Minnen från förr fredag.

Jag är lite off season jämt och hela tiden efter 2015's bravader. Ja jag har ju kämpat igenom ett å annat äventyr på senaste tiden men det slår hårt efteråt.
Nu sitter jag på kammaren och planerar vad som skall komma 2019. Nått häftigt skall jag genomföra men jag ber att få återkomma i ärendet lite längre fram.
Här bifogar jag en text jag skrev för ett par år sedan. Minnen från förr när det var motigt men jag var så stark att det bara var häääärligt.

Chip chipp!



Jag misstänker att dom flesta inte riktig förstår.

Smärtan.
Utmattningen.
Ensamheten. 

Lyckan.

Tänk:

Du har gjort 40 km idag.
Två kebnebestigningar ...
Du kan sluta när du vill.
Men DU har bestämt att målet är Ice water shelter.
Det var 40 dagar sedan du vilade en hel dag .
Det är 10 km kvar idag.
Det är en underbar kväll.
Det gör så ont.
Du är stark.
Det enda du kan göra är att gå vandra jogga och ibland gråta för att du är så slut.. 

Att det aldrig tar Slut.

Your life becomes simple; food, shelter, water; wake up, hike, go to sleep – rinse and repeat.