Nu du då.

Var på ett fik idag.
Av någon anledning började jag i förtäckta ordalag argumentera om att mackan jag beställt var alldeles för dyr. När jag fått mackan och vi talat klart fattade nog ingen av oss vad som sagts. Kaffeägaren förstod inte att jag hade varit elak och arrogant eftersom jag sa allt med ett leende och jag själv fattade egentligen inte varför jag gnällt. Det är bara att jag ger fan i att köpa mackan om jag inte vill betala kafe´priser.

Jädrar vilken klassisk bra hårdrocksröst Jorn har.
Nåja det är ändå bara en kopia av Däjvid Koverdäjl.

Jaja, ekonomibetänkligetsdagen tog inte slut efter fikabesöket. Jag halkade ned till mitt lokala ICA och kompletteringshandlade på mig lite sjyssta varor så här i löningstider.

Kassabruttan (KB) sa: 252 kronor.

Jag (J) sa: jajemän. (Och började packa ned mina saker i plastpåsen jag bifogat som en del av mina varor.)

Nu lägger en väldigt pensionäraktig tant sig i affären.

Tanten (T) sa:
Deeet däringa smörpaketet är nog allt mitt.

J: Jahajaja.
KB: Får jag paketet så skannar jag av det och så får du tillbaka pengar.
J: äsch det är lugnt, jag bjubbar damen på smöret.

T: Den där osten är också min...

Här ser jag att jag har fått betala för tantens ost, smör och en burk med något vitt. (Säkert kvarg. alla käkar ju kvarg nuförtiden och visst, det är säkert svinbra med protte i det.)

Då blir jag helt plötsligt sådär kafeobstinatunderfundig och säger:

J: Nja rent tekniskt så är det nog MIN ost då jag för samhällets bästa jobbat hårt  för att tjäna in den ganska ansenliga summa som jag just nu betalt för denna ost.

Här blir det nu tyst i hela kön. Man kan nog säga hela ICA stannade upp. Jag kan inte med säkerhet säga det men jag misstänker att delar av Kungsholmen blev som ett vacuum i väntan på eventuell kommande batalj.

Då säger tanten.
T: Förlåt vad sa ni, jag hör så dåligt.

Och här tar jag beslutet att nollställa alla dom ekonomiska betänkligheterna.
J: Ja skanna tillbaka alla hennes varor dårå.

Och jag fick åttiotvå kronor tillbaka.