Det är regn hos mig.

Präriehund är kanske inte det gulligaste namnet på ett djur. Men vet du vad? 

Präriehundar kan vara det roligaste och sötaste djuret med sina glädjeskutt och sin vana att stå på bakbenen. Vet du, dom lever också ofta tillsammans (granne) med ett gäng ugglor.

Om nu präriehunden är den sötaste så kan vattentjockfoten vara bland dom tuffaste djuren. Det är en fågel som är rätt liten men skrämmer bort rovdjur hur lätt som helst.

 Inte nog med det... den är i sin tur polare med Nil-krokodilen. Vattentjockfoten och krokodilen hjälps åt att vakta varandras ägg när den andra inte är hemma. Coolt.
För mer information kolla här.

Alla har sina egna väder men jag tänkte släppa dagens väder.

Idag är det alldeles för fuktkylig luft för att glida om kring med uppvikta T-shirt armar och lite för värmesvettvarning om man tar på sig jacka. 

Önskar jag hade mamma kvar som kunde säga åt mig vad jag skall ha på mig.❤

Exakt nu, som jag författar detta skulle jag dock rekommendera regnskyddad tunn jacka för 

🎶 Regnet det bara öser ned. 🎵

Ja du fattar.

Och löpningen går bra?

Nja lite sisådär va!

Drog ett par mil i förrgår. Förutom att orken var obefintlig så var det en underbar dag med fantstiskt väder som tog en tillbaka till minnena av Gran Canaria.

Känns inte som i år

Känns inte som igår, Idag.

TGC-Maraton Race raporta.

Någon gång under 2019 kom tanken på att köra TGC 2020. 

Dvs.128 Km tvärs över ön.

VARFÖR INTE?

En kortare text om hur tankarna gick om det kommer nu.

Planen var att använda det loppet som "träning" inför UTMB-loppet CCC. 

Det var fånigt, idiotiskt och INTE så jordnära att ta så lätt på så långt lopp.

Nåväl jag kom inte in på CCC och i efterdyningarna på det insåg jag att motivationen och träningen inte riktigt låg i nivå för att genomföra ett lopp som är av tre marathon längd... bara sådär. 

Jag sansade mig  alltså och anmälde mig inte till TGC128.

Då semesterledigt och boende redan var fixat så tog jag och Anna beslutet att ändå åka och servera oss en solsemester istället.

Så kom tanken att...

- Kan vi inte köra maraton tillsammans istället!

En vecka semester och avsluta med ett Marathon.

Det lät mysigt.

Detta är en kortare löparberättelse om.

TRANS GRAN CANARIA MARATHON.

Även detta lopp underskattade jag och fick lära min läxa.

Älä höpötä!

Respect the dis­tance or the dis­tance won’t respect you! 

It will eat you up, spit you out, and make you beg for mer­cy.” 

Vi bussades ut och närmare 2000 m upp i bergen innan tuppen ens hade kommit ur pyjamasen. 

I startområdsområdet skulle det sedan vara cirka 2 timmar väntan innan startskottet gick. Så här i arla morgonstund var det sviiiin-kallt uppe på höjden. Alltifrån löjligt erfarna till mäktigt orutinerade löpare stod och huttrade loss amalgan ur tänderna. 

Jag i min tur njöt starstruckad av att jag förmodligen skulle hinna få se dom största stjärnorna från TGC-128km (och världen) komma susande förbi oss innan vårat startskott. 

Och så blev det. 

Vi fick till och med beskåda ett smärre drama på första parkett. 

Ledaren Pablo Villa kom älgandes upp mot oss längst berget med en tillfällig ledning på 5 minuter över Pau Capell. När Pablo kom upp till "energistationen" hos oss på toppen molade han i sig allt han önskade och sprang... fel!

Fort och fel.

Svårt att förklara hur det såg ut på plats. 

Men. 

Det var så att snitslingen inramade inte löpvägen ut ur skogsdungen och ned för berget fullständigt så han hamnade snett och irrade omkring bland campingstugor och frusna maratonlöpare i ungefär 2 minuter innan han fick vägledning av arrangören.

Dåligt.

Nu gick det bra för honom tillslut ändå men det lär ha varit överlägset frustrerande när man är mitt i det och till råge av allt tävlar för att vinna hela loppet.

Kan jag tänka mig i alla fall.
 

Okej det var kul och se världseliten susa förbi i mäktiga hastigheter. 

Gossarna var till synes oberörda efter 80 km. 

Coolt! 

Men det om detta. Nu var det äntligen dags för en annan att starta.
Direkt från start blev det köbildning, trångt och omöjligt att avancera om man var sugen på att jogga på lite mer målmedvetet. 

Det öppnade upp sig till bredare trail tillfälligt så vi kunde sno åt oss några platser och vi sträckte ut stegen något.

 

Skönt. 

Sen vände stigen uppför och det stockade till sig ordentligt.

Oskönt. 

Trots att planen var att ta det riktigt lugnt och inte stressa så var det frustrerande med deltagare som var än-mer ostressade.

Stressande.

Hepp! 

Trots en hel del vulkanstenslagg på utvalda sektioner serverades det fantastiska vyer och relativt lättkutad trail. 

Lagom till checkpoint/aid station (CP) 1 (ca:16 km) började värmen och höjden göra sig påmind. 

Det var ett välkommet stopp då jag hade slut vatten & Sundberg hade precis gått minus på energi i motlutet.

1 glas Pepsi, lite till och 4 apelsinkyftor senare var energin tillbaka. Vilket för mig in på att jag måste dra ett inlägg om utrustning och kanske specifikt om energi snart. 

Nåväl tillbaka till loppet.

Vi fyllde på med extra dryck och småtugg från ett gediget smorgosbord och joggade vidare i solen.

TGC-loppen och i detta fallet Marathon är ett väldigt vackert lopp. Vi matade på under någon timme på en månladskap-liknande kam med underbara vyer ned i dalarna.

Utefter kartbilden kan man skämtsamt säga att det bara är nedför men tack och lov så var så icke fallet. 

NEDFÖR Dödar låren.

Även om det som sagt inte ser ut så var det även bra mycket uppför i mellanåt. 

Nice. 

Jag hade faktiskt önskat att det var något mer uppför så man  (Obs sant) ... fick vila lite.

På den nivå en annan ligger blir det faktiskt lättare att harva på uppför än mata på nedför och slå sönder quadriceps femoris (låren dårå) mer och mer för varje steg. I mitt fall blev jag specifikt toktrött i Rectus Femoris. 

(Typ mitt på låret från höftbenet och ned till knäskålen.)

Förlåt!  Jag visar ⤵️

Mellan checkpoint 1 och 2 var det mycket skratt och bedårande vyer.

Vi lunkade på i solgasset och hade riktigt trevligt förutom då vi skulle nedför två ordentliga stup som skapade fruktan för en och annan.

Föregående bild presenterar starten för ett av stupen ned till näst sista (CP2 då) checkpointen (25 km) nere i dalgången. 

Efter hjälteinsatser från (eller säger man av... ) alla inblandade anlände vi äntligen botten av dalen och snabb paus.

Aid station/check point:en var perfekt placerad skuggfylld plats för energi & vätskepåfyllnad. Mycket välbehövligt pit-stop innan man skulle upp för sista stora motlutet som var berget mitt emot. 🌄

Så här i efterhand borde vi absolut ha stannat några minuter längre där i skuggan. Vattnat hjässan, varvat ned efter brådstupet och allmänt kylt ned oss.

Nu blev det dax för sista uppförslutet. 300 hm/2 km i febrilt solgassande. Hettan slog till som en rejäl kindhäst och det smög in lite lätt panik. Värmen var tryckande och jag försökte vifta bort solen som om det vore en knottsvärm. Detta redan efter "endast" 1 km av vindstilla sol-oskyddad bergväggklättring från CP2. Huvudet verkligen kokade och magen skvalpade efter maniskt drickande men törsten var ändå påfallande. Halva vattenreserven hade gått åt till att kyla ansikte och huvudkalufs. Anna var vinglig och jag var ynklig. Spännande, lärorikt och precis lite som det skall vara. Jag övervägde ödmjukt att stanna mitt på bergslutet för att ta fram överlevnadsfilten, bygga solskydd åt oss och desperat mola det sista vattnet i strupe och på hjässa. Vi hade förstås kunna göra så eller helt sonika vända tillbaka till aid-stationen för att sitta i skuggan och fylla på mer vatten, men vi fortsatte vingligt men konstant uppför. Tillslut kom vi upp och över krönet. Nu skulle det vara ganska behagligt med 13 km ungefär nedför ända hem. Fortfarande väntade hårt jobb med mycket gå lunka löp på en stenig trail i en uttorkad flodfåra, men det redde vi ut med ett småtävla mot olika konstellationer av löpare vi träffat till och från under dagen. Sista kilometern var ren deffilation längs stranden mot fyren i Maspalomas och målet.

Lyckliga leenden.

Finisher vest och medalj.

Stapla hem till hotellet.

Öl.

Dusch.

Mat.

Skratt.

Minnen.

Alla distanser är och kan upplevas långa beroende på hur är mentalt beredd, tränad, van eller hur snabbt du springer.

Trots att vi tog det lugnt och sansat var detta det jobbigaste maraton jag gjort på många sätt och även bra jobbigare än många av dom sprint 🙈 Ultrorna på 50-60 km jag genomfört. 

Men också det vackraste. Egentligen inte speciellt svår terräng ur teknisk-trail synpunkt men värmen och det konstanta upp och ned slet hårt. 

JA! Så är det på 

bergsmaraton. JU!

Skall man hänga upp sig på detaljer så var loppet 43 km och då tekniskt sett en ultra 🤣

Varje lopp är sitt egna lopp.

Det var kul, jag måste tillbaka.

Komma sent, inte hålla tiden, vara försenad.

ATT INTE KOMMA I TID TILL ETT FÖRUTBESTÄMT MÖTE. 

Jag har några vänner.

Jag har bland andra en vän som alltid kommer försent oavsett scenario och jag har en vän som alltid kommer exakt i rätt tid oavsett omständigheter.

Alla är vi lika alla är vi olika.

Är man två i ett planerat sällskap är det mycket illa att anlända omeddelad efter utsatt tid. 

Detta helt enkelt av det självklara anledningen att den som är i tid hamnar ensam i ett väntläge. 

Detta väntläge blir sysslolöst då det är en osäkerhet om din vän kommer om 30 sek, inte alls eller om 15 minuter. Detta gör att du kan inte företa dig alternativ aktivitet såsom dricka en vänt- öl, gå på en promenad eller sätta dig i en park längre bort och läsa bok i detta väntläge.

Naturligtvis kan man söka samband med den försenade eller stå rakt upp och ned och fippla med mobilen men nu tog jag upp den tjuriga delen av väntan i denna text.

Är man tre blir den som kommer försent utsatt av dom andra två som väntar. Det är vanligt att de som väntar gaddar ihop sig mot den försenade vilket kan skapa oskönt stämning. 

Förvisso... just själva väntningen underlättas av att man har sällskap och inte besväras nämnvärt av den tredjes sena ankomst. Alternativt har man ett gemensamt samtalsämne. 

En gång är ingen gång men...

Varför är hen alltid sen.?

Är dens tid viktigare än våran?

Kommer två för sent i ett potentiellt sällskap av tre blir den som är ensam att vara i tid utsatt på flera nivåer, rent av kränkande så vi släpper det scenariot där flera är försenade och utgår från att en person är försenad .

Förväntas man bli 4+ i ett sällskap kan en försening ramla mellan stolarna på ett fördelaktigt sätt för den försenade då deltagarna förhoppningsvis anländer ettappvis. Det blir förlängda och etappvisa hälsningsprocedurer som tar sin tid och alla får sin hälsningsfras centrerad.

Är mötesplatsen endast en samlingsplats för vidare förflyttning kan det dock bli massiv gruppkritik framförd till den omeddelat försenade. 

 

Det är viktigare att komma i tid på en meddelad framskjuten tid  än att anlända ett tidigare klockslag än ändringen men med omeddelad försening på den ursprungliga tiden.

Något sådant.

Vid ett planerat möte.

Vet du att du inte hinner anlända 5 min före utsatt tid då KOMMER DU bli försenad och det åligger dig att meddela sen ankomst. 

Att meddela sen ankomst ca: 10 min före utsatt tid är nästan som en omeddelad försening men ändock acceptabelt.

Meddela försenad ankomst så tidigt som möjligt och ge den andre som ev. stressar för att verkligen komma i tid ta det lugnare eller styra om sina planer och kunna utföra annan sysselsättning i lugn och ro innan mötet. 

☆Det om detta☆

Jag sprang lite nyligen. 

Var ganska nära att ta personligt rekord på en sträcka (segment)

Jag blev försenad.

En sekund från att komma i tid. Dvs springa så fort jag någonsin gjort. Låter lite kanske men för att slå min bästa tid var jag således tvungen att springa på dubbelt så lite tid eller hälften så kort tid som jag var försenad.

Lättja! Lite av en dödssynd.

Not to brag but i was avoiding people before it was trendy.

Denna veckas korta skogsmys innebar ett par timmar hårt arbete för att vind och regnskyddsförbättra min lilla camp på ingarö och en kvalite'test av resultatet.

Först blev jag lite missnöjd då jag slarvade och tänkte att jag endast behövdes tillföra 2-3 förstärkningsslanor och sen bara fästa tarpen ordentligt i absolut närhet till terrängen.

Så fort jag började lossa på några fästpunkter för att kunna applicera förstärkningarna blev hela schabraket instabilt.

Från fort (borg) till rackel på några knivskär.

Det blev att tänka om och tänka större. När jag tog beslutet att se det som ett nybygge och slutade finlira blev det riktigt bra. 

Stabilt. 

Stabilt som fan.

Skall jag lägga in en brasklapp om hur lyckat bygget blev? 

Så blev det riktigt bra!

Kanske lite för bra. 🤔😁

Tror alltså att jag byggde lite för vindskyddat på ena sidan så att eldstaden fick någon obalans i cirkulationen av eventuell rökutveckling. 💭

Nu skall jag löpande göra lite tester vid olika väderförhållanden för att utröna om så är fallet.

Oavsett resultat om det är konstant eller ej så påbörjar jag ett litet projekt om hur jag bäst tillverkar mobila vindbreakers.

Detta för att få ultimat röktunnel bort från själva boningen utifrån aktuell dags inriktning på vind och väder.

Löpning då?

Efter bygget var jag ut på en lätt jogg i skogen och avslutade med 2 km något snabbare och på hårdgjord yta. 

Det gick överraskande snabbt och lätt.

Senare.

Dvs för 20 minuter sedan kom jag tillbaka från en lätt jogg med fartlekinslag. 

Jag har ett segment på min kungsholmsrunda som utgör en liten formtest-indikator.

Jag ökade tempot avslappnat och utan förväntningar när jag passerade starten för segmentet.

Det var jättejobbigt!

Med en km kvar av "testet" tänkte jag:

- "Äsch vad håller jag på med. Jag har tränat mediokert på sista tiden. Meningslöst att lida nu, jag saktar ned."

Lättja! 

Lite av en dödssynd.

I've seen your face before my friend, but I don't know if you know who I am.

Jag saktade inte ned.

Jag sprang på och avslutade det jag påbörjat.

Och.

Tro fan att det var lite jobbigt.

Jag tog oplanerat & omedvetet Personligt Rekord.

Finns säkert någon underbar sensmoral och något sjyst ordspråk att skriva om detta men nu måste jag vila, dricka Pucko och snusa.

Hejpåre!

Krubbinfo

Nä, Det var inte kul för kannibalen som kom för sent till middagen, han fick kalla handen.

Dagens micromat-tips kommer här.

 

Tjacka denna låda och ät den uppvärmd. Man kan med fördel tillsätta kryddor efter egen smak, tugga på en pain riche eller Spice'a till den med någon klick chilisås. Men kompletterande aktioner  är inte på något sätt nödvändigt då käket står mycket bra för sig själv.

Ostsåsen innehåller goda ostar så som blåmögel, Emmentaler, parmesan och Maasdamer. Detta gör att såsen blir extra krämig och tillsammans med cocktailtomaterna, broccolibuketterna och Casareccepasta bildas en underbart smakrik pastarätt. 

Köp på dig ett par (läs 2) lådor men hamstra inte till excesser för det är sååååå ute. 

Med det sagt så är Dagens Pasta Fyra Ostar perfekt att ha i frysen på jobbet som ett delikat substitut till den glömda lådan som ligger kvar hemma på köksbänken.

Med en låda DPFO kan du alltid njuta av en vällagad måltid på ett smidigt sätt när hungern gör sig påmind.

MicroPasta eller microkäk oavsett kategori blir inte mycket bättre än så. Spendid!

För ett vegetariskt alternativ rekommenderar jag att... 

Köp lådan men läs inte innehållsförteckningen.

Så är det ju det där med rekommendationen att inte sitta nära varandra på T-bana och buss. Det är hur lätt som helst för oss svenskar. 

Det är ju så vi alltid gör.

Jag har en vän. Han har aldrig krävt någon klädkod för middagar eller övriga tillställningar. 

Jag tycker att jag ändå har levererat en hyfsad klass. 

Så kändes det även inför evenemanget då hans fru skulle fylla år. 

Jag var nybastad och duschad när jag tog jag på mig en hel och helt alldeles ren underställ- funktionströja. 

Då kom chocken över den dagen då jag inte passade. 

Jag var inte fin nog.

 Husbonden sa: 

- "Jo förstår du, Jag har en skjorta i garderoben som du kan låna om du behöver" 

Fin skall det vara.

Driver du med mig.

Ultrasäsongen är inställd.

Ur många synvinklar ett måste förstås.

Jag hann med ett underbart lopp innan allting bröt ut.

Mer om det loppet i en så kallad Race report som kommer så småningom.

Jäkla tjat om det här "Corona" på facebook. Alla har sin åsikt och gör sig rolig eller O-rolig över detta.

Jag borde inte vattna med ännu en text. Men ja.. 🤧 Ursäkta!

Ja, Jag tänkte dra en text från en vardagshändelse nyligen.

Sitter på ett fik lite i skymundan. Ensam i ett hörn och sköter mitt eget.

Jag lyssnar på en samling högljudda halvmaffiafolk i 40-45 års åldern från blandade bakgrunder med den så kända gemensamma nämnaren att allt är statens fel.

När samtalet om narkotika och andra affärer tar en paus kommer samtalet in på dagsaktuella allmänhetsproblem. Då utvecklas åsikterna till att allt är staten och sakkunnig personals fel.

Så säger den ena att staten gör INGENTING och den andra tipsar om var man kan köpa & bunkra Toalett p a p p e r för det är en guldgruva!?

Den ena säger att det är flest döda i Sverige av hela Europa... 1000 stycken!

Nä 1000 smittade!

Det spekuleras och alla vet hur det ligger till. Ingen tar ansvar att ta ansvar och att ALLT måste stängas. 

Detta sker och händer samtidigt som den jävla tjuven sitter och hostar.

Hostar ofta, rassligt och ogenerat.

Det nu detta jag vill skriva om.

Ja han säger alltså med självsäkerhet och kunskap till dom andra att staten skall och måste stänga gränsen och skolor och styra upp samhället för att folk kommer ju att dö... 

Det säger jag inget om, Ja folk kan dö och det är fakta men själv tycker han att det är heeelt ok att sitta på kafé berätta hur staten skall göra samtidigt som han själv mycket väl kan vara SARS-CoV-2 kontaminerad med utvecklad Covid-19 och är alltså således... en av dom i enklare delarna av Kungsholmen största smittspridare.

Personligen är jag inte orolig förstås. Vi skall förmodligen nästan alla bli smittade så småningom men som sagt, sitt inte och spela expert OCH sen själv bidra med att eventuellt smitta delar av ett kafé som sedan smittar riskgrupper i FÖR rask takt för att sjukvården skall hinna med.

Nu har jag raljerat lite men 

jag har egentligen inget att bidra i en eventuell debatt om vad som skall göras eller framför kritik mot det ena eller andra organiserade samt sansande sättet att bäst hindra, lindra eller stoppa smittan utan lyder bara order från "högre ort" eller stannar hemma om jag blir sjuk. Så i denna text framför jag med uppsåt endast en studie av en vardagshändelse av ett par egoistiska hycklande mer eller mindre småsjuka individer med statsfientligt egoistiskt tjuvtänk.

Fula var dom också.

Återkommer om löpning senare. 

Gran Canarias.

Hur vet man vem som är vegetarian?

Dom (vi) berättar det för dig!

Jamen då har en annan varit typ vegetarian hela detta året... hittills. 

Egentligen kallas det lakto-ovo-vegetatian. Jag & Anna påbörjade tillsammans och i samförstånd denna test i januari och har sedan nu i februari gått över till "engagerad flexitarian". 😂 

Hur fånigt som helst med dessa benämningar på vad man är eller äter. 

Men kul när man själv är delaktig.

Trots mitt "motstånd" till att folk skall berätta vad man är så tänkte jag ändå förklara mig. 

Jag är positivt överraskad.

Vid årsskiftet beslutade jag och vi att det skulle vara lite smutt att prova vegetarianismen. 

Detta i mitt fall som en koll om hur eventuellt besvärligt det skulle vara men framförallt för att utröna om jag blir piggare, friskare och/eller fysiskt och psykostarkare av detta. 

En del säger säkerligen att själva benämningen vegetarian kommer från ordet vegetabilia, det vill säga grönsaker på latinska språket.

Medan jag menar helt i min grundlinje angående välmåendet att ordet härstammar från ordet vegetus som också är latin. 

Det låter mer seriöst och proffsigt att hänvisa till något som kommer från latin

Eller hur.

Ja just det, vegetus betyder livlig.

Jag har sett coola dokumentärer och läst studier och undersökningar om detta men jag utelämnar ytterligare fakta från dessa i  denna något ytligt lättsammare bloggtext. 

. 

Men jajemännsan det gav kanske bättre känsla i kroppen och det var ju hur o-besvärligt som helst att anordna veggokäk.

Placebo eller ej så fortsatte vi att köra på vegetariansk grundkost.

Då det från min sida är helt egoistisk för det eventuella välmåendet så finns det ingen skamvrå att hamna i ifall animaliska produkter skulle innundigas.

En gör som fan en vill.

Nu sedan provmånaden är över så här reglerna modifierats.

Ifall det skulle uppstå en bort-middagsbjudning så säger avtalet att man äter det som bjuds. 

Detta har resulterat att jag har ätit spaghetti och KÖTTfärssås en (1) gång denna månad. 

Ja på hela år 2020 för den delen.

Så det kan jag säga rakt av att vara strikt seriös engagearad lakto-ovo-carne-flexitarian är ju hur lätt som helst ju!

Alltså man läser inget om Canarias och speciellt Gran Canaria på 30 år men då man själv skall på en suntrip till La Maspalomas då jävlar är det sandstormar och dyligt. Nästa vecka ( *edit* i morgon maraton) är det säsongsstart för både semester och tävlingssäsongen.

Först chillaxa sedan efter en veckas acklimatisering skall Gran Canaria marathon avverkas.

Blir härligt. Då det är stor löpartävlingsvecka på Gran Canaria är alla hotell fullbokade utom ett kanske.

Corona Playa Lägenhet Playa del Inglés
"Corona Playa är ett enkelt och charmigt lägenhetshotell med bra läge i Playa del Inglés. Hotellet har en trevlig trädgård och solterrass med pool och solstolar...."

Blir fint som snus det.

På tal om snus så:

Jag testade ett nytt snus som är utan tobak men med nikotin. Kan vara en grej att köra på om man vill bli lite hälsosammare men inte vill sluta snusa.

Hälsosammare... Eller jag vet inte. Vi släpper det där hälsoperspektivet.

Jag snusar men påstår att det är lätt att sluta om man verkligen vill och det finns till och med forskare som säger att nikotinet inte är beroendeframkallande.

"Det är tobak som är beroendeframkallande. Där ingår nikotin men även en massa andra ämnen. Det är så vitt jag vet ingen som har börjat äta nikotintuggummi och sedan blivit beroende. Det finns inget sådant fall i litteraturen. Man blir beroende av rökning eller snus och det är ett fysiologiskt, psykologiskt och socialt beroende som är ytterst komplext."

Där skrapade jag bara på ytan men här är en artikel(n) att som inledning kolla in om man vill läsa om tobak från bildade folk.

Men säg att det skulle vara beroendeframkallande så försvinner nikotinet ändå bara på någon dag sen är det lite kraving ett par dagar men resten är vanan.

Det-är-vanan-man-måste -bli av-med. 

Rutinen.

Man måste hamna i rätt fas sen är det bara att bestämma sig. 

När man bestämt sig är det lätt att sluta.

Man måste bestämma sig!