DANZIG och Brotorp

Träningslägret i Danzig gick alldeles förträffligt.
Harmoni mängd och miljö gjorde kilometrarna lättjoggade.
Det blev 55 km polsk njutning.

Polen-delen av lägret avslutades med en Bankett i Gdansk's gamla stan.
Eller Gdansk och Gdansk, för en annan som är född på 60-talet så snackar man ju gammelsvenska och då heter ju staden Danzig.
Bra mycket coolare.

Nåja det om det.

Bankett var väl å ta i men avslutningsmiddagen på gågatan satt som en keps.

 
Porkloin With Mushroom Sauce
Served With Boiled Potatoes Dumplings And Blanched Vegetables. 

Beställdes in och efter första klunken go-jävla-polackbärsen började jag analysera.
Faaan...Porkloin (fläskkarré) är det fläskkotlett? 

Fruktan 😆  som uppstod bestod i att jag vill ha köttet rent och fint, dvs inga ben svål eller senor. Moi tycker alltså inte om att behöva tranchera maten, det kan dom göra i köket... och Inte i min mun.

Tillbaka till tallriken då.
Mina farhågor besannades icke. Precis lagom till mumsbärs nummer två fick jag in två härliga köttbitar, underbar potatis och suveränt krispiga grönsaker. Allt detta kompanjerat av den svapfylliga såsen.

Svingott som vi säger i Sverige.
Kycklingen var också god sägs det.

Bra avslutningskväll med kanonkäk och strosa runt i Gamla stan, Danzig, Polen.  

Vila och hemresa lördag för att omedelbart ladda om till avslutningen.

BROTORP TRAIL RUN 26 km.

Jag mötte upp Ekan med fru å granne för ett snabbt, Hello!
Och sen gick starten.
Jag lunkade på. Kände redan efter 3 km att detta blir en tung dag. Stockarna var trötta efter så många mil tidigare i veckan och leran sög musten ur en.
Det alldeles strålade vädret gjorde glädjen över att få delta i ett härligt trailrace och att få vara hel och frisk hölls sig längre än förväntat efter första insikten.

Skall göra rapporten kort så:
Vid 15km slog bommen igen. Jag var helt slutkörd i kropp och själ. Jag joggick och längtade till uppförsbackar för att få ett legitimt skäl att gå. 😉

När det var 3 km (upplevdes som 7 km av fler än mig) kvar var jag som en begagnad disktrasa och lejonet hade lämnat mig. Jag vandrade även på dom lättaste stigpartierna.

DÄR & DÅ möter jag två kärringar. Du vet sådana där klassiska som jämt sitter vid köksbordet med permanentrullar i håret. Till frukost röker di Blå Blend, tuggar tuggummi och dricker kaffe.

Ok till kränkningen.
Mötet.
(och vad tusan dom då gjorde där)

Precis då jag passerar tanterna 
frågar en av dom om det är någon sorts tävling vi håller på med,
och jag svarade:

- jo.

Varpå hon säger:

- Är det meningen att man egentligen skall springa?

Ridå.

Vet inte vad som var otäckast.
Att jag verkligen gick/promenerade  på banans lättaste parti och endast 1.5 km innan mål.

ELLER...

Bilden jag fick av att jag slet ut ryggraden på henne igenom munnen och lämnade kvar en hög av slajm.
Fult slajm.
Tyst slajm.

Tillslut var lägret var över och jag fick i efterhand, några timmar efter målgång en härlig lyckokänsla. Jag på gång. 

Jag har nu tagit tre vilodagar för man är ju inte 45 och supertränad längre. Med tålamod kommer framgången nuförtiden.
Har fler race på g men återkommer om det.
Hejpåre!

Pass 3 "Trailday"

Mina vänner tycker att jag skall bli sommerlier men jag är inte säker på att jag chablis det.

Efter att under gårdagen smygrekat och kartshoppat var vi idag (20/9) redo för ett sjysst trailpass. Planen var att jogga cirka 4 km till ett naturreservat och där medels leder dra en runda på ca 12 km och senare några växelkilometer tillbaka till civilisationen.

Sagt och gjort så packades det ned frukoststulna croissanter och affärsköpta bananer tillsammans med regnjacka och vatten.

Efter transportsträckan som förvisso var trivsam tornade naturreservatet med dess böljliga (läs det högt många gånger😁) landskap upp.

Det var fina trailtrails i underbart vacker natur så det utmynnade sig till en relativt lättjoggad förmiddag trots några gastkramande backar och felspringningar som krävde kartläsning.

Riktigt härligt att kuta på i Polsk vild (mark) - svinsbökad skog och höstsol. 

Jag är definitivt ingen svampkille så jag har inte noterat så många ätbara svampar i min karriär, men enligt uppgift så stötte vi på en riktigt guldgruva med mängder av sådana här svarta trumpetsvampar.

Då det är tävling på söndag kan det hända att det inte blir så många fler långa eller tuffa pass under resten av veckan. 

Vi får se. 

Återkommer i ärendet.

Pass 2 och erfarenheter.

Pass 2:1 Blev åt motsatta hållet och under andra förutsättningar än dagen innan.
Igår styrdes kosan mot Gdansk men idag blev det Sopot.
Joggen längs strandpromenaden var lite stel och flåsig men väldigt upplyftande & gläd-givade så det blev 9 km nöje.
Till skillnad från dag ett (som visserligen var härlig också) blev denna dag solig och vacker. Allt var öppet och hela Sopot levde upp. Stranden visade sig från sin bästa sida och det kändes verkligen som om man var på någon mer exotisk plats.

Sorry Polen, men du vet vad jag menar.

Ok när vi ändå tar upp ämnet Polen lär jag väl dela med mig av en bunt brutna fördomar. Då man inte kan vara rasistisk mot en Polack 🤔 så måste man väl vara fördomsfull.

Och fördomsfull är man nog lite till hens men snipp snap slut så tänkte jag krossa... eller kanske bygga på några fördomar ut. 

Detta är nog mest en hyllning till Polen och folket i Gdansk/Sopot-området.

Polacker är glada. 

Bland annat så:

1. Det finns byggarbetare kvar i landet och dom har säkerhetslinor och så.

2. Många ser ju faktiskt skitsura ut men dom hälsar glatt och är väldigt hjälpsamma.

3. Det är ett aktivt folk. Det joggas, Cyklas och promeneras i ur & skur. Polacken plockar svamp, åker rullskridskor och rastar hundar.

4. Dom pratar utländska så man fattar inte ett jota men Int en jävel sitter och super i parken eller på bänk. Å inte fan röker dom heller. 

5. Det finns allmänna toaletter frekvent-ofta-jämt och det är klapp-rent på gatan. Sopkorgar på strategiska ställen och plockare som tar upp resterna.

Det om detta.

Pass 2:2. 

På kvällen avverkades ett litet kompletteringspass på 5 mörkerkilometer. En lätt kylig cirkulationsjogg som gjorde gott inför vad som skulle komma dagen efter.

Framåt senkvällen frös jag som en borstbindare* så bubbelpoolmyset satt som en basebollkeps... perfekt alltså.

DAGEN EFTER... Kommer snart.

*Borstbindare fryser inte, dom röker... Skitmycke. 

Pass 1 Raindance.

Störtregnet ville aldrig ge sig så det öppnade upp för en middagslur. Sömnbehovet var markant då klockan hade ringt 03.30 i morse. Regnsmattret och  ett ofantligt skönt täcke gjorde Klockan hann slå 18 innan vi drog iväg på lägrets första pass. Är det semester då drar man på löparturen när fan man vill.
18.00 ville vi.

Regnet låg fortfarande uppfriskande i och havet brölade aktivt 15m från strandpromenaden som vi joggade oss varma på. Brölade? Brusade högljutt heter det nog allt.

Vi betade av en 7-8 km i en löpvänlig park innan kosan styrdes hemåt i stadsjoggmiljö.
Regndroppsfrekvensen ökade markant i symbios med mörkrets infall. Regnjackan som plagg, vän och livräddare etablerade en status bortom Kung Sigismund i Sverige, Gdansk, världen å' så.

Ungefär halvvägs märkte jag att både Garminklockan och STRAVA hade GPS-Problem så min dokumentation av löpet, 500 m på 40 minuter kändes inte helt ackurat.

På tal om kändes så kändes löpasset superbra. Bra andning och lätta ben. Jag älskar att lubba i regn.

 Efter en sista 2 km jogg i mörker igenom parken kom vi hem till hotellet

lätt frusna och dyngsura* (blöta!) 

12 kilometer regnjogg i blandad stad (3km) och parkmiljö (9km) med följade varm dusch, mjuka kläder och mumsig öl på rummet gör väl alla glada*.

Fick tag på en GPS-KARTA tillslut. 

Träningsläger

Lämnade ett gryningssoligt Stockholm och åkte till ett förmiddagsregnigt  Polen för att... Vara ledig, Träna och chilla.
Utöva semester helt enkelt.
Semester = löpträning.
Således inleds idag årets första  träningsläger.

Första kilometerna i La route de Paris Maraton 2018 är lagd till  rullarna.

Det blir bra.

Andas normalt i masken.

På säkerhets-instruktions-presentationen innan flygstart idag (och alltid) säger dom att om situation uppstår så att maskerna frigörs så ta tag i en mask, sätt den mot munnen och andas normalt.
ANDAS NORMALT?
Hur jävla lätt tror dom att kommer att vara att andas normal när en situation har uppstått att det finns behov att släppa ned "maskerna"!

Tänk såhär...
Flygnosen pekar nedåt så endast bältet gör att du inte glider av stolen, maskerna hänger & dinglar från taket och hela flykroppen skakar så du får inte riktigt fatt på den jävuln till mask. Det susar och tjuter samtidigt som lamporna blinkar.

Passagerarna tar massa egna beslut och rullar dom inte runt i gången i ett misslyckat försök att styra upp... Något...Så skriker dom i panik.

Hur jävla enkelt kommer det vara att andas normalt. Jag är nog glad att jag andas överhuvudtaget i den situationen.

Har redan landat, sovit middag och bloggat till tonerna av ett underbart ösregn mot ett hotelltak vid kusten. Nu skall jag ut och leva och andas löpning.

I'll be back.

Internetshopping är bästa medicinen för en sliten kropp.

Hej - Hopp - Hurra, nu går det riktigt bra.

Verkar som om träningen funkar igen. Happy-happy på det.

Det var roligt att köra igenom Stockholm halvmaraton även om tidsresultatet var utanför ramarna av "helt ok". 

Nåväl jag var inte där för att göra tidsresultat egentligen utan mest för att igenomföra racet och få ett litet avstamp till nya tag mot nya mål.

Det tyckte jag var bra sagt det. 😋

När jag är på löparevent, såsom Marathonlopp i främmande länder 

(well both domestic expo and abroad) tycker jag väldigt mycket om att gå omkring  och kolla på racets Expo. Detta gör man då med fördel dagen innan loppet.

Jag vill gå runt och strosa, känna och klämma. Brukar även stanna och småprata tillsammans och i samråd med dom olika aktörerna. 

Bygger broar helt enkelt.

Det är väl för gött att få lite gratisprover med sportdrycker/prottebar, mobilväska eller någon antiskavsårssmörja att leka med på hotellrummet under kvällen innan maran.

Man upptäcker även nya strumpor, skomodeller och/eller framförallt ryggsäckar. 

Jag ÄLSKAR Ryggsäckar. 

Nu heter det väl inte så ofta ryggsäckar när det handlar om löpning utan mer väst då för det så skall ju vara så minimalistiskt som möjligt.

Gillar båda varianterna.

Mina vänner brukar oftast göra narr av mig för för att jag fastnar, analyserar och utvärderar dom olika produkterna. 

Detta stando gör att jag ofta försvinner från mitt gäng.

I realiteten är det ju mitt sällskap försvinner och lämnar mig.

 Det brukar lösa sig att med att vi hittar tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Vi är ju trots allt så kallade, vuxna människor. 

Med det sagt så, för att glädja alla inblandade lär vi väl utföra The Expowalk individuellt, efterhand och i egen takt nästa gång. 🐜 🌞

Kan väl göra en mer utförlig recension av dom olika expon jag har bevistat annan gång. Jag älskar ryggsäckar så jag kommer nog inom kort skriva lite om det också. 

Baj de wej så fick jag precis just idag en västleverans. Visar mer senare.

 Ryggsäckar och Expo'n, det är väl härliga fetischer 😂 

Nu är inlägget slut förutom att en sak kan jag avslöja redan nu och det är att Sthlm halvmaratons expo är (framförallt i år) helt värdelöst.

Skitkass helt enkelt.

Drömmar

Så här dagen efter halvmaran känns det helt ok. Det kändes helt ok första 13 km också men sen slog bommen igen. Jag började lufttrampa och frusta. Trycket i pupporna försvann helt och tiden rullade på snabbt som en semesterdag.

Kom i mål på typ cirka 2.02 så det sög ju. Egentligen är jag ju glad att jag kan springa och att jag är på väg tillbaka i hyfsad form så jag kunde igenomföra loppet men målbilden under 2 h fallerade och det är inte ok. 😉

Jag hade ju alltså några flytande mål med dagen och jag skall nu ta och kolla av hur det gick med det.

1. Springa avslappnat och teknikskolas så länge som möjligt.
✔ Joo men det funkade.

2. I mål på färre än 120 minuter.
❌ Känns som om det blev FAIL på det.

3. Avsluta sista milen snabbare än första.
❌ Känns som om det blev FAIL på det.

4. Skratta hela vägen.
❌ 🚩 Känns som om det blev Halv-FAIL på det.

En sak lyckades jag i alla fall med och det var med denna förespåelsen:
"Trots min så kallade rutin vet jag att jag kommer att kuta stabilt men aningen för snabbt.

Jag kommer således tugga mjölksyra från 12 km"
(Missade med 1 km men yäääh)

Sammantaget så är jag en nöjd kille idag. Halvmaran kan man se som en lite kick off inför ökad träning nya planer och härliga drömmar . ⬅ det är en länk till en bra filmsnutt ju.

Jag skall kuta Stockholm Halvmaraton i morgon

Jag är glad. Peppar, peppar ta i trä men nu verkar det så som att jag äntligen är på väg tillbaka. Har nämligen tränat ok till uppskattningsvis relativt bra i sju veckor nu.

 

Att jag kört på bra i sju veckor är helt underbart och gör mig lycklig. Jag är fortfarande pretty fucking far from i form men jag är i sakta mak på väg att kunna njuta av vissa pass
Taktiken jag använder mig av är bland annat att jag lägger in extra mycket vila.
Devisen hellre 2-3 dagar extrainlagd vila än 7 påtvingade noll-dagar på grund av sjukdom.
Jag tränar inte mellan arbetspassen då jag jobbar natt.
En nyckel är att så fort jag kört två bra pass i rad och allt känns som jag bara vill ut i spåret igen och nöta mil efter mil eller köra dubbelpass flera dagar i rad, DÅ tar jag en vilodag.

Hårdkörningen kommer senare.

Att jag nu är igång med kontinuerlig löpning har gjort att jag belönat mig själv med att beställa en ryggsäck. Jag älskar ju ryggsäckar.

Mer om det senare i kommande blogginlägg. :)

Vad som är mest aktuellt nu är att jag skall kuta Stockholm Halvmaraton i morgon, Lördag 9/9.

Denna gång blir det endast för att ha lite kul. Min form räcker inte till att kuta en halva utan jag ligger på "Nivå att kunna jogga milen".
Någon jakt på personliga rekordtider, chansa på övertempo redan från start eller försöka "vinna" mot mina vänner i loppet kommer inte att genomföras.

Men med det sagt kommer jag förmodligen ändå lägga in någon målbild.
Har inte bestämt mig än men:

1. Springa avslappnat och teknikskolas så länge som möjligt.
2. I mål på färre än 120 minuter
3. Avsluta sista milen snabbare än första.
4. Skratta hela vägen.

Namn	Jimmie Hellström (SWE)
Förening/Ort/Land	Stockholm
Åldersklasser	M45+
Startnummer	7037
Kön	Män
Län	Stockholms län

Hailstorm is back.

And i wasn't forgotten.

Anders "Majoren" Henriksson (som förövrigt fyllde år igår, Ha den äran!) Påtalade att nu är det dags att sluta gömma mig å börja blogga.

Ja då är det väl bara att börja blogga igen dårå.

Jag minns med glädje tillbaka till den tiden när jag joggade mellan Huddinge och Handen på Sörmlandsleden med 4 kg ryggsäck. 30 km njutning bara för att reka nya löpvägar. Mmm och träna låglångintensitet förstås. 

På den tiden var aldrig distansen (⬅ det är en länk till en bra filmsnutt ju.) något problem utan det som var gränssättande var hur mycket tid jag hade till förfogande.

Vill tillbaka.
Skall tillbaka.

På tal om Huddinge-Handen så har jag av en händelse en anekdot från cyberlivet. Från idag.

Fick av proffsbloggare, http://petramanstrom.se, frågan om jag:

- Brukar låtsas vara någon annan när jag springtränar? 

Det naturliga svaret från en sådan hård person som jag borde ju vara: 

- Näää-hehehe!

Men så är icke fallet, jag är allroundhårdare än så.
Detta var mitt svar:

Snusförnuftigt ja!

Men ändå icke dess då mindre, 

min sanning. 

Snus.

335 dagar sedan.

Slut för idag men återkommer och surrar träning och ....tadaaaa!

 Tävling! 

snart.

Mycket snart.

Tror jag att jag vet.