Du har 100 mil kvar.

Träningen rullar på bra. Sedan jag påbörjade hårdträningen har jag egentligen bara fått en dipp.
Den kom under 3 dagar förra veckan då jag inte hade lust att träna, inte tyckt att jag orkar.

Då jag bara ville sova.

En sådan där dipp som jag haft någon gång i månaden senaste två åren då jag har känt mig sådär diffust lam, nästan som febersvag men som på sista tiden lyst med sin frånvaro.

 

Naturligtvis vek jag inte ned mig och nollade dom dagarna utan jag sprang ut ändå även om passen i anslutning till dessa dagar genomfördes någon mer lågintensivt och lyhört på eventuella hjärtrusningar eller vadbristningar.

 

Jag kör alltid med ryggsäck och sista tiden har jag lastat på med några extra kilon.
Jag har inte kört några pass som skulle gå in i kategorin  riktiga LÅNGpass förutom förrförra veckan då jag och Anna drog 4 timmars runda på sörmlandsleden/småstigar.

Dock har jag försökt passera så många höjder som möjligt längs min löprunda så det i kombination  med löpning varje dag & tung ryggsäck har gjort att jag nog kan räkna många av passen som kvalitetspass.

 

"Är man alltid säker på sin sak så misstar man sig i regel."

 

Jag är säker att jag kommer att klara detta lopp.

 

Mycket för att jag har tänkt göra det.
Det är ju hela idén.
Att klara det.
Men också det faktum att jag har ju inget val.

Hahaha... Det går ju inte att lägga av.
Då blir man kvar där ute.
 

Kom att tänka på lite vackörtt jag skrev 2015 när jag var ensam i Appalacherna.
 

 

Spelar ingen roll om du är smal kvinna eller man.

 

Stark eller fet.

 

Detta är det enda du kan.

 

Det enda som du vet.

 

Du frågar efter svar.

 

viljan är det du fortfarande har.

 

Det finns inga andra alternativ.

 

Du har 100 mil kvar.

 

Vilket underbart liv.