Post Trail.

Tjena.
Ett tag trodde jag att jag hade svart bälte i blogg men snacka om pekfingerhäfta nu när detta äventyr är över.
Hehe.. ordet snacka ser också jättekonstigt ut när man specialstuderar det. Man borde inte göra det.
Jo.
Nå.

Shit asså, varmvattnet här i sweden är ju redan så varmt att när man sen kokar det så blir det minst 140°

Jag kan fortfarande inte sammanställa det jag har gjort eller hur jag känner.

Mycket: - jaha nu då?

En tomhet.

Jag har inga problem med mycket människor, bilar eller något sådant. Tror jag.
Det enda jag reagerat på är att det är ovant att inte ha med mig allt jag äger och behöver hela tiden.

Förutom dom underbara upplevelserna och själva äventyret så är det ett faktum att detta var mer en psykologisk resa än en fysisk. 

En fråga om vilja och motivation.

Vill du-så kan du.

No book you can buy, read or study will lift your pack up to Springer Mountain in Georgia or to the summit of Mount Katahdin in Maine. 

Only you can do that.
For yourself … or anybody or anything you choose.

Nu skall jag fälla in vingarna och landa sen börjar träningen igen.
En annan träning.
Har inget större äventyr på gång men skall nu börja om och ändra målsättningen från att springa jävulskt långt och sakta, till rätt så långt och snabbare än mina personliga rekord.

SUM. 50 km terräng den 10 okt är bokat av min coach sedan länge. Göttmos!