Nu du då.

Var på ett fik idag.
Av någon anledning började jag i förtäckta ordalag argumentera om att mackan jag beställt var alldeles för dyr. När jag fått mackan och vi talat klart fattade nog ingen av oss vad som sagts. Kaffeägaren förstod inte att jag hade varit elak och arrogant eftersom jag sa allt med ett leende och jag själv fattade egentligen inte varför jag gnällt. Det är bara att jag ger fan i att köpa mackan om jag inte vill betala kafe´priser.

Jädrar vilken klassisk bra hårdrocksröst Jorn har.
Nåja det är ändå bara en kopia av Däjvid Koverdäjl.

Jaja, ekonomibetänkligetsdagen tog inte slut efter fikabesöket. Jag halkade ned till mitt lokala ICA och kompletteringshandlade på mig lite sjyssta varor så här i löningstider.

Kassabruttan (KB) sa: 252 kronor.

Jag (J) sa: jajemän. (Och började packa ned mina saker i plastpåsen jag bifogat som en del av mina varor.)

Nu lägger en väldigt pensionäraktig tant sig i affären.

Tanten (T) sa:
Deeet däringa smörpaketet är nog allt mitt.

J: Jahajaja.
KB: Får jag paketet så skannar jag av det och så får du tillbaka pengar.
J: äsch det är lugnt, jag bjubbar damen på smöret.

T: Den där osten är också min...

Här ser jag att jag har fått betala för tantens ost, smör och en burk med något vitt. (Säkert kvarg. alla käkar ju kvarg nuförtiden och visst, det är säkert svinbra med protte i det.)

Då blir jag helt plötsligt sådär kafeobstinatunderfundig och säger:

J: Nja rent tekniskt så är det nog MIN ost då jag för samhällets bästa jobbat hårt  för att tjäna in den ganska ansenliga summa som jag just nu betalt för denna ost.

Här blir det nu tyst i hela kön. Man kan nog säga hela ICA stannade upp. Jag kan inte med säkerhet säga det men jag misstänker att delar av Kungsholmen blev som ett vacuum i väntan på eventuell kommande batalj.

Då säger tanten.
T: Förlåt vad sa ni, jag hör så dåligt.

Och här tar jag beslutet att nollställa alla dom ekonomiska betänkligheterna.
J: Ja skanna tillbaka alla hennes varor dårå.

Och jag fick åttiotvå kronor tillbaka.

I should have bought you flowers

Det är en märklig tid vi lever i 

man åker jojo mellan skratt och gråt 

ja då behöver man en i en stenhård bister verklighet 

glader spaderlåt

1.

Vore underbart att precis ha avslutat en cirka 26 km löptur i terränglådan.
Med en vän * eller ensam.

Ge mig en öl i ett stort och frostat glas med handtag. Låt det bli sommar. placera mig i en skön solstol med en bra bok tillhands.

Den bästa boken brukar ofta av en händelse vara den jag läser just nu men Röde orm av Frans G Bengtsson är den bok jag läst flest gånger.

På tal om natur och kultur...

Musik!
Jag ligger i sängen och spisar musik. Nu slår det mig hur duktiga dom är.
Musiker - artist.
Musiken är naturlig för mig.
Att lyssna på alltså.

2. Banden på bilderna och bandet i berättelsen är inte samma.

Men jag menar... tänk bara på bandet jag lyssnar på nu. ** Dom räknas kanske inte som dom största, bästa eller så. Ingen av artisterna i bandet har nog vunnit något pris som bästa filuren på sitt instrument, men det låter riktigt bra. Notera att först skall du lira på gitarren och sen kanske du sjunger också. Det skall passa ihop med kanske fyra andra instrument.
Hålla takten som man säger.
Du skall inte bara komma ihåg rytm, ackord och texter. Du skall helst inte heller stå still och stirra ut i det tomma intet i en enda stor koncentration
utan du skall gärna se lite proffsig och cool ut också.

3.

SEN hoppar och springer dom runt i en välregisserat show där det är hissar och pyroteknik att hålla koll på.
Allt detta efter en förfest, Respekt!

*JSS
** Def Leppard

1. Rammstein
2. Rolling Stones
3. DAD

.

Part of The story

2016 började med att jag har fått mitt allra första egna kontrakt på en lägenhet.
...yäää!
I Stockholm alltså, jag har tidigare i livet bott både här och där.
Ja inte här då förstås, men man säger så: Här och där. 

Känns förstås roligt och ungdomligt.
Ung igen. Typ asså.

Alla borde ha någonstans att bo.
Alla borde må bra.
Livet knallar på. Det går bra nu.

Eller egentligen kanske inte helt perfekt då löpningen gått i stå.
Jag joggar på i emellanåt. Jag vill, men det händer inte så mycket. Oftast kan jag inte nuförtiden. Mest fysiska hinder.

Eftersom jag bodde i Nordamerika under en tid förra året, har jag nu blivit så Amerikaniserad att jag har påbörjat att fixa till mina tänder.

Downside of this är att jag har haft mycket ont och gått på starka mediciner. Däribland därför (tautologi?) har jag inte kunnat lubba senaste månaden.

Just nu försöker jag få in nåt pass mellan övriga sysselsättningar. 
Vill komma tillbaka till när jag planerade in övriga sysselsättningar mellan passen.

And time passes by
Gathering thoughts of the past
And maybe he'll cry.

" vid 50 börjar muskelmassan förtvina. Sakta men säkert kollapsar rumpan. Prostatan blir till en stor vidrig svulst och till sist poppar leverfläckarna fram som mörka shiitakesvampar över kroppen. Det enda man lyckas få ner om dagarna är jolmig fruktpure' och ett par löskokta ägg. Vem vill dö med en känsla att ha kastat bort sitt liv på en massa meningslösheter?  Inte jag i alla fall, tänker jag och sträcker mig efter mobilen på nytt"

Googlar på lite intressanta uppdrag och drömmer, men först fixa käften.

Ja jag fixar gaddarna. På tal om gaddar, kanske borde gadda mig. Göra den där tattoon jag sneglat på i hjärnan. Inte för att att dekorera kroppen eller ha något att visa upp. Utan för mig själv, (självklart förstås) som ett bokmärke.

Har en gubbkollega som använder hälsningsfrasen:

-"Allt bra?"
Jag brukar bli förbannad:
- Hur fan kan allt vara bra!

Han är skön. Han är positiv. Han har... sina farthinder i livet.
Men han är alltid positiv på jobbet.
Han gjorde mig förbannad för sina kommentar(er)

Men du! 

Nu blir jag glad av hans överdrivna positivitet. 

Tufft att våga (länk) digga alternativmusik.
Har Ingen djupare tanke med texten utan det var bara en skön låt.

Peace People.