AT-flashback

"It’s almost impossible to plan for every situation, every whim, every factor that’s beyond your control, especially when you’re talking about roughly four months of backpacking through 14 states, 6 national parks, and 8 national forests and over more than 400 named peaks."

"The Appalachian Trail is difficult, disparaging and often uncomfortable. Yet, the lows are tempered by the highs, making the rewards entirely worthwhile despite the hardships you are sure to endure. Your life becomes simple; food, shelter, water; wake up, hike, go to sleep – rinse and repeat."

No book you can buy, read or study will lift your pack up to Springer Mountain in Georgia or to the summit of Mount Katahdin in Maine. Only you can do that. For yourself … or anybody or anything you choose.

And

No one finishes anything they don’t begin.

En stor stark

Sitter och tar en kall.

Ett vackert bärnstensfärgat lageröl med stor maltkropp vars smak utgörs av rostat korn och det känns som julafton.

Äsch egentligen trycker jag bara i all enkelhet en kall pilsner mitt i käften.

Gott är det men det skall inte vara så förbannat märkvärdigt.

Men julafton är det, I gom och datum.

Hahahaah... Nä jag tillbringade inte julafton ensam på kvarterskrogen.

Jag hade en alldeles förträfflig jul.

Det om jul.

På tal om öl.

Jävla apa.

APA... Är en Pale Ale Från Amerika.
Med amerikansk Humle därav namnet vill jag få för mig. Nordamerika om man skall vara petig.

USA...Det landet har fan inte funnits längre än Bodens fästning men nån jäva egen IPA skall dom ha.

Jomen det får dom väl ha egentligen men dom är allt för roliga Över there, Hålla på å vara så märkvärdig.
Nu efter ha har tyckt att Budwieser, Millers, Coors och Michelob är guds(USA) gåva till mänskligheten har dom "uppfunnit" craft beer (Hantverksöl) och tycker att jag som är europé inte borde dricka sådant piss som PBR och måste dricka Craftbeer istället.

Skumt.

Uppsvinget och kovändningen från att man skall dricka en riktigt BUD till "Usch! sådant skräp som Millers Light är bara vatten, drick Abita wrought  istället.

Det är skumt.

😆

Men.

På tal om kovändning.
Jag påpekade nyss att "Amerika", som vi lite slarvig säger, är ett land med färre år på nacken än jag har i statens tjänst och att dom därvid icke skulle ha rätten att göra så kallat finöl.
Det är ju förstås fel av mig.

Som vi säger i Sverige:
- Sorry!

Nu skall jag villigt erkänna, och således tala emot mig själv.
USA har tillverkat öl väldigt länge och är ett stort och erkänt öl-land

Jag vill minnas att jag och cowboysarna drack någon öl även så tidigt som  på 1800-talet. Och med det sagt så är Amerikansk öl långt ifrån ljus lättdrucken öl. 

Dom där Amerikanarna håller även på att framställa pre-prohibition bira. De ruffigare, fylligare varianterna av lager, så kallade ”pre-prohibition”, syftar till att göra öl som den smakade före 1920-talets förbudstid i USA.

Så det finns historia.

Sedan 1980-talet har tusentals småbryggerier växt fram och på så sätt ritat om ölkartan i världen.

Så vad gnäller jag om?

Nja jag har lugnat mig ordentligt men om skall jag harva på lite till med norrbottniskt inskränkt bjebbel så är jag irro på att nuförtin skall alla öl med klass ha en smak av melonpapayacitrus å sommaräng för att hänga med i populariteten.

Detta att det alltid skall ha en blommig smak med sting av enbär (Humlen) är en av anledningarna till att benämningar som craft beer och hantverksöl börjar kännas meningslösa.

I takt med att såväl stora som små bryggerier tagit sig an nya öl, ingredienser och metoder har begreppet blivit svårare och svårare att få ett ordentligt grepp om. Låt oss istället prata om ölen utifrån mer konkreta parametrar. Vilka då, Ja de som är viktiga för just dig naturligtvis.

Är ölet gott eller inte?

Naturligtvis går det att grotta in sig såsom vinkännare i alla tider har gjort. Är det bryggt av ett stort eller litet bryggeri? Är det bryggt med traditionella råvaror eller är det gjort med tillsatser? Är bryggeriet självständigt eller (del)ägt av ett större företag? Vad är det för smaker som tränger igenom?

Men framförallt, ta reda på om;

Är detta gott!

eller rör det upp för mycket känslor.

Nu måste jag utå'kut.

What did Adam say today?

It's christmas, eve!

Med det sagt så önskar jag från mig till er alla, en riktig

NOVEMBER RAIN.

 

- I vilket land gör man lumpen flest gånger?
 

-  ? ? ?
 

- Armen-igen!

Lite mellansnack:

Jag har ålagt mig själv lite bärsrestriktioner.

Av kaloritekniskaskäl så dricker jag inte bira när andan faller på utan endast vid, som det heter, speciella tillfällen.

 

Titta så kul det blir då. ☆

 

 😂 Visste du att äldre kinesiska singlar får inte längre söka kärleken på Ikea.

 

 

 

Jo, Det var nämligen så att ett av Ikeas varuhus i Shanghai har två gånger i veckan utsatts för dejtande pensionärer.

De köper en kaffe på restaurangen och "tillbringar en hel dag med att bara konversera med andra", rapporterar kinesiska CCTV enligt BBC. Ikea svarar nu med en skylt: "Ingen mat – ingen sittplats".

Dejtingklubben är "olaglig" och anklagas för "ociviliserat beteende"

Tokigt.

 

 

 

 

 

Drillchill

Jag tränar på men är fortfarande inte tillbaka till någon acceptabel nivå. Har klivit tillbaka lite och kör kortare pass och målet är att köra det ofta. D.v.s. jag siktar på att leverera ett pass på 6-10 km varje dag istället för som förr 3 sådana & 2 pass på 15-21 km varav minst hälften av passen i terräng.

Nu vet jag faktiskt inte om den skillnaden spelar så stor roll.

Eller JA! jag vet till och med att det första upplägget är bättre för leder, styrka och syre.Den långvariga belastningen på kroppen stärker hållfastheten i muskler, senor, ledbrosk och ligament. Uthålligheten förbättras naturligvis bäst genomför långa träningspass under, ja säg två gånger i veckan. Sedan behövs det, framförallt nuförtiden några så kallade återhämtningspass i ungefär tre dagar mellan varje långpass för att träningsstimulansen ska bli optimal.

upplägget jag hade tidigare hade ju alltså en tydligare träningspulsering (variation 😉) Med det sagt så har jag... ☆ börjat träna lite alternativ träning. Jag kör lite benstyrka, roddmaskin och kortpass 4k med milöverfart på löpband.

Tanken med nuvarande upplägg att endast kuta kortare pass men ofta är att jag skall "finna lyckan i löpet", ha mycket vila (inte bli så trött efter varje pass) men få kontinuerligt arbete i och med att jag kör varje dag samt att inslagen av alternativ träning stimulerar muskelgrupper jag inte kommer åt lika lätt i det vanliga löpet.

Det som dock förväntas ge bäst resultat så småningom är att jag kör benstyrka en gång i veckan.

Den absolut bästa övningen för bland annat/eller framförallt:) rumpan är utan att överdriva Borzovgång!

Det är som ett utfallssteg men med större belastning. Du tar ett stort kliv fram så stort att du kan sätta fingertopparna i marken. Låt det bakre benet vara lite böjt och utan att sätta knän i marken ska du pressa dig upp med hjälp endast av det främre benet. Ta direkt ett stort kliv fram med ditt bakre ben så att övningen flyter.

Namnet Borzov kommer från Friidrottaren Valerij Borzov från Ukraina, med sina framgångar och medaljer så fick han också denna underbara övning uppkallad efter sig.

För böveln, det här med bodybuilding och benstyrka var det inte igår jag körde sist!

Jag kör än så länge endast en gång i veckan för jag borde nog smyga igång med benträningen annars lär jag väl bli sängliggande och oförmögen att gå i veckor.

 

 

Planen är dock att jag skall köra 2 benpass/v inom kort. 

Vintermånaderna ger utmärkta möjligheter att bygga upp den viktiga uthållighetsförmågan i lugn och ro men jag kommer självklart inte vänta till vårmånaderna innan jag lägger in långpass igen.

Nu kööör vi !!

Säkert och bra bostadsområde.

BEGYNNANDE FRAMTIDSTRO.

Östbergaborna klagar på det dåliga ryktet deras område börjar få.

Min mening var från början att skämta om hur jävligt fel det blev när en säger motsvarande: 

Jaaa några bilbränder här och där stör ju lite men det är en fin mix av människor här.

Här tänker man till, vi går till tidningen och berätta hur fint det är här hemma. 

Dom tycker alltså att det är kanonfint.

 

Allt är förstås politikerna och samhällets fel som svikit individer.

Eller något annat.

 Detta något har helt raderat vanligt folkvett och höjt nivån av hot, våld, hänsynslöshet och empatibristbeteende.

Det har gått så långt att vanligt folk inte ens anser att rädsla att vara ute i mörker och några bilbränder då och då är helt åt helvete.

Vi bor i ett bra område.

Jag ironiserar och gör mig lustig över texten men jag får fan i mig magknip när det anses att bilbränder är normalt men onödigt.

Och detta i ett område som inte räknas till fulländat getto - no go zone.

Texten består i stort av:

Man kan inte vara på torget när man vill och bilen kan brinna upp när som helst

Ovanför det innehållet sätter man rubriken 

BEGYNNANDE FRAMTIDSTRO.

Jag känner mig sjuk.

Nja inte just nu i och för sig.

Om du skulle fråga ordförande i löparsällskapet skulle en säga att jag är sjuk jämt.

 

Anyhow, ibland när jag tar en vilodag är det för att jag känner mig sjuk. På senare år har jag blivit förståndig eller rädd så jag sjukar mig från träningen lite då och då när jag känner mig låg. 

Känner efter så att säga.
Jag brukar säga:

-  "Jag känner mig svag", som att jag har feber. 

Det kan också vara:

-  "Jag tror att jag har ont i halsen".
Tror alltså.  :)

Känslan beskrivs föredömligt av superMatte så här:

  .... ont i halsen. Eller, egentligen inte ont. Mer den där diffusa känslan av att man hela tiden känner att man har – en hals ?

Ni vet. Som att man plötsligt blir konstant medveten om kroppsdelen mellan huvudet & axlarna & att den har ett innanmäte…

Värsta passet ever

Först å främst:

☆ Vad gör en tandläkare på lunchen?

♡ ......?

☆ Käkar

Jag snörde på mig skorna, knäppte igång GPS'en och började småjogga. Det var riktigt skönt att andas in höstluften och skogsatmosfären.

Den ro(t)fyllda och lövbeklädda stigen var välkomnande.

Efter ett par minuter så började jag halka omkring lite lätt på dom blöta stenhällarna. 

Erfarenheten sa att jag skulle söka fäste på växtligheten men den lerbaserade mossan släppte obönhörligen och utan avbrott åt alla håll. 

I det läget var det ett rent under att jag inte vred höftbenet ur led eller utvecklade smärtsamma ljumskblödningar.

Jag vek av och sprang ut i lingonriset. Bättre fäste absolut men betydligt jobbigare då riset slingrade sig skräckfilmsliknande runt mina fotleder.

Stundom kom jag ut på en ridled och jag kunde ta ut steget lite....
Där och då sjönk jag ned till knäna i en lönngrop av träsklera.

Det är visserligen sådant som sker på trailrundor men det är alltid nog så irriterande samt nedkylande.

Obehagligt några sekunder.

Ganska omedelbart efter igenomtrampet kom jag till kvällens första rejäla motlut och då utvecklades leden till en mindre bäck. Perfektomente! tänkte jag då.  Jag var redan var blöt om fötterna, & skorna tvättades rena från leran och kommande sump-lukt eliminerades.

Men man skall inte ropa hej i onödan.
Uppe på platån var stigen bra muddig igen, och Bang! så slog jag emot en rot och hittade mig själv raklång.
lera igen.
Inga skrapsår i alla fall.

Skymningen gled in som ett brev på posten (man sa så förr) och trailen försvann i ett gråsvart dunkel.
Som något skumögd gjorde detta att jag borde bli lite orolig.
meeen i motgången lyfter draken tänkte jag hurtigt.
Och.
Rutinerad som jag har turen att vara så hade jag en pannlampa i västen.
En plockade fram pannlampan och joggade oförtrutet vidare.
Bra gung en stund.
Nu kändes det som om motgångarna släppt greppet om mig och jag njöt några minuter av att se munröken ånga fram i pannlampsljuset.

Löpglädjen pirrade i kroppen, jag tog en mental kompassriktning och vek av offtrail om än ofta på rådjursstigar.

Å´ där kom regnet!



Ett sådant där uppiggande blomspruteduschdis-regn så det var rätt härligt uppfriskande.

Ett tag.

I en svacka halkar jag till och stukar foten.
Men GUUUUUföbannat!
*Lite mycket* motflyt nurå.   (*oxymoron)

Jag hade precis blivit återställd efter förra månadens stukning.
En vanlig människa hade förmodligen suttit i skiten där...
Hen hade nog fått panikkänslor eller i alla fall blivit ordentligt orolig för sitt välbefinnande beträffande den betydligt försämrade förmågan att förflytta sig, kyla, mörkaskogen och regn.
Jag i min tur har varit i denna sits mången gång. 

På sant.  

Nåja det var således bara att omstrukturera det mentala. 

Sätta upp kortsiktiga mål och tänka bort den värsta svagheten.

Smärtan, den låga hastigheten och den heltäckande luftfuktigheten igenom blomspruteduschdisregnet skapade en obehaglig känsla av kyla. Jag frös in i märgen som man lite slarvigt brukar uttrycka sig.

Med en portion tur och en knippe skicklighet kom jag relativt snabbt ut till en civilisation och kunde på ett enklare sätt halta mig fram på asfaltsväg mot min Bas.

Det var fan ett riktigt skitpass.

Träligt under tiden men så här efteråt så:

I Love It!

På tal om Bas:

Efter 6

Jag var ute och sprang lite efter jobbet idag.

Jag sprang inte långt.
Jag sprang inte länge.
Jag sprang inte snabbt.
Jag sprang dock snyggt.

Jag sprang jävligt snyggt idag!

Rast och vila.

Jag har haft lite osis på jobbet.

Under en arbetsrelaterad övning krasade det till i armbågen och jag har varit smärtpåverkad där i två veckor.

Under en inomhusfotbollsträning förra veckan (på fritiden men fortfarande i jobbets lokaler) stukade jag foten ganska rejält.

Jag är van att stuka till och vrida ur foten rätt frekvent. Till ett exempel så stukade jag foten (alltid höger) i snitt varannan dag på Appalachian trail.

Denna "stukning" var mer... 

Inte brutal men något utöver smärta under endast ett par timmar.

Jag joggade tack och lov lite redan efter 3 dagar.

Jag jobbar ju naturligtvis på eftersom man är ju lite halvhård.

Om jag får säga det själv.

Det sagt, så långt.

Inte nog med dessa föregående skador, under ett så kallat bryt i måndags fick jag en bristning i min vänstra vad.

Dessa skador har lite blandat med varandra att göra.

(vaden kan ha blivit störd av andra benets fotledshaltande)

Men tyvärr är kombinationen allt högre ålder för varje år och att min fysikaliska status har regredierat sista tiden, mycket med saken att göra.

Jahapp detta var bara ett snabbt ytligt inforamationsblogginlägg.

Jag kommer att repa mig, smyga mig i form och sedan komma tillbaka till min ungdoms (45) prime.

Som jag sa till min coach:

Milen kommer göras.

Och ganska snart. 😉

Alla vill till himmelen men ingen vill vara snäll.

Nuförtin skall allt vara så jävla speciellt och eget.

Uppmärksamhet och påtvingad respekt går före omtanke och sunt förnuft.

DET ÄR INTE DÄRFÖR VI ÄR HÄR.
Tänkte gnälltaupp ett fenomen.

"Heteroflexibilitet brukar liknas med bi-nyfikenhet, men att vara "flexibel" kan särskiljas med att inte nödvändigtvis vilja experimentera med sin sexualitet som vanligtvis definierar egenskaperna i bi-nyfikenhet".

Alltså vaffaaan...  Heteroflexibilitet betyder alltså att du är helt vanlig och tänker tankar. Detta skall du nu ha en speciell benämning på att du är.
Lite såhär kanske.

Viktig att vara någon men inte ha en etikett. Alla skall anpassa sig efter dig för du bryr dig om alla och ingen är lika så var inget någon annan är. svaghet är starkt och svagt men du är minsann inget av nåt.
Mest skall du känna något starkt fast lite sällan jämt och svagt. Oftast samt icke frekvent  skall du inte agera gärna någon men viktigt att applicera en etikett. Känslor är viktiga dock absolut inte eller kanske ändå för något eller någon nu levande eller död.

Jag vet att jag talar emot mig själv när jag säger.
Du är unik och alldeles speciell. 😉

Men det är du också.

Och du!

Du är speciell & unik men inte ensam. Var bara speciell och inte så jävla speciell då.

Jag vet att alla är inte lika lyckosamma som jag och alla vill vara någon och ha en egen identitet men kan man inte bara Gilla det man tycker om, och kan man inte bara vara det man är utan att spela så jävla märkvärdig med något hittepå.
Hmm.... Det är väl att sätta en etikett också kan jag tänka.

Äääh ja håll käften å drar ut å spring.

DANZIG och Brotorp

Träningslägret i Danzig gick alldeles förträffligt.
Harmoni mängd och miljö gjorde kilometrarna lättjoggade.
Det blev 55 km polsk njutning.

Polen-delen av lägret avslutades med en Bankett i Gdansk's gamla stan.
Eller Gdansk och Gdansk, för en annan som är född på 60-talet så snackar man ju gammelsvenska och då heter ju staden Danzig.
Bra mycket coolare.

Nåja det om det.

Bankett var väl å ta i men avslutningsmiddagen på gågatan satt som en keps.

 
Porkloin With Mushroom Sauce
Served With Boiled Potatoes Dumplings And Blanched Vegetables. 

Beställdes in och efter första klunken go-jävla-polackbärsen började jag analysera.
Faaan...Porkloin (fläskkarré) är det fläskkotlett? 

Fruktan 😆  som uppstod bestod i att jag vill ha köttet rent och fint, dvs inga ben svål eller senor. Moi tycker alltså inte om att behöva tranchera maten, det kan dom göra i köket... och Inte i min mun.

Tillbaka till tallriken då.
Mina farhågor besannades icke. Precis lagom till mumsbärs nummer två fick jag in två härliga köttbitar, underbar potatis och suveränt krispiga grönsaker. Allt detta kompanjerat av den svapfylliga såsen.

Svingott som vi säger i Sverige.
Kycklingen var också god sägs det.

Bra avslutningskväll med kanonkäk och strosa runt i Gamla stan, Danzig, Polen.  

Vila och hemresa lördag för att omedelbart ladda om till avslutningen.

BROTORP TRAIL RUN 26 km.

Jag mötte upp Ekan med fru å granne för ett snabbt, Hello!
Och sen gick starten.
Jag lunkade på. Kände redan efter 3 km att detta blir en tung dag. Stockarna var trötta efter så många mil tidigare i veckan och leran sög musten ur en.
Det alldeles strålade vädret gjorde glädjen över att få delta i ett härligt trailrace och att få vara hel och frisk hölls sig längre än förväntat efter första insikten.

Skall göra rapporten kort så:
Vid 15km slog bommen igen. Jag var helt slutkörd i kropp och själ. Jag joggick och längtade till uppförsbackar för att få ett legitimt skäl att gå. 😉

När det var 3 km (upplevdes som 7 km av fler än mig) kvar var jag som en begagnad disktrasa och lejonet hade lämnat mig. Jag vandrade även på dom lättaste stigpartierna.

DÄR & DÅ möter jag två kärringar. Du vet sådana där klassiska som jämt sitter vid köksbordet med permanentrullar i håret. Till frukost röker di Blå Blend, tuggar tuggummi och dricker kaffe.

Ok till kränkningen.
Mötet.
(och vad tusan dom då gjorde där)

Precis då jag passerar tanterna 
frågar en av dom om det är någon sorts tävling vi håller på med,
och jag svarade:

- jo.

Varpå hon säger:

- Är det meningen att man egentligen skall springa?

Ridå.

Vet inte vad som var otäckast.
Att jag verkligen gick/promenerade  på banans lättaste parti och endast 1.5 km innan mål.

ELLER...

Bilden jag fick av att jag slet ut ryggraden på henne igenom munnen och lämnade kvar en hög av slajm.
Fult slajm.
Tyst slajm.

Tillslut var lägret var över och jag fick i efterhand, några timmar efter målgång en härlig lyckokänsla. Jag på gång. 

Jag har nu tagit tre vilodagar för man är ju inte 45 och supertränad längre. Med tålamod kommer framgången nuförtiden.
Har fler race på g men återkommer om det.
Hejpåre!

Pass 3 "Trailday"

Mina vänner tycker att jag skall bli sommerlier men jag är inte säker på att jag chablis det.

Efter att under gårdagen smygrekat och kartshoppat var vi idag (20/9) redo för ett sjysst trailpass. Planen var att jogga cirka 4 km till ett naturreservat och där medels leder dra en runda på ca 12 km och senare några växelkilometer tillbaka till civilisationen.

Sagt och gjort så packades det ned frukoststulna croissanter och affärsköpta bananer tillsammans med regnjacka och vatten.

Efter transportsträckan som förvisso var trivsam tornade naturreservatet med dess böljliga (läs det högt många gånger😁) landskap upp.

Det var fina trailtrails i underbart vacker natur så det utmynnade sig till en relativt lättjoggad förmiddag trots några gastkramande backar och felspringningar som krävde kartläsning.

Riktigt härligt att kuta på i Polsk vild (mark) - svinsbökad skog och höstsol. 

Jag är definitivt ingen svampkille så jag har inte noterat så många ätbara svampar i min karriär, men enligt uppgift så stötte vi på en riktigt guldgruva med mängder av sådana här svarta trumpetsvampar.

Då det är tävling på söndag kan det hända att det inte blir så många fler långa eller tuffa pass under resten av veckan. 

Vi får se. 

Återkommer i ärendet.

Pass 2 och erfarenheter.

Pass 2:1 Blev åt motsatta hållet och under andra förutsättningar än dagen innan.
Igår styrdes kosan mot Gdansk men idag blev det Sopot.
Joggen längs strandpromenaden var lite stel och flåsig men väldigt upplyftande & gläd-givade så det blev 9 km nöje.
Till skillnad från dag ett (som visserligen var härlig också) blev denna dag solig och vacker. Allt var öppet och hela Sopot levde upp. Stranden visade sig från sin bästa sida och det kändes verkligen som om man var på någon mer exotisk plats.

Sorry Polen, men du vet vad jag menar.

Ok när vi ändå tar upp ämnet Polen lär jag väl dela med mig av en bunt brutna fördomar. Då man inte kan vara rasistisk mot en Polack 🤔 så måste man väl vara fördomsfull.

Och fördomsfull är man nog lite till hens men snipp snap slut så tänkte jag krossa... eller kanske bygga på några fördomar ut. 

Detta är nog mest en hyllning till Polen och folket i Gdansk/Sopot-området.

Polacker är glada. 

Bland annat så:

1. Det finns byggarbetare kvar i landet och dom har säkerhetslinor och så.

2. Många ser ju faktiskt skitsura ut men dom hälsar glatt och är väldigt hjälpsamma.

3. Det är ett aktivt folk. Det joggas, Cyklas och promeneras i ur & skur. Polacken plockar svamp, åker rullskridskor och rastar hundar.

4. Dom pratar utländska så man fattar inte ett jota men Int en jävel sitter och super i parken eller på bänk. Å inte fan röker dom heller. 

5. Det finns allmänna toaletter frekvent-ofta-jämt och det är klapp-rent på gatan. Sopkorgar på strategiska ställen och plockare som tar upp resterna.

Det om detta.

Pass 2:2. 

På kvällen avverkades ett litet kompletteringspass på 5 mörkerkilometer. En lätt kylig cirkulationsjogg som gjorde gott inför vad som skulle komma dagen efter.

Framåt senkvällen frös jag som en borstbindare* så bubbelpoolmyset satt som en basebollkeps... perfekt alltså.

DAGEN EFTER... Kommer snart.

*Borstbindare fryser inte, dom röker... Skitmycke. 

Pass 1 Raindance.

Störtregnet ville aldrig ge sig så det öppnade upp för en middagslur. Sömnbehovet var markant då klockan hade ringt 03.30 i morse. Regnsmattret och  ett ofantligt skönt täcke gjorde Klockan hann slå 18 innan vi drog iväg på lägrets första pass. Är det semester då drar man på löparturen när fan man vill.
18.00 ville vi.

Regnet låg fortfarande uppfriskande i och havet brölade aktivt 15m från strandpromenaden som vi joggade oss varma på. Brölade? Brusade högljutt heter det nog allt.

Vi betade av en 7-8 km i en löpvänlig park innan kosan styrdes hemåt i stadsjoggmiljö.
Regndroppsfrekvensen ökade markant i symbios med mörkrets infall. Regnjackan som plagg, vän och livräddare etablerade en status bortom Kung Sigismund i Sverige, Gdansk, världen å' så.

Ungefär halvvägs märkte jag att både Garminklockan och STRAVA hade GPS-Problem så min dokumentation av löpet, 500 m på 40 minuter kändes inte helt ackurat.

På tal om kändes så kändes löpasset superbra. Bra andning och lätta ben. Jag älskar att lubba i regn.

 Efter en sista 2 km jogg i mörker igenom parken kom vi hem till hotellet

lätt frusna och dyngsura* (blöta!) 

12 kilometer regnjogg i blandad stad (3km) och parkmiljö (9km) med följade varm dusch, mjuka kläder och mumsig öl på rummet gör väl alla glada*.

Fick tag på en GPS-KARTA tillslut. 

Träningsläger

Lämnade ett gryningssoligt Stockholm och åkte till ett förmiddagsregnigt  Polen för att... Vara ledig, Träna och chilla.
Utöva semester helt enkelt.
Semester = löpträning.
Således inleds idag årets första  träningsläger.

Första kilometerna i La route de Paris Maraton 2018 är lagd till  rullarna.

Det blir bra.

Andas normalt i masken.

På säkerhets-instruktions-presentationen innan flygstart idag (och alltid) säger dom att om situation uppstår så att maskerna frigörs så ta tag i en mask, sätt den mot munnen och andas normalt.
ANDAS NORMALT?
Hur jävla lätt tror dom att kommer att vara att andas normal när en situation har uppstått att det finns behov att släppa ned "maskerna"!

Tänk såhär...
Flygnosen pekar nedåt så endast bältet gör att du inte glider av stolen, maskerna hänger & dinglar från taket och hela flykroppen skakar så du får inte riktigt fatt på den jävuln till mask. Det susar och tjuter samtidigt som lamporna blinkar.

Passagerarna tar massa egna beslut och rullar dom inte runt i gången i ett misslyckat försök att styra upp... Något...Så skriker dom i panik.

Hur jävla enkelt kommer det vara att andas normalt. Jag är nog glad att jag andas överhuvudtaget i den situationen.

Har redan landat, sovit middag och bloggat till tonerna av ett underbart ösregn mot ett hotelltak vid kusten. Nu skall jag ut och leva och andas löpning.

I'll be back.

Internetshopping är bästa medicinen för en sliten kropp.

Hej - Hopp - Hurra, nu går det riktigt bra.

Verkar som om träningen funkar igen. Happy-happy på det.

Det var roligt att köra igenom Stockholm halvmaraton även om tidsresultatet var utanför ramarna av "helt ok". 

Nåväl jag var inte där för att göra tidsresultat egentligen utan mest för att igenomföra racet och få ett litet avstamp till nya tag mot nya mål.

Det tyckte jag var bra sagt det. 😋

När jag är på löparevent, såsom Marathonlopp i främmande länder 

(well both domestic expo and abroad) tycker jag väldigt mycket om att gå omkring  och kolla på racets Expo. Detta gör man då med fördel dagen innan loppet.

Jag vill gå runt och strosa, känna och klämma. Brukar även stanna och småprata tillsammans och i samråd med dom olika aktörerna. 

Bygger broar helt enkelt.

Det är väl för gött att få lite gratisprover med sportdrycker/prottebar, mobilväska eller någon antiskavsårssmörja att leka med på hotellrummet under kvällen innan maran.

Man upptäcker även nya strumpor, skomodeller och/eller framförallt ryggsäckar. 

Jag ÄLSKAR Ryggsäckar. 

Nu heter det väl inte så ofta ryggsäckar när det handlar om löpning utan mer väst då för det så skall ju vara så minimalistiskt som möjligt.

Gillar båda varianterna.

Mina vänner brukar oftast göra narr av mig för för att jag fastnar, analyserar och utvärderar dom olika produkterna. 

Detta stando gör att jag ofta försvinner från mitt gäng.

I realiteten är det ju mitt sällskap försvinner och lämnar mig.

 Det brukar lösa sig att med att vi hittar tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Vi är ju trots allt så kallade, vuxna människor. 

Med det sagt så, för att glädja alla inblandade lär vi väl utföra The Expowalk individuellt, efterhand och i egen takt nästa gång. 🐜 🌞

Kan väl göra en mer utförlig recension av dom olika expon jag har bevistat annan gång. Jag älskar ryggsäckar så jag kommer nog inom kort skriva lite om det också. 

Baj de wej så fick jag precis just idag en västleverans. Visar mer senare.

 Ryggsäckar och Expo'n, det är väl härliga fetischer 😂 

Nu är inlägget slut förutom att en sak kan jag avslöja redan nu och det är att Sthlm halvmaratons expo är (framförallt i år) helt värdelöst.

Skitkass helt enkelt.