tisdag 21 januari 2020

Äventyrslångpass och sådant.


Jag har läst 2 böcker under Nyårshelgen.


Jag gillar det.

Läsa böcker alltså.

Erlends bok "Doppler" är en humoristiskt smågalen bok om en snubbe som efter en uppenbarelse flyttar ut i skogen. Mycket hittepå men också en hel del tänkvärda sanningar. Den andra boken var en så kallad löparbok men mer om den annan gång.

Frågade hon fruntimmret om det var mansplaining att jag alltid häller upp läsk och öl åt henne, när vi dricker sådant. Jag är förvisso schuukt bra på att hälla upp bärs. Jag berättar inte alltid hur man häller upp bäst men man måste ändå kolla så man inte är allt för gammeldags.

Hon sa att:
- om det där är sådant där mansplajning så gillar jag det. 
"En tycker bara att det är bekvämt".

Bra så.

Året startade med ett träningslägerinspirerat träningslägermodifierat träningsläger.


Säsongen 2020 startar egentligen 6 januari tjugo-tjugo men vad är väl bättre än att träna lite springning innan all löpträning inleds.

Det har blivit lite av en tradition (tredje året nu) att avverka en 15-25 km etapp av gästrikeleden under jul/nyårshelgen. 

De tidigare åren har det varit rejäla kraftansträngningar med snöpulsning under en tidsperiod av ungefär 4-5 timmar per gång.

Ett år var det till och med lite fara och färde mitt under rundan då jag drog ned i ett dyhål med lervatten till midjan mitt i skogen. Det blev att kravla sig upp ur hålet och pulsa igång värmeapparaten i -10° och + 10 km kvar för att inte bli kvar där ute till våren. 
Det om detta. 
Nu till nutid.

På tal om äventyrslöpning så var det då så att jag å fjällan drog ut på årets äventyrsjogg igår. 
(Igår i detta fall inte dagen före idag pga att mycket vatten har flutit under broarna sedan detta skevs, men vi kan leka att det är det)
Det blev en blandning av absolut olöpbar terräng där inlandsisen ställt an det ordentligt:


Och även kanske en av världens bästa trail-trail spår:


Nyss nämnda var en helt underbar del av sträckan men nog så missvisande för oftast gick leden uppför, bitvis bra isigt och i allmänt eländig terräng.


Det var relativt lätt och trevligt första 12 km (uppför) men sen på segmentet "stökig stig" började energin rinna ur. 

Jag sög i mig en mumsig gel (den gröna) och kände mig bättre.


Fortfarande gick det inte särledes fort MEN så här i efterhand noterade jag att det finns vissa andra potentater som har sprungit ännu saktare så inmundiga gel-energi hyfsat frekvent kan göra gott.
😁💥💥✌


Det där med energi är en avancerad vetenskap. Det som funkar idag funkar kanske inte i morgon. Man måste prova ut många olika varianter på vad som fungerar när och hur. Till ett grundexempel får man inte slarva med vatten när man kör geler. 
Eller någonsin. 
Trots att min erfarenhet och kunskap om psykisk-nutritionsfysiologisk- träningslära i allmänhet och just min kropp i synnerhet så tänkte jag inte till ordentligt på denna runda. 

Jag hade 1L vatten och 2 geler som energi. Detta trots att jag visste på förhand att det skulle väntas komma 4 h hårt arbete. 
Fy! 
Dålig omvård.
Orutin ändå. 

Nåja hela idén med rundorna är ju att det skall vara spännande, kärvt och förkovrande så det var väl bra så.
  
Trots att jag sög i mig min andra gel ganska snart efter första och att det bitvis blev en del grusväg sista 10 km så kom jag aldrig tillbaka stark igen. 

Jag gillar inte att lubba på hårdgjord yta så det hjälpte inte alls.


Anna var dock sprudlande glad, joggade med förhållandevis lätta steg och peppade med löften om muffins (😉 jag svär 🙄)
och Snickers på macken i Jädraås. samt att det väntades hemula mängder kaffe å öl hemma i byn.
Bra surr.
Bra kutat.

Så näst sista 2 km blev det nedför och sedan 2 km landsväg med en del intressanta byahus att kolla på. 
Snart var vi framme vid macken och kunde handla något och invänta hämtning.
På grund av trötthet som förde med sig mediokert tempo och att energiunderskottet gnagde in i märgen frös jag på riktigt. 

Anna handlade en famn med gotta och jag bytte tröja på toaletten.

När jag kom ut från "omklädningsrummet" hade mackägaren sett våran utsatta position och erbjöd oss att vänta på skjutsen i soffor i maskinhallen.

Damen gick och applicerade förstärkningsplagg och jag sjönk ned i sofforna och åt omedelbart en mumsig muffins eftersom jag såg att Anna(n) redan hade tagit en.

Hämtningen anlände och vi tackade macken för den förträffliga servicen och var snabbt in i en varm bil på väg hem mot stugan och goda löparöl.

I bilen kommer jag på:
(J) -Fan, vi glömde muffinsarna!
(A) - Va? Vi hade inga muffins!
(J) -Ooops!
BRA DAG.
Löpning till utmattning och
jag följde samhällsklimatet och kränkte gästfriheten igenom att stjäla några muffins från våra välgörare på macken.
🙈😪🙊

Nu räcker det med text.
Hej på ett tag!









Inga kommentarer: