. 🫣

You have to put yourself in a position to meet your goal and if you are not fit enough, this is where you end up"

🧘 But through all the sorrow

We were riding high

And the truth of the matter is

I never let you go 🏃

Nu till något annat ett tag.

Överhört på fiket.

"Vi hade lite humor omkring honom."

Det är ju omformulerat för jag deltog aktivt i att mobba. (honom.) Jävligt o-coolt.

Såg detta på perrongen tidigare.

Om du ser en individ moppa utomhusperrongen lär du dra ögonen & öronen åt dig!

Det är med största sannolikhet någo(n)t i görningen.

Vi talar klantigt polisspan men kanske mer troligt en skjutning eller ett bombdåd.

Men något jäkligt lurt är på gång.

Efterhand blir det självklart att äggklockan måste inte stå brevid spisen. Den kan med fördel stå i det rum man befinner sig i. 

Ja, man hör den lille äggklockan bättre då.

Hoppas på återkomma med en race report snart.

Hej på stund.