FOTOGRAFER.

Nu för tiden är det visst viktigt att kunna skylla på andra. 

 Så då gör vi det.

På senare tid har jag blivit uppriktigt upprörd över bristen att kunna se sitt egna ansvar i de kniviga situationer hens barn (uppfostran) eller sig själv har hamnat i. Det skall skyllas på knark, uppväxt och framförallt samhället som inte finns där för dig.

Du skall bara ha-ha-ha inte ge-ge-ge.

Nu är jag ju skadad från jobbet där jag träffar så mycket sjuka människor som "i kampen för sina rättigheter har glömt bort sina skyldigheter" Så jag bittergnäller några rader till.

Cirka 50% av mitt liv består att träffa helt vanliga människor med lite otur och det är ju inget mer med det, men jag möter även stora delar av samhällets avskum. 

Samhällsaktuella människor. 

Vinklad miljö.

Jag ser ju bara skräpet.

Det var inte bättre förr, men det är helt klart sämre nu.

Äääähh jag veeet, nu är jag där själv.

Man skall inte skriva i affekt.

Nu har det gått över. 

Love. 

Man föds som en sosse sen förvandlas du av ditt sätt att leva och se på saker till en form av otrohet mot socialismen...

men när du dör har du förstått hur allt hänger ihop och till slut dör du som en äkta råsosse.

Nu skall jag skylla lite misstag på två oberoende Klantar som inte kan filma men båda säger "Ja, jag hajar."

Jag vet mycket väl att jag borde inte lita på att människor kan kameror. (Fast dom säger Jajemäään! )

Eller lita på folk överhuvudtaget.

Så det är ju i slutändan mitt eget fel.

Jaja! Då var det så att jag deltog lite grann i en armhävningsutmaning där man skulle gör 22 armhävningar och filma det. Vi ett tillfälle var jag i Danmark för att springa halvmaraton. Dagen innan racet hängde jag på en löparmässa. Vid en monter där man skulle göra något fysiskt - 

(typ 5 upphopp) - för att få en gåva bad jag en av personalen att filma mig när jag gjorde armhävningarna. 

Lite två (2) flugor i en smäll. Jag visade vilken knapp hon skulle trycka på när jag började armhäva och hon sa:

- inga problem!

När jag var klar fick jag en mobilväska och tackade för trevligt samarbete.

Visade sig att det blev ingen film. 

Hon tryckte på foto så jag hade två foton av mina 22 armhävningar. 

Nåja inte hela världen.

Jag köpte ett par salomonstrumpor (som tvättmaskinen har halverat antalet på vid ett ett senare tillfälle)

och gick till hotellet för att ladda.

Dagen efter satt jag på en gräsmatta vid startområdet för Köpenhamn halvmaraton. Bredvid mig satt det ett par engelsktalande manspersoner som såg rätt alerta ut.

Jag kände mig lite busig och chanstagande ut så jag förklarade anledningen och bad en av männen att filma mig när jag gjorde mina 22 pushups innan start.

Jag började förklara grundligt men halvvägs så sa han:

- "i got it , go ahead do your thing!"

Han filmade (INTE ALLS!) och när jag var klar fick jag tillbaka mobilen och männen drog vidare mot maratonstarten.

Där stod jag med ett Fotografi av mina 22 strickta armhävningar.

3 kort på 44 armhävningar av flera olika kameramänniskor under 2 dagar.

Vaffaaan....

Jag menar, säg inte bara random- Ja!

Fråga om jag är så talanglös att visa. vilket jag inte är. 

Alltså: TRYCK PÅ DEN KNAPPEN FÖR ATT FILMA.

Halvlätt kan man tycka.

OM det inte filmar... säg: 

Oj det filmar inte, vi måste starta om.

Det om detta. Naästa inlägg skall jag bland annat berätta vilken talanglös fotograf Diamond är.

Peace! 

Avvaktar.

I Oklahoma kan du arresteras om du gör fula grimaser åt en hund.. 

Önskar att du var i min hjärna just nu.
Önskar du hörde mina tankar.  

Eller inte nu.

Ingen löpning.

Så mycket konstigt.
Bra.
Frustration.
Oro.
Skulle vilja skriva om snus.
Har inget glöd att skriva.
Har inte tid.
Jag har ju hur mycket tid som helst egentligen.
Stressigt att ha så mycket tid. Skulle mest av all vilja skriva om löpning tält och Natur. Äventyr och skoj.

Går tungt nu.
Det finns inte där.

Hatar inte du också när du skall ta av dig byxorna för att gå och sova och du misslyckas totalt. Du snubblar med byxorna vid anklarna. Välter nattduksbordet med vattenglas, tända ljus och senaste Allt i hemmet. 

Sen när du vaknar upp på golvet i en enda röra kommer du i håg den bizarra drömmen att du ätit en gigantisk marsmallow och nu kan du inte hitta kudden.

Nähä,  jag visste det. Det är bara jag.

K R A M 

Ge mig ett Blogg... BLOGG!

Mnjo det är lite trixigt att blogga. Man gör ju det liksom för att man vill. Ungefär så här: "Jag känner för att blogga."
Det har inte varit så mycket sådan känsla på den fronten.
Säkert för att jag inte kan springa.
Nåväl jag skall blixtsnabbt och kort ta upp ett ämne.
Alkohol.

Det kommer en pressrelease senare angående Nikotin.

Jag har bestämt att jag skall inte ta starkt denna vecka.
Det låter väl bra.
Eller kanske egentligen lite, jaha, Vad är det med det då?
Jag hade sett till att vara obokad hela helgen för att bara chilla hemma bakom gardinerna.
Inte låtas ledas in till frestelser.

Så är det ju så att enligt alla jävla lagar rasar det ju då in erbjudanden om att gå på spelning, kalas, bjudmiddagar, fira, heja, träffas.... Ja du hajar.
Det dyker upp ett Thin Lizzy tributeband på nåt hak.
Bulldozer bjuder in på finöl och whiskeykväll.
Softy bjöd på samling med blandade vänner då hon fyller år på en lördag.
Samtidig är det grungekväll med värsta skitbraiga gänget på pub Anchor. Jag passerar Stefans "Jag fick jobbet sittning" med 5 meter ett par gånger under kvällen. Du fattar alla dessa (alternativ) innefattar alkohol ganska naturligt.
Med det sagt så fanns det inget som hindrade mig att ta ett par stark egentligen. Jag har/hade inget bindande nykterhetsavtal eller så med någon inklusive mig själv.
På en skala mellan 1 och 2 var det en stark 2:a på frestelser att ta en stark.
Bara därför gick jag på Kalas i IOGT-NTO's anda.
Nykter.
Bara för att jag kan och för att Testa kombinationen mig själv och dom på festen.

*kan jag vara odrucken på en fest och ha kul.
*kan jag vara nykter fast  jag "egentligen" inte måste.
*kan gästerna hålla sig från att tjata och nedvärdera.

Straight var jag också. Fint skall det vara.