There's no dollar sign on a piece of mind.

Jag är på träningsläger.

Jag måste vara på träningsläger.

I vanlig ordning när jag kör läger så brukar jag tälta i skogen. Denna gång slog jag upp tältet med gångavstånd till några vänner.

Efter att under dagen kört dubbelpass 14 + 17 km utspisade jag en snabb middag och gjorde upp en eld. Mörkret smög sig på och när jag låg och chillade vid lägerelden fick jag besök av vännernas äldsta flicka.

Barn kan vara riktiga räddharar i vissa lägen men sen inte ha minsta fruktan för skog och mörker. Vi småpratade viskandes lite grann, sedan satt tysta brevid varandra och stirrade på Hiker-TV'n en bra stund.

There's no dollar sign on a piece of mind.

Löpning

Lungorna får klagomål från hjärtat att han inte har tillgång till den syre som krävs för att benmusklerna skall sköta det uppdrag som hjärnan har delat ut.

Som på jobbet.
 

Denna del av AT kallas Lemon squeezer.

What you reap is what you sow and so it goes.
Where you plant your needs is where your garden grows.

Before you think about yourself, think of someone else,
it will make you feel.
 

Man kan tycka att jag borde vara i mitt livs form nu när jag har tränat 20 mil i veckan med tung ryggsäck under nästan 4 månader.

Så är inte fallet.

Efter ha vilat i cirka två veckor sedan jag gick i mål på Kathadins topp började jag löpa igen. Löpa var nog inte ordet förresten. Jag blev helt slutkörd av 6 km i joggingfart.
Stelt och stappligt.
Senare har jag kört några längre pass och liknande korta pass fast med lite högre tempo.
Det blev bättre men fortfarande är det som om att jag bara har ork för 10 km.
Då blev jag förkyld.
Jag har inte varit förkyld sedan jag åkte till USA men nu när jag börjat jobba (dag/nattskift) med människor och träffar mycket övriga medborgare kom sjukdomen som ett brev på posten.
Jag har varit trött och öm.
Gått upp 10 kg sedan augusti.
Kroppen har helt enkelt inte varit redo för fysisk ansträngning och bara bunkrat energi.

Förkylningen börjar släppa.

Idag började vägen tillbaka.

Dax för träningsläger.
 

Stulen bild

Till att börja med. ..

 

Cancer.

Det finns i vår närhet hela tiden. Så enormt aktuellt.
Alla har vi någon vi känner som har, eller har haft cancer.
Har du tänkt att dom flesta är så starka. Trots fruktansvärd osäkerhet och rädsla står dom där starka.

Uppdrag.
Välj en sak du vill göra eller uppleva i livet.
Sen om det är uppfostra dina barn, köpa hus  eller glida omkring i cowboyhatt så är det coolt.

Sen är det och blir vad du själv väljer förstås.

Var lycklig.

Jag är världens försiktigaste snubbe så att jag har missat mycket...
Men sett allt.
Inte allt ändå.
Spännande.

Mindre än två veckor till jag har 50 km trail-löpartävling och jag har inte gjort ett ordentligt långpass sedan USA.
5 veckor sedan.
Kommer bli jobbigt.
Längtar.

Satt framför lägerelden för länge sedan

Vid lägerelden och i bastun är vi alla lika.

He is down by the riverside
Late one night
He's tryin' to count the stars
In each of the signs
All alone by the riverside.
Time passes by
Gathering thoughts of the past
And maybe he'll cry.

Satt vid eldstaden en kväll, mörkret omfamnade New Hampshieres landsbygd. Elden hade lagt sig och det var sådan där perfekt glöd om man vill ha värme, laga mat eller bara kolla på perfekt glöd.

Jag och "No rush" en 60 årig man från Chicago satt och samtalade om bland annat rasbiologi och politik. 

Jag som inte ens brukar diskutera politik.
Intressant och trevligt.
Jag mådde så bra. Alla borde få må så bra ibland.
På trailen och framför allt vid elden är vi alla avslappnande och lika oavsett bakrund eller klass.

You can live without clothes on top of a hill
Don't care about money and do what you will
Or live in a castle, diamonds and gold
You still won't be happy if you can't find love.
Det om detta.

Denna avslutning har ingen direkt anknytning till lägereldsinlägget, politisk syn eller något annat aktuellt men nu när jag är hemma slänger jag bara ur mig.
Jag kräver respekt!
Alltså, jag saknar respekten i samhället.
Inte herren på täppan respekt, utan vanlig jävla allmän 1900-tals respekt för andra människor och sin egendom.
Klart slut.

"Leaflets three; let it be"

Nu är jag hemma in the civila mörkret. Inte lätt. Kanske inte mörker, men det är ganska stressande att vara en del av samhället med dess krav och normer.

På trailen klagade jag ofta hur utmattad och hur mycket i smärtor jag var, men det var ett lätt liv. Visst det var beslutstagningar men jag hade ett mål, ett kall. Allting handlade om att förflytta mig och att överleva.

Någon sa:

Här hemma är det också jobbigt med alla krav och räkningar. 

Annan sa:

Kom hem då och ta urbaniserade beslut from dusk to dawn, Du kanske hellre vi arbeta med "människor" samt promenera upp och ned i korridorer.

Det stämmer.

Det är inte lätt i det modena samhället.

Jag menar det verkligen.

Det är passa tider, beslut och åtaganden hela tiden. Problem, Skitsnack och kamp om positioner tävlar med kravlös medkänsla och glädje.

Människor är speciella. Underbara människor men människor är människor med egna viljor, åsikter och hjärnor, på gott och ont. 

Några är energitjuvar.

Andra inte.

Om jag inte har fel så missförstå mig rätt,

Alla har rätten att ha rätt men många borde inte ha rätt.

hehehe... vaffan vad det jag skrev nyss!!!

Citerar lite istället:

Henry David Thoreau’s quote : 

“I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived.“

Har jag förändrats och utvecklas ? Jo alldeles säkert men det gör man väl hela tiden oavsett var man är. 

Några greppbara erfarenhetsminnen slänger jag ur mig på rot.

☆ Det är troligt och amatörmässigt bevisat att jag är immun mot Poison ivy. (Nedan)

☆ Jag är skiträdd för björnar. 

Och extra j-la skitmycket framför allt, dom som inte flyr. (Nedan)

☆ Fästingar är inte speciellt fästa vid mig.

på 115 dagar i vildmarken och i många fall flera veckor i ökända fästingsmiljöer fick jag inte en enda fästing att fästa.

FEST!

Nu har jag inte tid att ligga här och blogga utan måste ut på ett träningspass.

hejpåre!