Distans till distans.

I avdelningen: varför en tidsmaskin vore öken.

- Jag åkte tillbaka i tiden och dödade Adolf Hitler.

- Vem?

..........................................................

Jag hade ett ärende i Kista idag.
Jag sprang dit förstås.

Vet inte om jag är galet nöjd eller grymt besviken men det är inte alls så långt dit som man kan tro.
Nu beror det ju väldigt mycket på vart man startar förstås.

På ämnet "vart man startar" har jag en lite rolig anekdot men den tar jag om några meningar senare.

Tillbaka till Kista gate.

Ja, det beror vart man startar absolut. 

Om man utgår från mig då startade jag i västertorp. Västertorp är bra precis 1 km från ändhållplatsen Fruängen på röd linje. Söderort tror jag det heter.
Och Kista är ju typ längst bort på blå linje och lär vara Nått-annat-ort men ÄNDÅ är det bara en halvmara att jogga. 

Å vet du, jag varken ljuger avrundar eller höftar för det var verkligen 21.20 km dit.

Vart startade du då?

Ungefär så sa en kollega till mig när vi satt och talade om Stephen King.

Jag och en kollega talade alltså om Stephen King och vart han är född. Alla vet ju att han är född i Maine så vi började direkt prata om Maine.
Ganska tidigt i det samtalet sa jag.

Jag:
- Jag har gått till Maine.

Kollega:
- hmmm jahaaaa? Men vart dåååå ifrån?

J: - Georgia.

K: -  ........  

J: (Jag ler stolt, lurigt och... jag vet inte, jag hade bara en skön känsla av denna dialog är jätterolig)

Så kom det...

K: - GEORGIA!!!

Georgia-Maine.

DET är långt det.

Västertorp-Kista. 

Det är blaha blaha om man jämför.

Men! 

Man skall aldrig jämföra olika prestationer.

Så det så!

Dock mådde jag bra av bjudningen och att smyg-skryta samt överraskningschockera i samtalet.

Vi säger så!

So long!

Kort uppdatering.

Var dig själv. Det finns tillräckligt många andra.

Japp nu har jag ökat träningsdosen... 

igen. 

Det har varit lite jo-jo tränande med ett par fysiska motgångar mm men sedan någon vecka har jag kört på ganska bra...

Igen.

Meningen var att köra någon vecka med många km/vecka och annan vecka är det ansträngningsnivå före längd. 

Men tyvärr är jag kass på följa träningsupplägg strikt så jag går på känsla varje gång jag drar ut.

Det är i stort sett alltid tid och ansträngningsnivå först. 

Längden kommer med tiden. 

Nu är egentligen tiden.

Jag kör ett par långpass löpning i veckan och kompletterar med ett par kortare rehab/prehabpass.

Sedan kör jag även något pass vandring också och dom passen är nog så viktiga för kommande uppdrag.

Även om, eller kanske tack vare att det inte är löpning så tränar jag på olika förflyttningsmuskler och det kommer att behövas alla varianter på Swedish Alpine Ultra även i år. 

Det sägs ju att man skall träna på det man skall tävla så där känns det som rätt beslut.

Helheten gäller.

Var på en upptäcktsrunda igår. Det var egentligen ganska lättlöpt men jag hade trött och tung kropp. 

Så även där övade jag på SAU -tempo. 

Löp, lunk & lök*.  (*hike) 

Jag kunde ha vikit ned mig vid  paradiset friluftsgård efter 13 km och med 1.5 km kvar till buss när det började regna och åska. 

Men *moi, 

(*franska. Man får blanda språk nuförtiden)  

tog mig i kragen och svängde av mot Ågesta fritidsområde och 11.5 km till i benen istället. 

Bra!
Mer karaktärsträning än löpstyrka  men sådant skall in också. 

Helheten räknas.

Det tog sin tid att leverera detta långpass så när mina vattenreserver tog slut i både på ryggen och innanför västen  så sprang jag på en kallkällebrunnpump mitt ute i skogen alldeles allena.

Bra i tid och plats.

Vatten är viktigt.

Helheten du vet.