torsdag 28 september 2017

DANZIG och Brotorp

Träningslägret i Danzig gick alldeles förträffligt.
Harmoni mängd och miljö gjorde kilometrarna lättjoggade.
Det blev 55 km polsk njutning.
Polen-delen av lägret avslutades med en Bankett i Gdansk's gamla stan.
Eller Gdansk och Gdansk, för en annan som är född på 60-talet så snackar man ju gammelsvenska och då heter ju staden Danzig.
Bra mycket coolare.
Nåja det om det.
Bankett var väl å ta i men avslutningsmiddagen på gågatan satt som en keps.
 
Porkloin With Mushroom Sauce
Served With Boiled Potatoes Dumplings And Blanched Vegetables. 
Beställdes in och efter första klunken go-jävla-polackbärsen började jag analysera.
Faaan...Porkloin (fläskkarré) är det fläskkotlett? 

Fruktan 😆  som uppstod bestod i att jag vill ha köttet rent och fint, dvs inga ben svål eller senor. Moi tycker alltså inte om att behöva tranchera maten, det kan dom göra i köket... och Inte i min mun.

Tillbaka till tallriken då.
Mina farhågor besannades icke. Precis lagom till mumsbärs nummer två fick jag in två härliga köttbitar, underbar potatis och suveränt krispiga grönsaker. Allt detta kompanjerat av den svapfylliga såsen.

Svingott som vi säger i Sverige.
Kycklingen var också god sägs det.
Bra avslutningskväll med kanonkäk och strosa runt i Gamla stan, Danzig, Polen.  

Vila och hemresa lördag för att omedelbart ladda om till avslutningen.
BROTORP TRAIL RUN 26 km.
Jag mötte upp Ekan med fru å granne för ett snabbt, Hello!
Och sen gick starten.
Jag lunkade på. Kände redan efter 3 km att detta blir en tung dag. Stockarna var trötta efter så många mil tidigare i veckan och leran sög musten ur en.
Det alldeles strålade vädret gjorde glädjen över att få delta i ett härligt trailrace och att få vara hel och frisk hölls sig längre än förväntat efter första insikten.
Skall göra rapporten kort så:
Vid 15km slog bommen igen. Jag var helt slutkörd i kropp och själ. Jag joggick och längtade till uppförsbackar för att få ett legitimt skäl att gå. 😉
När det var 3 km (upplevdes som 7 km av fler än mig) kvar var jag som en begagnad disktrasa och lejonet hade lämnat mig. Jag vandrade även på dom lättaste stigpartierna.
DÄR & DÅ möter jag två kärringar. Du vet sådana där klassiska som jämt sitter vid köksbordet med permanentrullar i håret. Till frukost röker di Blå Blend, tuggar tuggummi och dricker kaffe.
Ok till kränkningen.
Mötet.
(och vad tusan dom då gjorde där)
Precis då jag passerar tanterna 
frågar en av dom om det är någon sorts tävling vi håller på med,
och jag svarade:
- jo.
Varpå hon säger:
- Är det meningen att man egentligen skall springa?
Ridå.
Vet inte vad som var otäckast.
Att jag verkligen gick/promenerade  på banans lättaste parti och endast 1.5 km innan mål.
ELLER...
Bilden jag fick av att jag slet ut ryggraden på henne igenom munnen och lämnade kvar en hög av slajm.
Fult slajm.
Tyst slajm.
Tillslut var lägret var över och jag fick i efterhand, några timmar efter målgång en härlig lyckokänsla. Jag på gång. 
Jag har nu tagit tre vilodagar för man är ju inte 45 och supertränad längre. Med tålamod kommer framgången nuförtiden.
Har fler race på g men återkommer om det.
Hejpåre!



Inga kommentarer: