Norra Nordamerika.

Hade en intressant upplevelse igår. Var på Van Halen konsert men det var inte helt lätt att ta sig dit eller hem. 

Konserten var i vad jag tänkte en förort. Ja så där lite utanför city. men det var i.. eller till och med utanför, ett litet samhälle som heter Mansfield.

Jag skall inte göra en för stor berättelse av detta utan skriva ned några konstateranden om ditt och datt omkring min resa till - från och under konserten.

Redan nu kan jag berätta att i USA tar du bilen till arenan och festar på parkeringen. Därför kan du ha en arena mitt i ingenstans.

☆ Jag tar tåget till Mansfield och ser redan då att tågen tillbaka till Boston slutar gå 22.25. Här tänker jag då Svenskt: "Dom sätter väl in extra tåg eller bussar tillbaka till Boston"
NEJ.

☆ I Mansfield inser jag att Arenan är 4 km utanför staden och det går INGEN buss dit.
Försöker lifta men till skillnad från söderut och omkring trailen när jag var en hiker och inte en hitchhiker stannar ingen.
Jag haltar dit på en timme.
Ont.

☆Kommer in till arenaområdet.
Nu är jag trött och törstig så jag går raka vägen till ölstånden och beställer en stor Bud.

Måste skriva ned dialogen.
Livrädd anställd: - ID please!
Jag: - hehe here you go.
LA- this is not a US or Canadian - id... I can't sell you anything!
J: - Eh... nooo... but do i look like i'm under 21 years old?
LA: I know that you are old enough but.... the ID...
Ja diskussionen fortsätter hur problemet kan vara id't när åldern uppenbarligen inte är något problem.

Ja så jag fick be folk köpa ut hela kvällen vilket inte heller var helt lätt för dom var livrädda att åka dit och svenskt  reserverade att prata med mig.

Scenområdet som var lite amphiteater-uppbyggd var bra.

Sen har jag inte bestämt mig om jag gillar att det är sittplatser överallt, även längs fram. Folk står ändå när det börjar men du har din plats (i mitt fall långt fram) så du kan komma och gå enkelt. (Tumme upp) men du kan inte röra dig i sidled eller avancera.

☆ Då jag nu insett att det inte kommer att finnas några bussar till Mansfield eller extratåg till Boston för den delen ligger jag lite pyrt till.

Trailen har gjort att jag blivit mindre bekymrad över hinder som uppstår men detta var ett litet tråkigt läge.

Hittade tillslut ett tokfull snubbe som levde rövare och skrek åt den enda taxibilen i synhåll att han skall in till South Boston, kosta vad det kosta vill. Så jag högg som en cobra presenterade mig och drog några hårdrocksanekdoter. Sedan lät jag honom skräna mera och tränga sig i vad som skulle kunna vara en taxikö & lyckades join the ride!
Back to Baaaston.

Jahapp blev långt inlägg ändå.

Skriver mer senare om hur folk norrut är mer reserverade och skillnaden hur jag blir behandlad trail & offtrail med mitt vilda utseende mm.