fredag 22 januari 2016

Part of The story

2016 började med att jag har fått mitt allra första egna kontrakt på en lägenhet.
...yäää!
I Stockholm alltså, jag har tidigare i livet bott både här och där.
Ja inte här då förstås, men man säger så: Här och där. 

Känns förstås roligt och ungdomligt.
Ung igen. Typ asså.
Alla borde ha någonstans att bo.
Alla borde må bra.
Livet knallar på. Det går bra nu.

Eller egentligen kanske inte helt perfekt då löpningen gått i stå.
Jag joggar på i emellanåt. Jag vill, men det händer inte så mycket. Oftast kan jag inte nuförtiden. Mest fysiska hinder.

Eftersom jag bodde i Nordamerika under en tid förra året, har jag nu blivit så Amerikaniserad att jag har påbörjat att fixa till mina tänder.


Downside of this är att jag har haft mycket ont och gått på starka mediciner. Däribland därför (tautologi?) har jag inte kunnat lubba senaste månaden.

Just nu försöker jag få in nåt pass mellan övriga sysselsättningar. 
Vill komma tillbaka till när jag planerade in övriga sysselsättningar mellan passen.

And time passes by
Gathering thoughts of the past
And maybe he'll cry.

vid 50 börjar muskelmassan förtvina. Sakta men säkert kollapsar rumpan. Prostatan blir till en stor vidrig svulst och till sist poppar leverfläckarna fram som mörka shiitakesvampar över kroppen. Det enda man lyckas få ner om dagarna är jolmig fruktpure' och ett par löskokta ägg. Vem vill dö med en känsla att ha kastat bort sitt liv på en massa meningslösheter?  Inte jag i alla fall, tänker jag och sträcker mig efter mobilen på nytt"


Googlar på lite intressanta uppdrag och drömmer, men först fixa käften.
Ja jag fixar gaddarna. På tal om gaddar, kanske borde gadda mig. Göra den där tattoon jag sneglat på i hjärnan. Inte för att att dekorera kroppen eller ha något att visa upp. Utan för mig själv, (självklart förstås) som ett bokmärke.

Har en gubbkollega som använder hälsningsfrasen:

-"Allt bra?"
Jag brukar bli förbannad:
- Hur fan kan allt vara bra!

Han är skön. Han är positiv. Han har... sina farthinder i livet.
Men han är alltid positiv på jobbet.
Han gjorde mig förbannad för sina kommentar(er)

Men du! 
Nu blir jag glad av hans överdrivna positivitet. 

Tufft att våga (länk) digga alternativmusik.
Har Ingen djupare tanke med texten utan det var bara en skön låt.

Peace People.

Inga kommentarer: