Hårda bud.

Nu är det nog.
Jag har börjat köra på och skall få bukt på fysiken. Jag tänker bland annat gå ned 5 -10 kilogram i vikt till Barcelona Marathon om 3 veckor. Det är en lång väg att vandra till att komma i form igen men nu har jag börjat. Jag återkommer med en mer renodlad rapport i kommande blogginlägg.

Väldigt lång väg att vandra.

Citat från träningsdagboken efter dagens pass:

"Överjävulskt jobbigt. Fruktansvärt seg i benen efter gårdagens många pass.
Många pausar med gång.
Förvisso var dagens runda inplanerat som ett rent fettförbränningsmotorutvecklande  pass, så även om det var ett helsike så blev ju slutresultatet bra.

Sträcka:12 km
Hastighet:8 km/h
Tempo:07:30 min/km"

Vi släpper träningssurret ett tag för jag måste duscha och ila till jobbet men ett annan ämne som jag vill dela med mig av kom upp i huvve... 

Nu jövlar är jag snart pensionär för jag har gått så långt att jag önskar mig en badrumsmatta när jag fyller år. 

Eller förresten ge mig två så kan jag ta med mig en när jag sover borta. 

Vad mer då? 

Jaa....  jag har jag börjat spara i fonder.

Rambo och motiverande samtal.

 Idag hade jag en tung dag, kände mig trött och omotiverad. Jag hade tidigare under förmiddagen haft en överläggning med mig själv om träningens vara eller icke vara. 

Idag var det inte svårt att komma fram till att ibland måste man ta det lugnt också.

Jag har ju faktiskt tränat min korpulenta kropp 12 av senaste dom 14 dagarna. 

Vila är lika viktigt som själva fysen.

Det är vilodag idag -

också.

Känner mig rätt förkyld -

också.

Då jag skulle jobba natt i natt så låg jag och sov middag vid 14-snåret när telefonen ringde.

Coach Ekan ringde och stämde av hur många kilometer det blivit hittills idag.

- aaah men asså det har blivit noll...

 

Ooops, Fel svar!

 

Nu över till något helt annat en stund då.

Visste ni att den årliga procentuella förändringen över människor som snubblar i en pool och drunknar i USA nästan exakt överensstämmer med antalet filmer Nicolas Cage medverkar i?

Av detta kan man dra slutsatsen att det hade varit lämpligt för den amerikanska badsäkerheten att be honom gå i pension.

En bättre lösning hade kanske dock varit att inte dra någon slutsats alls.

Amerikanska forskare vid universitetssjukhuset för mental psykos i Iowa har spårat källan till en mängd psykiska och mentala problem hos deras patienter.

Undersökningar har visat att män som var i tonåren under 80-talet och ägde en så kallad "Rambokniv" har 373% (jo säkert) större chans än en normal(?) människa att lida av våldsamma mentala problem senare i livet. Dessa problem kan yttra sig på en mängd olika vis, i de mest extrema fallen har både mord och väpnade rån begåtts.

Tillbaka till samtalet.

Coach blev inte arg, eller så visade han inget av det i alla fall. Istället fick jag en lagom avvägd dos positiva fysiologiska fakta blandat med pepp, häckel, hån och uppmuntrande påhejade ord. 
Det är det som behövs ibland.

Jag klev omedelbart upp ur sängen och inmundigade en lättare lunch samt började ladda för att dra ut i spåret. Jag körde ett pass på 6 futtiga och jobbiga kilometer. 

6 kilometer utan att stanna är inte direkt något att hänga i julgranen men det var det bästa passet jag haft sedan 18 september 2016.

Tack för samtalet.

Tack för idag.

Idag vilodag.

Ja jag är långt ifrån i form och måste ta det lugnt på vägen tillbaka.

Jag har kört en del cykling och lugna joggingar. Tror att all möjlig träning är av godo i detta läge. Spelade innebandy igår.
Tog det lugnt förstås.
Tror även bandyn kan bidra med att jag kan komma tillbaka som löpare igenom att väcka upp andra muskler än löparmusklerna.
Helheten.
Nu har jag känt mig väldigt trött sista två dagarna så det blir att kolla på löparfilmer på Youtube ikväll. Har en myskväll med Aloe Vera dryck, kycklingkorv och popcorn.

Vad i allsindar skulle få mig att flytta till Schweiz? 

Go-go-go

Först å främst kan kanske detta vara en av dom finaste målningarna jag sett.

💕

Jag skall vara frisk nu.

Kan börja köra hårt. 

Alla tester säger kör!

Men nu är jag "helt plötsligt" på minus noll i formtopp. 

Fy fabian för svartepetter vad jobbigt vägen tillbaka är. Jag har liksom inget att komma med när jag blir trött. (ca 2 km jogging)
Det tar stopp & jag har inget att plocka fram. 

Förr... ja kanske bara för 3-4 månader sedan då var första 30 km behagliga och sen om det började slita fanns en grund som gjorde att det gick att mata på trots trötthet och och annat.

Nåväl, jag skall inte gnälla:
Forskare har upptäckt och negativitet faktiskt kan skada nervceller i hjärnan som styr känslor, förnimmelser och minne.
Negativt ältande sätter nämligen i gång en stressreaktion som leder till ökad utsöndring av stresshormonet kortisol.
Ju mer kortisol som frigörs genom negativa tankar och upplevelser, desto svårare blir det för hjärna att bilda nya, positiva minnen.
Kortisolet bryter ner hippocampus som bland annat spelar en viktig roll för minne, känslor och inlärning.

Positivt tänkande är guuuuld!
Skitbra.
Doktorn sa att jag måste vara smart nu, inte köra på som en galning.

Men vet du i vilket land dom kämpar på hårdast?

Jag brukade nästa alltid vara smart.
Förr.
Jag har länge och oftast varit lite av en expert på att anpassa hastighet och distanser utefter vart formen är och jag har förhoppningsvis en viss självkännedom på vad jag klarar av kvar, så detta skall nog gå bra.

Denna vecka har jag kört en del grundläggande gå-lunka-löp. Ett par 8 km cirka 3x2000m med hikevila och lite alternativ treening medels blandad cykling.
Korta pass som egentligen mest har som funktion att väcka upp björnen som sover.
Skaka igång alveolerna broschan. 

#asicsfrontrunner 

Vi får se va det blir med det här då.

I can see you're out of aces

Alla barnen blev innebrända utom Dan, han är pyroman.

Var hos doktorn idag.

Typ friskskriven.

Skall bara kolla njurarna och sånt bös men jag har träningstillstånd.

Yääääh! 

#ASICS FrontRunner

Körde 3x2000 med gåvila idag.

Nä fy fabian, att jag använder 3x2 km som en benämning på det jag gjort idag är ett sånt vedervärdigt hån mot ett riktigt 3x2-pass att jag borde sluta blogga nu!

Vill inte ens försöka återge vad jag fysiskt höll på med...

Det är bara obehagligt. 
I mina ögon... 

katastrof. Fult. Fruktansvärt. Inte kul.

Jag var lika trött i ben och bröst efter 8 km jogg/promenad som när jag "normalt" kört 30 km trail

Det är lätt att träna när man är i form.

Eller om man bara har en skön grund.

Även helvetespassen är lätta för du har en trygghet i att vara helt urlakat slut och ändå har nåt som gör att det är bara mata på. 

Du mår bra av att vara så slut att du spyr.... 

När du är i form!!!

Det är andra bullar när du är helt off.

Därför: 

Jag har en liten konflikt med karaktären. 

Sprangjoggade lite nyss. Magen skymde löpsteget och fläsket malde ned min kropp till utmattning. Mina ben kändes som kraftlösa nykokade färskpressade bandspagetti och sugröret jag andas igenom var ingentäpt av

...Nåt. 

Då tänkte jag, "nu jädrar måste jag idiotbanta för detta håller inte" 

5 min senare svänger jag in på Café Maräng och beställer in en kaffe och kladdkaka? !

Kuken också.

Löpfika kan man göra hur mycket som helst om man är i form men inte när varje meter är en kamp.

Förresten så fåår man använda sitt eget könsorgan som svordom. 

Om man är binär förstås, annars blir det ju tokigt. Icke trovärdigt.

Jag är på väg tillbaka.

Jag skall vara försiktig men nu är det dags att inleda resan tillbaka.

Men först en bira med moster Annette som till äventyrs skall flytta från stan mot nya äventyr. 

Vi valde Harry B James sista kväll på Regeringsgatan.

Bartömmningspriser på matn.

Lätt.

Det om detta. .