Lättja! Lite av en dödssynd.

Not to brag but i was avoiding people before it was trendy.

Denna veckas korta skogsmys innebar ett par timmar hårt arbete för att vind och regnskyddsförbättra min lilla camp på ingarö och en kvalite'test av resultatet.

Först blev jag lite missnöjd då jag slarvade och tänkte att jag endast behövdes tillföra 2-3 förstärkningsslanor och sen bara fästa tarpen ordentligt i absolut närhet till terrängen.

Så fort jag började lossa på några fästpunkter för att kunna applicera förstärkningarna blev hela schabraket instabilt.

Från fort (borg) till rackel på några knivskär.

Det blev att tänka om och tänka större. När jag tog beslutet att se det som ett nybygge och slutade finlira blev det riktigt bra. 

Stabilt. 

Stabilt som fan.

Skall jag lägga in en brasklapp om hur lyckat bygget blev? 

Så blev det riktigt bra!

Kanske lite för bra. 🤔😁

Tror alltså att jag byggde lite för vindskyddat på ena sidan så att eldstaden fick någon obalans i cirkulationen av eventuell rökutveckling. 💭

Nu skall jag löpande göra lite tester vid olika väderförhållanden för att utröna om så är fallet.

Oavsett resultat om det är konstant eller ej så påbörjar jag ett litet projekt om hur jag bäst tillverkar mobila vindbreakers.

Detta för att få ultimat röktunnel bort från själva boningen utifrån aktuell dags inriktning på vind och väder.

Löpning då?

Efter bygget var jag ut på en lätt jogg i skogen och avslutade med 2 km något snabbare och på hårdgjord yta. 

Det gick överraskande snabbt och lätt.

Senare.

Dvs för 20 minuter sedan kom jag tillbaka från en lätt jogg med fartlekinslag. 

Jag har ett segment på min kungsholmsrunda som utgör en liten formtest-indikator.

Jag ökade tempot avslappnat och utan förväntningar när jag passerade starten för segmentet.

Det var jättejobbigt!

Med en km kvar av "testet" tänkte jag:

- "Äsch vad håller jag på med. Jag har tränat mediokert på sista tiden. Meningslöst att lida nu, jag saktar ned."

Lättja! 

Lite av en dödssynd.

I've seen your face before my friend, but I don't know if you know who I am.

Jag saktade inte ned.

Jag sprang på och avslutade det jag påbörjat.

Och.

Tro fan att det var lite jobbigt.

Jag tog oplanerat & omedvetet Personligt Rekord.

Finns säkert någon underbar sensmoral och något sjyst ordspråk att skriva om detta men nu måste jag vila, dricka Pucko och snusa.

Hejpåre!