Tchüss!

HAMBURG MARATHON.

Kroppen kändes bra. Vädret var perfekt. Solen innan start värmde lättklädda löpare. 8 grader och växlade molnighet när racet rullade igång. Svenskt lagom bra tempo, låg puls och lätt andning första 25 km. Dagen var min. Löpning är kul.

BANG!

Så kom klubban.
Ridå.
Dörren stängdes.
Väggen var tjock, bred och hög.
Ryggen krampade.
Lätt huvudvärk.
Orolig mage, Stumma ben och stötvis andning.
Inte så nice.

Vid 25 km springer Hannah lömskt upp och i kapp mig med orden:

- får du tjejstryk!

Jag grymtade med stirrig blick och spelad vänlighet:
-pssshhh. ..hrmpf...ääähh.
Och så var hon och Johan borta i horisonten.

Jag vet inte vad vanliga människor skulle ha gjort men det var en riktig mara att fullfölja med någon sorts heder i behåll. Jag fick gräva djupt efter någon sorts motivation.

Fullfölja en mara
- har jag redan gjort tidigare.✔
Ta personligt rekord
- Helt kört ✔
Springa Hamburg marathon
- done that before ✔
Slå Hannah, Johan eller Möller
- inte en chans ✔
Njuta av dagen
- stört omöjligt ✔

Jag informerade mig själv att ju mer och snabbare jag "springer", dess då snabbare kommer jag i mål. Där och då gick jag (sprang) från att le lyckligt och highfive-a åskådarbarnen till att slentrianhata alla människor och stönandas.

Angående tjejstryk...
Jag kanske förlorade men jag är inte besegrad.
Än.

Jag kom i mål. Förstås!
Tiden blev helt ok utifrån att jag väggade men inget jag skryter om.

Johan och Hannah väntade nöjda på förutbestämt plats och sen åkte vi till en bierstube för att återställa vätskebalansen och möta upp Möller med bihang.

Endorfinet började kicka in och ett glädjerus infann sig. Bra jobb. 

Ikväll är hela staden vår! 

Det är i motvind draken lyfter.

Efter några after run la vi i en välbehövlig vila ett par timmar. Till middag mötte vi upp mina goda vänner, Hamburgarna Millan och Tino på Hofbräu an den Alster. Vi blev till slut 10 personer till bords. Bra kväll.

- it´s nothing so good, as a good time.

You've got another thing comin'

Jaha, då blev det sämsta-värsta "mar"drömsuppladdningen för marathon loppet i helgen.Jag har nu varit sjuk en vecka.Matt, högt, Väldigt högt... blodtryck och irriterad hals.

Lägre tryck nu.

Tror och hoppas att det är en reaktion på att tandläkaren håller på jävlas i munnen.
Om inte. Då kan jag vara övertränad.
Ja på riktigt övertränad.
Grundar det på att sedan USA har jag fått rejäla bakslag så att kroppen på många sätt säger "tack men nej tack" så fort jag börjar köra hårt.

Jag kommer att vara redo på söndag.

Skrev ett kort testamente idag.
Skrev ett när jag åkte till USA också men det försvann när gamla pc'n brakade ihop.

Jaaa... men det är bra att ha något skrivet för att underlätta för beslutsfattarna som inte kan fråga om man vill ha en skitsnygg kista och sånt. Finns på skrivbordet i min datamaskin.
Läskigt att läsa detta va.
Äsch inge fara jag är bara förutseende, i fall att. Man måste ju skriva sådant här NÅGON GÅNG och det blev nu. Ett kort bara.

Tänkte på en grej jag hörde. Det har ju blivit lagligt att spontandansa på stan och det känns ju.... internationellt.

Jag vill med det sagt lägga in en varning om att det kan ta ett tag innan lagen få ordentlig förankring i samhället, så var lite försiktig med spontandansande nu första tiden.

Mitt under författandet av testamentet  lyssnade jag på musik och då kom låten The Rose som även spelades på en barndomväns begravning för 30 år sedan. Hoppla!

Nåja nog om det.
Jag kan få tjejstryk på söndag.
Jag menar av en jag känner alltså.
Damvinnaren lär ju vara för mig också. 1.5 timmar före.
Helt rätt i tid.
Tjejer är bra... På kuta.

Sitter i flygmaskinen mot Hamburg, Germany och är laddad.
Det känns helt ok i kroppen men är tveksam på formen.
Marathon är en jobbig distans. Jobbig tävling.
Det är relativt långt och man måste pina på hela tiden.
Jaga en tid. 

Då är ultralopp bättre även om dom är längre. På Ultror och speciellt trail kan man lixom kuta sakta, gå eller till och med ta en vila.
Jag har haft en riktigt kass uppladdning men på den positiva sidan ligger det att jag har stor erfarenhet av katastrofdåliga generalrepetitioner men det har ändock gått bra på racet.
Hoppas.
Stoldansar lite nu när vi kommit in på tyskt luftrum. Bra övning inför sommaren. Då skall de banne mig dansas här och där.

- The, kaffe, parfym eller choklad?

- Kaffe Tack!

Ålright Tack för nu då. Återkommer efter loppet.

Part of The story.

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

Jag blir uppriktigt ledsen och förbannad att denna okända människa skall behöva känna obehag att jag går bakom henne. 

Jag ser att hon sneglar bakåt och tänker:
(det vet väl inte jag vad hon tänker men hon så ut att tycka att det var jobbigt)
"Varför går han samma väg som mig."

Jag hatar de som har gjort att jag måste vika av och gå en annan väg hem eller frenetiskt låtsas läsa i mobilen eller på distans gå om henne för att inte skrämmas mer och vara ett potentiellt hot mot en medmänniska.

EN DAG ALLDELES NYLIGEN.

Har sprungit 20 km idag. 

Ooohh härligt att ha gjort det men frustrerande att jag har försatt mig i den positionen att jag känner stolthet för det. 13-20 km var ett standardpass för ett år sedan. Och en förelunchsträcka för 6 månader sedan.

Nå! Jag är glad idag.

Hamnade på en pub på hemvägen.

Också bra.

UNGEFÄR I FÖRRGÅR

Jag hade en tung 23 km-are idag. Väggade vid 17 km. Önskar ingen oerfaren detta. Jag startade första milen i nååågra sekunder för högt tempo och då kommer det surt efter. Klubban slog till och jag fick gräva djupt efter kraft. 

Det tog hårt på egot med gav mycket för psyket.

Bra pass.

Everybody feels blue sometimes

You gotta keep your head up, and keep on tryin'

I DAG

Jag måste dammsuga lite. Äter frukost. Kaffe dårå, ingen cigg till kaffet men smörgås. Abisko-mjukbröd byggt av surdeg. Grisröv som pålägg men inge smör. Hade inget smör hemma. Annars har jag börjat gilla smör ganska mycket på smörgåsar. Det hör man ju på namnet att det visst skall vara smör på dom mackorna. Nu har jag dammsugit färdigt.✌ har ju en sådandär stav/handdammsugare eller vad det heter. Det är i alla fall snabb att hölstra av och slå igång och rensa upp lite skräp.

Nu en lugn jogg runt någon stadsdel nära mig. Eller city-trail som det heter i tidningarna.

Don't you bring your sadness down on me when peace is free.

Run Hailstorm, Run!

Marathon om två veckor.

Har kört mycket city-trail sista veckorna. För otränad för att njuta, men stan är vacker det vet jag innerst inne.

Jag är ju definitivt inte i form för ett marathon.

Träningen har ju gått på tomgång sedan augusti och fram till förra månaden. Jag har bara inte orkat. Först var det förslitningsskador och sviter efter USA. Sedan kom det psykologiska. Ingen motivation att lida-bli trött. Sedan kom jag igång men så fort jag ökade antalet kilometer blev jag sjuk.

Övertränad.

Så!

Jag blev dekadent och har fått börja om på noll.

Nu har jag dock börjat träna igen och sakta ökat träningsdosen från 7 km/v i januari till denna veckas 65 km.
Crescendot blir nästa vecka med ett par långpass och några kortare i överfart och minst 75 km/v.

Efter den "toppningen" blir det 20 km sista veckan inklusive vila, köra kolhydratnollning ett tag och sen bunkra sista dagarna innan race day.

För marathon. För lite. För sent.