Ja jag tänkte

Det är ett år sedan jag nådde Mt. Kathadin's topp och målet på Appalachian trail. Nyss men länge sedan. Jag har till och med hunnit tillbaka till Amerika och leden och vandrat en 20 mil sedan dess.

Time goes by.

 

 

För inte så länge sedan anlände jag hem i trapphuset inte ont anat vad som skulle komma. När jag stod och väntade på hissen (jaa jag tar hissen ibland) brände det till lite grann på höger sida om halsen. Jag drog upp handen lite så där som man alltid gör när det bränner till på höger sida om halsen.

Jag hinner bara gnugga 1.5 sekund innan det sticker till rejält på vänstran.

Å jag klappar till.

Ner faller en hyfsat sargad geting. Jag har alltså blivit stungen 2 (två!) gånger på HALSEN. Jag blev så sur och besviken på getingen att jag lät den ligga där på golvet och självdö. Jag har viss erfarenhet av att jag inte är särskilt allergisk så det uppstod ingen panik men jag gick upp och förberedde lite tabletter som skall neutralisera allergiska reaktioner.
 

 

 

Antar att det var Länge sedan jag tränade när till och med klockan av sig själv ändrar klock-mode till texten SPRINGA.

"Förr var det värre, men jävligare har det blivit med åren, Men så här jävla sämre har det ta mig fan aldrig varit så dåligt!" 

 

Jag har varit krasslig länge nog nu så jag kontaktade ett läkarteam för att utröna om jag bara är vek eller om jag har nått fel som är trasigt.
EKG och annat fix står på agendan nu och snart.

 

För några dagar sedan låg jag i tältet och skulle göra natt.
Jag slog på en låt från min nya spellista på mobilen. Tänkte jag skulle bara mysa till det lite med en rocklåt innan sömn. Ogenomtänkt... Jag har ju universums bästa spellista så det blev en sen natt.

Men så kan man göra ibland.

 

Jo jag tänkte. Har blivit mjuk och blir rörd av samspelet mellan Zlatan och Rooony.
dom ser ut att ha kul ihop. Jag gillar när folk har kul ihop.

 

 

 

 

REGN, KLÄDER (Matkommentar) OCH VATTENVETENSKAP.

Om man skulle jämföra med mina vänner eller fjällvandrare i allmänhet har jag förmodligen ganska lite kläder och packning som helhet för två dagar, en månad eller fyra.  Men om man jämför med mina USA-vänner på trailen är jag en sherpa.

Angående just kläder och skydd mot naturens krafter har jag hittat för mig en närmaste perfekt uppsättning.

Tältet Hilleberg Akto är ju förmodligen världens bästa enmanstält för mina ändamål. Väger lite mycket (1.6kg) för att bära omkring i varmare trakter men det håller stånd från regn och hårda stormar samt att det är stort nog att du kan tillbringa lång tid i det, röra dig smidigt och utöva dom flesta aktiviteter du behöver utöva i fält. Det ger att väldigt bra skydd.
Det är mitt hem och fort i fält och då får det väga lite extra.

Jag har förutom det jag alltid bär på mig som grunduppsättning:
(Skor, Strumpor, kalsong, shorts, T-shirt)

2 småbyxor
2 strumpor
1 T-shirt
1 långärmad underställströja.
1 Regnjacka
1 Lättviktsdunjacka.
1 Galet lätt och bra löparjacka.
1 Lättviktslångbyxa.

Finessen med denna uppsättning där det oftast blir ett gyllene tal av tre är att när jag har sedan tidigare blött ned en uppsättning och uppsättning två blivit blöt pga ihållande regn har jag den tredje klädvågen till att vara torr, varm och glad när jag sökt shelter för natten.

Jag gillar inte att vara blöt och kall.

Jag har kanske verkligen behövt tredjevågen kläder några få gånger men då behovet uppstått har jag varit otroligt tacksam att jag har haft med mig den.

Om det inte skulle regna men är väldigt kallt väder kan jag ta på mig "allt" jag har och det blir en föredömlig lager på lager funktion.

REGNJACKA.
Se till att ha luva på jackan för det uppenbara att det skyddar huvudet mot regn och vind i kombination att den bevarar värmen från kroppen. På höga höjder kan det vara nästan livsavgörande.

MAT
Matens nödvändighet eller energi överhuvudtaget har jag tagit upp i tidigare inlägg men det tål att nämna att det är viktigt för styrka, värme, motivation samt för att allmänt hålla dig på bra humör.
Som jag nämnt tidigare blir jag starkast av varm mat. Gärna salt. Den ger en trygghetskänsla i allmänhet, och förmodligen bara mentalt men en känsla att jag äter riktig och nyttig mat.

VATTEN
Vad jag nu kortlångt skall tipsa om är att vatten är viktigt även om det regnar (och kanske kallt) fastän du inte är törstig.

Kroppen behöver vatten för att hålla värmen också. 

Oj! sista meningen har jag nog inga medicinska fakta på men jag upplever det så. 

Det finns naturligtvis riktiga forskningsfakta om allt detta.

Jag delar "bara" mina ovetenskapliga känslobundna men erfarenhetshämtade tips så att du har något att gå på när du är där ute.

"Sanning" är dock att du blir lika uttorkad i kyla om du är ute och aktiverar dig och när du andas ut så kommer det ut koldioxid och vatten. Anstränger du dig hårt fysiskt så andas du ut ca 1 liter vatten i timmen trots kylan. så att är du ute på en hård vandring eller motsvarande och har regnkläder kan du förbruka ganska mycket vätska trots kylan.

Och JA! Människan har behövt vatten i miljoner år så den har utvecklat en reaktion att sända ut en törstkänsla när den behöver vätska och generellt är det naturligtvis så att:
Är du inte törstig, så behöver du inte dricka.

Med det sagt så finns det undantag när du inte riktigt noterar törstkänslan. 

vi ignorerar törstkänslan då vi istället är inriktade på att prestera. Det kan förstås vara vara när du är blöt-frusen-rädd-har smärtor eller att någon annan känsla stör ut törstkänslan.  Törsten kommer då först när vätskebristen är så stor att den redan har en inverkan på prestationen.

Svårt va? 

Drick men drick inte!

Vi är ju olika hur känsliga vi är för vätskebrist och man känner sin egen kropp bäst men här delar jag som sagt "bara" mina ovetenskapliga känslobundna men erfarenhetshämtade tips

ALLTSÅ.

Till syvende och sist, du behöver inte dricka vatten hela tiden som tokstollarna på kontoret.

Överdriv inte utan kör på med sådant där gammaldags svenskt lagom. 

När man har fyllt upp så att kroppen är nöjd går det inte att lagra/bunkra upp vatten i kroppen i förväg. 

Därför, drick någon klunk vatten lite då och då trots att du inte tror att du behöver det när du är i fält.  Speciellt när du utövar fysisk aktivitet, fast det regnar och du är trött-blöt-frusen-rädd eller har smärtor. 

Kalmarmilen.



KALMARMILEN

 

Jag var ju som tidigare sagt väldigt nervös inför loppet.



 

Då är Kalmarmilen avklarad.

Det har en hel del med att 10 km är så pass kort att man måste springa på rätt duktigt direkt från början. Ligga på gränsen av gränsen så att säga.

Så mycket som jag har tränat jogging borde jag kanske prestera bättre tider än vad jag gör men som försvar så har jag ju tränat långt och länge-löpning och inte haft någon ambition att kuta skryttider på sprintdistanserna.

Jag är fortfarande långt ifrån någon bra form men det tar sig sakta och jag skall jobba på att ta Pers på mil och halvmara samt eventuellt 30 km i år. Sedan nästa år kanske försöka ta snabbheten till ny nivå och springa någon tid som jag kan nämna med befogad  stolthet.

 

 

 

Kalmarmilen ja!

Jodå det gick fina fisken utifrån förutsättningarna. Jag satte upp ett mål att försöka komma in på 47-någonting och en dröm om 45.
Dumt att ge upp drömmen på förhand så jag startade då förstås i 45 min/mil tempo. 
Varken mer eller mindre.
Tänkte: "jag måste ju prova"
Men var observant på att inte dra på mig syra.
 

Det gjorde jag naturligtvis ändå.

Första fem gick smidigt och jag låg på en beräknad sluttid av 45.30 men sedan sackade jag 5-15 sek för varje km.

Med en km kvar bet jag ihop och drog på en rackarökarspurt (kändes så i alla fall) så jag klarade målet
(nä... inte drömmen) och kom in på 46.52
Personligt rekord med 6 sekunder!
Och persbanrekord med typ en minut.
En bra start på vägen.
Roligt.

Vilken färg har själen.

It's funny how it's the little things in life That mean the most.

Not where you live or the price tag on your clothes

Jag är i Kalmar och skall springa Kalmarmilen.Trots att jag nästan skulle vilja sträcka mig till att kalla mig lite rutinerad så är jag väldigt nervös.

Jag har ambitionen att springa så fort jag kan och då måste jag våga för att vinna. Jag kan inte smyga in i loppet utan måste ligga på gränsen av gränsen redan från start så därför vet jag ju att det kommer vara tungt från första km.

Med den vetskapen tror jag att kroppen har kopplat på lite stress och flyktbeteende så jag känner mig extra ur form, trött och sjuk så jag vill bara sova.

Nåja det blir fint.

Återkommer hur det slutade.