Kalmarmilen.



KALMARMILEN

 

Jag var ju som tidigare sagt väldigt nervös inför loppet.



 

Då är Kalmarmilen avklarad.

Det har en hel del med att 10 km är så pass kort att man måste springa på rätt duktigt direkt från början. Ligga på gränsen av gränsen så att säga.

Så mycket som jag har tränat jogging borde jag kanske prestera bättre tider än vad jag gör men som försvar så har jag ju tränat långt och länge-löpning och inte haft någon ambition att kuta skryttider på sprintdistanserna.

Jag är fortfarande långt ifrån någon bra form men det tar sig sakta och jag skall jobba på att ta Pers på mil och halvmara samt eventuellt 30 km i år. Sedan nästa år kanske försöka ta snabbheten till ny nivå och springa någon tid som jag kan nämna med befogad  stolthet.

 

 

 

Kalmarmilen ja!

Jodå det gick fina fisken utifrån förutsättningarna. Jag satte upp ett mål att försöka komma in på 47-någonting och en dröm om 45.
Dumt att ge upp drömmen på förhand så jag startade då förstås i 45 min/mil tempo. 
Varken mer eller mindre.
Tänkte: "jag måste ju prova"
Men var observant på att inte dra på mig syra.
 

Det gjorde jag naturligtvis ändå.

Första fem gick smidigt och jag låg på en beräknad sluttid av 45.30 men sedan sackade jag 5-15 sek för varje km.

Med en km kvar bet jag ihop och drog på en rackarökarspurt (kändes så i alla fall) så jag klarade målet
(nä... inte drömmen) och kom in på 46.52
Personligt rekord med 6 sekunder!
Och persbanrekord med typ en minut.
En bra start på vägen.
Roligt.