VÄRMDÖ ULTRA. Idoler, dubier och sådant.

Imagine all the people, living for to day.

När jag såg Anna Carlsson tassande passera kontrollen i Les contamines efter 12 mil under tävlingen TDS (14.5mil) började jag tänka på att hon liknade storstjärnan Courtney dauwalter eller giganten Johan steene i sin löpstil. 

Det är en komplimang om någon undrar. 

Så det jag vill säga med det är att "vi" har levererat ännu en världsstjärna på ultrascenen.
Anna kommer att ta ultrascenen med storm.

Det är ännu inte ofta kvinnor vinner sammanlagt dom största loppen i världen men ultralöpning kan jämte hästhoppning vara den jämlikaste sporten där ute.

Är man bra så får man cred, TV-tid och hela schabraket. 

Oavsett vilken könstillhörighet.

Ja slår mig inte för bröstet och vill ha duktighetspriset 2019 eller så men faktum är att jag bloggade redan 2015 om att jag hade haft ett bra långpass och använde då en världsstjärna som referens hur bra jag kände mig att vara.

Det var Emilie Forsberg som jag hade som idoljämförelse.
Nu har jag vuxit upp och har andra idoler. 

Jag menar idrottsfavoriter.

Såsom Mimi Kotka, Elov olsson, Courtney dauwalter och Jim walmsley.

Men du ser vad jag menar, Är du bra och har karisma och inom ultralöpning så är du en "stjärna" och förebild.

Jag själv är min egen idol också trots att det går tungt.
Jag har tränat relativt bra senaste året men utvecklas inte nämnvärt.

Efter den träningsdos jag har avverkat hittills borde mina standardpass/dag ligga på 20-30 km men så är tyvärr icke fallet. Jag tränar bra och när jag börjar bli starkare blir jag dålig, sjukkänsla.

Mer detaljerat om detta annan gång.

Nu har jag haft ett par fina veckor med kontinuerlig, smart och målmedveten träning. Men... och lagom till viloveckan innan kommande lopp började jag känna mig sjuk. Svag ungefär som minifeber.

Det brukar bli så inför lopp som kräver mycket vilja så det är egentligen ganska normalt.

Inte så att att jag känner mig nervös eller så men det är någon sorts laddning som gör mig lätt febrig. 

Även om jag känner till fenomenet sedan tidigare blir jag orolig att jag är sjuk på riktigt och måste ställa in varje gång.

Vad nu då?

Vad snackar jag om?

Ja nu är det 1 dag kvar innan det är dax att tända till och stå på startlinjen på Värmdö Ultra. (60 km)
Jag börjar känna mig frisk men samtidig kommer nervositeten. 60 km är så pass långt att det kommer blir en viljeinsats men samtidigt så pass "kort" att det går inte att bara ta den tid det tar och vandra här och där.

Jag menar jag kan inte ta det som en äventysutflykt och bara försöka överleva och ta mig runt. 

Gjorde ju dubbla distansen för bara några månader sedan så nu på denna distans måste jag hålla igång tempot trots att det fortfarande är skitlångt för mig.

Varför kan jag inte bara njuta av en dag i spåret då?

Ja just det!

Så var min tanke när jag anmälde mig.
Min ambition var från början var att detta skulle vara ett träningspass inför större mål och jag skulle jobba på men ändå lida mentalt så lite som möjligt.

Nu har det så smått utvecklats till någon sorts hemlig intern kompisutmaning.

Det är dom värsta!!

Då måste man ta i ju!!

Ingen av mina vänner säger att vi skall tävla men jag hör ju på alla att "dig skall jag slå"

✊

Jag kommer förstås att kuta på men är ännu inte säker om jag kommer göra detta lopp till någon prestigeresa.

Vi får se.樂

Don't be afraid to be weak
Don't be too proud to be strong
.