Nu har jag handlat på mig mat och godsaker så det heter duga. Är i Monson som är sista utposten innan 100 M o W. I morgon drar jag ut på sista 100.
Skadan i vaden blir stabilare men jag är fortfarande försiktigt och nervös.
Har börjat öka på distanserna lite grann men då jag inte kan springa eller på annat sätt ge järnet blir det inte samma distanser som förr. Terrängen är bitvis mycket lättare än tidigare så det kan ränta på bra snart. Detta rotinferno räknas dock som något besvärligt.
Jag kommer förmodligen inte ha någon mottagning förrän vid målet på toppen i horisonten på bilden nedan. Så vi hörs då.
Under tiden kan jag berätta en lattjo händelse. När jag kom till Atanta i april mötte jag en snubbe som var Ultralöpare och skulle starta på trailen samma dag som jag.
Vi hängde ihop under två veckor till jag fick för
ont i knät för att hålla hans tempo. Jag skulle försöka hinna ikapp honom eftersom men lyckades aldrig.
Förrän igår!
Han hade hittat en ny mening med hikandet och softat ned ordentligt så vi hamnade plötsligt i samma shelter igen efter 4 månader.
Som det ser ut nu kommer vi att avsluta tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar