Jag finner ingen harmoni att blogga.

Jag har åkt mycket tåg sista månaden och näst sista resan för denna månad gick jag in i resturangvagnen och skulle ta en kaffe. När jag kom in i vagnen var den proppfull med högljudda, glada partyprissar som skrattade och hade feeeling som man säger.
Då jag var lite... spänd... inför begravningscermoni för far var jag inte på humör för varken öl eller skratt så jag vände på klacken och gick och la mig i min ensamhet kupén.

På vägen hem tänkte jag att nu skall jag gå till restaurangvagnen och show force. Visa upp mig ta en kaffe eller till och med vara lite social och klippa en kalljävlaöl och insupa glädjen bland passagerarna  som var uppfyllda av resans eufori.
När jag anlände vagnen var den tom, tyst & tyken. Nja kanske inte direkt tyken utan egentligen mer mysig men nu var det ju draget jag ville åt. Satt en stund och tog det lugnt och så gick jag mot kupén ännu en gång.
Döm av min förvåning när jag stöter på lite drag här och där på vägen...

Man får vara glad för det lilla och
man vet aldrig när det kan uppstå ett sjysst drag!

Är man alltid säker på sin sak så misstar man sig i regel.

Återkommer inom kort med fler blogginlägg och då med fördel om löpning och sådant.