Nu är jag hemma in the civila mörkret. Inte lätt. Kanske inte mörker, men det är ganska stressande att vara en del av samhället med dess krav och normer.
På trailen klagade jag ofta hur utmattad och hur mycket i smärtor jag var, men det var ett lätt liv. Visst det var beslutstagningar men jag hade ett mål, ett kall. Allting handlade om att förflytta mig och att överleva.
Någon sa:
Här hemma är det också jobbigt med alla krav och räkningar.
Annan sa:
Kom hem då och ta urbaniserade beslut from dusk to dawn, Du kanske hellre vi arbeta med "människor" samt promenera upp och ned i korridorer.
Det stämmer.
Det är inte lätt i det modena samhället.
Jag menar det verkligen.
Det är passa tider, beslut och åtaganden hela tiden. Problem, Skitsnack och kamp om positioner tävlar med kravlös medkänsla och glädje.
Människor är speciella. Underbara människor men människor är människor med egna viljor, åsikter och hjärnor, på gott och ont.
Några är energitjuvar.
Andra inte.
Om jag inte har fel så missförstå mig rätt,
Alla har rätten att ha rätt men många borde inte ha rätt.
hehehe... vaffan vad det jag skrev nyss!!!
Citerar lite istället:
Henry David Thoreau’s quote :
“I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived.“
Har jag förändrats och utvecklas ? Jo alldeles säkert men det gör man väl hela tiden oavsett var man är.
Några greppbara erfarenhetsminnen slänger jag ur mig på rot.
☆ Det är troligt och amatörmässigt bevisat att jag är immun mot Poison ivy. (Nedan)
☆ Jag är skiträdd för björnar.
Och extra j-la skitmycket framför allt, dom som inte flyr. (Nedan)
☆ Fästingar är inte speciellt fästa vid mig.
på 115 dagar i vildmarken och i många fall flera veckor i ökända fästingsmiljöer fick jag inte en enda fästing att fästa.
FEST!
Nu har jag inte tid att ligga här och blogga utan måste ut på ett träningspass.
hejpåre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar